Göteborgs filmfestival, som 30-årsjubilerar, inleddes i helgen. Förutom ett späckat filmprogram genomförs seminarier av allehanda slag. Statens ljud- och bildarkiv höll ett seminarium på temat: ”Arbetarrörelsen och bildmedierna: medier & politik”. Medier & politik är även titeln på en bok som kommer ut i februari. Bokens redaktör Mats Jönsson, filmvetare från Lunds universitet konstaterade i sin inledning att flera av socialdemokratins pionjärer var tidningsredaktörer.
– August Palm, Axel Danielsson, Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson var alla chefredaktörer men det var tidningarna som var det viktiga inte ’filmeländet’, berättade Mats Jönsson.
Det var först på 30-talet som socialdemokraterna insåg filmens kraft som propaganda. Bolaget Filmo, som startades 1938 av LO, SAP, SSU m.fl. för att göra propagandafilmer började 1944 att producera långfilmer.
– Samtidigt som man insåg propagandakraften i filmen ville man göra ’kvalitetsfilm’ till skillnad från de kommersiella filmerna från Hollywood, sade Per Vesterlund, filmvetare från Högskolan i Gävle.
– Ambitionen var att skapa en motoffentlighet till Hollywoodfilmen, en något märklig idé eftersom socialdemokratin samtidigt hade makten i landet, fortsatte Per.
Utvecklingen i Norge var motsatt. Där använde arbetarrörelsen filmen som ett oppositionsmedium medan den svenska arbetarrörelsen började producera film först efter att man fått regeringsmakten.
– Målet var ett statlig filmpolitik och efter 1953 produceras bara fem långfilmer av arbetarrörelsen och Svenska filminstitutet bildas 1963, säger Per.
Tidigare forskning har fokuserat på press och TV. Tage Erlanders framträdande i Hylands hörna 1962 har omnämnts som en milstolpe då mediabevakningen av politiker blev allt mer personlig och privat. Per Vesterlund menar dock att varken Per-Albin Hansson eller Tage Erlander förstod mediet med rörliga bilder.
– Per-Albin Hansson kunde trollbinda nationen vid radioapparaterna, men det var fört Olof Palme som förstod logiken i TV och film. Under Palmes tid blev intervjuerna än mer fokuserade på person.