I Sverige pågår en förment antirasistisk debatt, där borgerligheten försöker intala oss att de som är emot arbetskraftsimport är rasister eller nationalister. Nu vet vi ju att de menar just import och inte invandring, eftersom det är arbetskraften – åtskild från människor med full medborgarrätt – de vill åt. De gästarbetarsystem som Svenskt näringsliv och folkpartiet skissat på särskiljer just på människan som arbetskraft och människan som medborgare.
Att arbetskraftsimport utan medborgerliga rättigheter leder till ökad segregation och förstärker den etniska arbetsdelningen vet vi sedan länge. Men också logiken bakom den borgerliga politiken är unken.
Den politik de förespråkar syftar till att ”stärka svensk konkurrenskraft”, genom att dra nytta av andra länders oförmåga att erbjuda sina medborgare framtidsutsikter och rimliga löner. Det märkliga egentligen är att ingen anklagat dem för att vara nationalister, i ordets mest merkantila bemärkelse. Vad de önskar är att Sverige drar till sig den bäst utbildade arbetskraften, för vilken utbildningskostnaderna betalats av någon annan. Låter det långsökt?

Ett aktuellt exempel är USA:s import av ingenjörer från Ryssland. Problemet med brain-drain har varit ett av de mest diskuterade i Ryssland, där situationen för forskare och högutbildad arbetskraft utanför militärsektorn varit akut sedan Sovjetsystemets kollaps. Det handlar både om extern dränering – att högutbildad arbetskraft försvinner till andra länder, och intern – att högutbildad arbetskraft säljer krimskrams i gathörnen i Moskva och S:t Petersburg. Samma fenomen kan vi hitta i många av länder i syd som under överinseende av Världsbanken och IMF fått skära ned sin redan minimala budget för offentlig sjukvård, utbildning och forskning.
Som vanligt korresponderar svagare staters nedgång med starkare staters möjlighet att dra nytta av situationen. Världens största arbetskraftsimportör på forskningsfronten är USA, som till skillnad från öst- och sydländerna tillåter sig att ha en systematisk politik för att locka till sig unga begåvningar. Silicon Valley drivs till en del av ryska manliga dataingenjörer, till en del av asiatisk underbetald kvinnlig kretsmonte-ringspersonal. Och till en del av företagsledningar med en majoritet välgödda amerikaner.

Medan det idag ofta talas om människors rätt att resa ut i världen och söka en framtid, talar nästan ingen om människors rätt till ett värdigt liv där de har sina rötter. Det är lätt att se att detta bara alltför väl beskriver hur borgerligheten ser på framtiden för oss, den globala arbetskraften.