Richard Jändel har ambitionen att teckna en fullständig bild av kibbutzen, både som historisk företeelse och politiskt och socialt fenomen.
Han börjar med en populärhistorisk syntes av judisk historia som man inte kan annat än imponeras av. Hans skildring av sionismen, staten Israel och Mellanösternkonflikten, är däremot betydligt mer problematisk, och han tenderar att vara lika ensidig som han anklagar sina vänsterkritiker för.
Inte minst flera Flammanskribenter blir ordentligt påhoppade.

Det vore emellertid olyckligt att låta resonemanget fastna här, som det så ofta gör. Kibbutzen är förvisso en integrerad del av sionismen och har en självklar roll i Palestinakonflikten, men den är också ett spännande socialistiskt experiment, väl värt att analyseras och diskuteras i sin egen rätt. Jändel ger också mycket tydligt uttryck för att hans intresse för och engagemang i kibbutzrörelsen grundar sig på hans övertygelse om socialismens möjlighet och nödvändighet.

Kibbutzen, som har sina ideologiska rötter i en utopisk agrarsocialism, har visat sig fungera förvånansvärt väl i ett modernt samhälle både som en social gemenskapsform och en produktionsenhet. Trots det är kibbutzen på tillbakagång sedan ganska länge, och det är motiverat att tala om kris.
En viktig orsak är den globala nyliberala högeroffensiven som har drabbat Israel i mycket hög grad, och ställer alla kollektiva lösningar i skamvrån, där just kibbutzen hamnar i främsta skottlinjen.

En djupare anledning är förstås frågan om det går att skapa socialistiska öar i ett kapitalistiskt samhälle, med förhoppningen att ”öarna” ska påverka det omgivande samhället i önskvärd riktning. Erfarenheter från kibbutzen visar att det snarare är det omvända förhållandet som gäller.
Därtill kommer det ofrånkomliga faktum att först som sist har det nationella haft företrädet framför det socialistiska, och kibbutzerna har fått lov att kompromissa med sina grundläggande värderingar.
Kring allt detta för Jändel mycket ärliga resonemang, som det är väl värt att ta del av. Det gäller faktiskt socialismens framtid.