Okategoriserade 16 december, 2004

Årskrönika: I Syd gjorde vänstern sitt jobb

Ockupation, massakrer och motstånd i Irak, vänsterframgångar i Latinamerika och en internationell medievärld som bara tjatade om ”möjligheter till fred” när palestiniernas historiske ledare avled. 2004 års utrikesnyheter blandade hopp och förtvivlan för den som inte lyckönskar USA:s diktat i världen.

Även om det bara blir återupprepningar tjänar en årskrönika sitt syfte. Det ger en tydlig överblick och någon slags mönster kan skönjas. Vart är världen på väg? Flammanläsare bör ha fått en aning genom att följa vår utrikesbevakning 2004.
Utrikesnyhetsåret för Flamman började med att ockupationsmakten och dess samarbetsmän i Irak arresterade Saddam Hussein i december 2003. I tv fick tittarna skåda glädjescener, bland annat vajade det irakiska kommunistpartiets fana bland de firande.

Arresterandet var kulmen på ett olagligt angreppskrig och en olaglig ockupation. Att diktatorer faller är bra, men när de ersätts med nya diktatorer och ockupanter? På många sätt var det i en upp-och-ned-vänd värld som krigsmotståndarna vaknade efter nyårsafton, med kommunister och kurdiska nationalister som USA:s republikanska hökars vänner i Irak.
Flamman kunde berätta att Saddam Hussein inte greps tack vare USA:s högteknologiska underrättelsetjänst, utan att han användes som en bricka i förhandlingar om utväxlingar. Vi kunde tidigt berätta att de som bekämpade ockupationen inte bara var, som de då hette ”rester av Saddamtrogna och utländska terrorister”, utan var på väg att bli en bred befrielserörelse. Detta, som även USA:s elittidningar rapporterat om sedan länge, har inte nått fram till många svenska medier.
Här läggs fortfarande ”demokrater mot terrorister”-filtret över all Irakbevakning.

Frågan om Irak blev på många sätt en vattendelare för vänstern under året; mellan de som helt och hållet tar avstånd från ockupationen och de som vill använda denna ”öppning” till att demokratisera landet och ”stärka klasskampen”, i samarbete med den av USA tillsatta Allawiregimen.
Diskussionen lär fortsätta under året, inte minst i vänsterpartiet där båda uppfattningarna finns representerade.
Förhoppningsvis kan Flammans debattsidor bli ett forum för denna viktiga fråga som kommit en hel del i skymundan från de stora svallvågor som skapats av Jan Josefssons ”avslöjanden”, motsättningarna i partiet och Gudrun Schymans avhopp.
Under året fortsatte den världsomspännande globala rättviserörelsen med lokala och internationella sociala forum. Dessa brokiga samlingar med progressiva människor fortsatte att spela stor roll för motståndet mot nyliberalismen och krigshetsen.
Flamman var naturligtvis på plats i januari när årets stora forum, WSF, flyttade från Brasilien till Indien, Mumbai. Forumet var i verklig mening en världshändelse, som lockade hundratusentals politiskt och vetenskapligt aktiva, kastlösa såväl som Nobelpristagare. Dessa forum är inte minst en sammankomst som överskrider idétraditioner och trosuppfattningar i en tid av hårdnande etniska och religiösa motsättningar.
Flamman var också på plats i London i höstas när det europeiska ESF hölls. Inget av forumen slapp dock konflikter; i Mumbai bildades ett alternativ forum på initiativ av maoister och i London kritiserades förberedelsekommittén hårt för alltför nära anknytning till Londons borgmästare Ken Livingstone.

USA:s ockupationsiver slutade inte med Irak. I början av mars tvingade marinkårssoldater Haitis folkvalde president Aristide att avgå. Snart rasade nyheter in – varav det dröjde innan många publicerades – om kränkningar av mänskliga rättigheter på ön, och hur Frankrike och USA blockerade en FN-utredningen om kuppen. Flamman publicerade Aristides vädjan om solidaritet och uppmaning till att stoppa blodbadet på debattsidorna.
Våren präglades också mycket av terrorbomberna mot tåg i Madrid, något den dåvarande högerregeringen under Aznar direkt skyllde på ETA. Nu i dagarna kommer uppgifter att Aznaradministrationen redan från början visste att det inte förhöll sig så. När sedan den spanska befolkningen röstade bort Aznarregeringen och hans krigspolitik – Spanien var en av de villigaste i den så kallade Coalition of the Willing, De villigas koalition, som ockuperar Irak – vinklade svenska medier och också vår statsminister det som att terrorister fått påverka europeiska val.
Att uppemot 90 procent av spanjorerna var motståndare till kriget redan innan, var av mindre intresse.

Den 14 april hölls val i Sydafrika och Flamman berättade om den stora segern för ANC-koalitionen men också om de spänningar som finns i alliansen mellan ANC, kommunistpartiet och sydafrikanska LO, Cosatu. Trots protester mot privatiseringar och uteblivna vallöften om bostäder för de fattigaste höll alliansen ihop. I en intervju i Flamman förklarade kommunisterna SACP:s ordförande Blade Nzmiande att partiet nu bedriver klasskamp framför allt mot privatkapitalet, inte mot den nya demokratiska staten.
Sista ordet lär inte vara sagt i den utvecklingen. Trots stora brister fortsätter Sydafrika att bedriva en utrikespolitik som går på tvärs mot Bushdoktrinen och gamla kolonialsträvanden i Afrika.
Flamman kunde fortlöpande rapportera om det misslyckade kuppförsök i Ekvatorialguinea, för vilket bland andra Margaret Thatchers son snart ska åtalas i Sydafrika. Även Storbritanniens EU-kommissionär Peter Mandelson har pekats ut för delaktighet i kuppförsöket.
När inbördeskrigets Sudan i somras kom i fokus, gav Flamman som en av få tidningar i Sverige den ekonomiska bakgrunden. Olje- och uranfyndigheter spelar en mycket stor roll i konfilkten och svenska intressen i form av Lundingruppen finns på plats.
– Lundingruppen har tjänat miljarder och många svenska aktieägare har blivit miljonärer genom att köpa Lundinaktier, sade den sudanesiska marxisten Shawgi Badri till Flamman i juli.
– Carl Bildt arbetade en tid för Lundin och har tjänat pengar på verksamheten hos Lundin. Blir det fred i Sudan kan också oljepriset gå ner från dagens 36 dollar per fat. I dag exporterar Sudan en halv miljon fat men kan kanske öka produktionen till tre miljoner fat per dag och då pressas priserna på världsmarknaden. Det ligger naturligtvis i Bushadministrationens intresse.

I augusti gladdes vänstern i Venezuela åt Hugo Chávez’ seger i folkomröstningen. Oppositionen hade investerat oerhört mycket i denna, som de hoppades, slutliga seger efter sitt misslyckade kuppförsök 2002, och resultatet blev en besvikelse ända bort till Vita Huset.
Under Chávez tid vid makten har den gamla konstitutionen som höll det gamla tvåpartisystemet under armarna helt skrivits om, stora satsningar på utbildning åt de allra fattigaste har gjorts. Venezuela har radikalt lagt om sin utrikespolitik och är numera en av USA:s skarpaste kritiker på kontinenten. Den bolivarianska revolutionen överlevde 2004 och gick stärkt ur striden.
På många ställen i Latinamerika stärkte vänstern sina positioner. I oktobervalet i Ecuador minskade stödet för regeringen Lucio Gutierrez, som svikit de flesta vallöften han valts på med en enad vänsterfront i ryggen. I november vann en vänsterfront valen i Uruguay för första gången på 170 år. I lokala val i bland annat Chile och Nicaragua gick vänstern också framåt.
Utvecklingen för Lulas vänsterregering i Brasilien har varit bekymmersam under 2004. Mer och mer kritik har riktats mot presidenten som lovat mycket, jordreformer och matprogram, men hittills inte levererat vad folket kräver. 2005 blir en stor prövning för regeringen Lula som i senaste valen förlorade Porto Alegre. Arbetarpartiet PT:s högborg har, med sin deltagande budgetprocess och sitt arrangemang av tidigare års World Social Forum, bildat modell för vänsterdiskussioner över hela världen.

Att höstens stora nyhet i Sverige var presidentvalet i USA är ingen överdrift. Vi närmast översköljdes av analyser om hur de skulle gå i stater som ”svängde” mellan de båda kandidaterna Bush och Kerry.
Också Flamman bidrog till den kanske väl tilltagna bevakningen med ett antal artiklar om valet, med särskilt fokus på anklagelserna om valfusk. Dessa är i antal många fler än förra valet, men desto mer nedtystade. De juridiska processerna med anledning av valfusk, framför allt i Ohio, är heller inte slut – tvärtom fortsätter flera fall i domstolarna idag.
John Kerry visade sig till slut inte vara något verkligt antikrigsalternativ men de flesta bedömare fann det i alla fall mindre troligt att han skulle starta nya krig mot de länder som Bush hotat: bl.a. Iran, Nordkorea och Syrien. Också för Kuba har USA en färdig anfalls- och ockupationsplan.

Även ”valet” i Afghanistan gick som väntat, med seger för USA-marionetten Karzai.
Med Bushs seger kom också klartecknet för massakern i irakiska Falluja.
Över 20 000 ockupationssoldater hade sedan en månad belägrat staden, och bara dagar senare startade bombningarna. USA-styrkorna inledde medvetet med att klippa av informationskällorna – genom att bomba och inta sjukhus, genom att hindra oberoende journalister och hjälporganisationer från tillträde till staden. Allt för att hindra en upprepning av hur vårens bombning av staden rapporterades.
Trots detta kom bilder ut – rimligen bara den yttersta toppen på isberget – som upprörde världen, bland annat hur USA-soldater avrättade skadade i en moské. I den officiella medievärlden är Falluja nu intaget av USA-styrkorna och åter lugnt. Men medan liken ruttnar på gatorna och äts upp av hundar, fortsätter striderna. I helgen bombades de västra delarna av Falluja åter. Och så sent som i förra veckan tvingade åter USA Röda halvmånen att lämna staden.

I november dog palestiniernas ledare Yassir Arafat. Det enda som internationella medier då kunde tala om var frånfällets positiva inverkan på fredsprocessen. Men, som den duktige Mellanösternkorrespondenten Robert Fisk påpekade, fredsprocessen hade dött långt tidigare.
Mahmoud Abbas, som av Fatah utsetts till partiets kandidat, väntas nu väljas till ny president. Ett tag såg det ut som han skulle få konkurrens av den folkligt mer populäre – och av Israel orättmätigt fängslade – Marwan Barghouti men denne drog i veckan tillbaka sin kandidatur.
2004 var året då murbygget, morden på palestinier och ockupationen fortsatte. Med Sharons plan för utrymning av bosättningarna på Gaza väntas ockupationen snarast stärka sitt grepp inför 2005.
I nyhetsårets sista fas steg valen i Ukraina fram i centrum. I Flamman försökte vi balansera det nyhetsflöde som entydigt pekade ut oppositionens man Jusjtjenko som offer för valfusk och den demokratiska kraften. Sanningen ligger sällan så enkelt framför en som man tror när man ser på Rapport eller läser Dagens Nyheter. I själva verket har Jusjtjenko varit en del av den gamla maktelit han säger sig bekämpa, både som premiärminister och riksbankschef.
Dessutom fanns uppgifter, bland annat från brittiska Helsingforskommittén, som förtegs för att de visade på valfusk också i Jusjtjenkos starka fästen i västra Ukraina.
I själva verket handlade valet i Ukraina mycket om kamp mellan oligarkerna, de som gjort sig enormt rika på plundring och privatisering efter Sovjets fall. Den stora anledningen till att väst så starkt föredrog Jusjtjenko var hans Nato- och EU-vänlighet. USA pumpade också in stora mängder pengar i valrörelsen i Ukraina såväl som i Georgien, Vitryssland och Serbien – samtidigt som borgerliga ledarskribenter valde att anklaga Putin för att blanda sig i andra länders angelägenheter.
Och snart ska också Irak få sin egen uppvisning i ”demokrati”. Åtskilliga rörelser har redan deklarerat att man ämnar bojkotta januarivalet. USA-charaden fortsätter.

Kultur 31 oktober, 2025

Den kedjerökande farmodern personifierar ett muterat Albanien

Lea Ypis Förödmjukelse är en ärlig gestaltning av det historiska materialet, fiktion med källkoden blottad. Foto: Mihaela Noroc.

I Lea Ypis mästerliga "Förödmjukelsen" visar hon att innebörden av att vara mänsklig handlar om att minnas de döda.

2021 publicerades Lea Ypis Fri: en uppväxt vid historiens slut och blev en mindre sensation. Ypi, professor i politisk teori vid London School of Economics, berättade där om sin uppväxt i Enver Hoxhas totalitära Albanien, samt om tonåren under den efterföljande rövarkapitalismen. Det var en finstämd memoar, präglad av barnets naturliga förhållande till absurda omständigheter – i stil med Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Men det som gjorde Fri till något utöver det vanliga var att den också var en tankebok som körde socialismen genom den skräcktunnel som var det kommunistiska Albanien – och sedan plockade upp spillrorna med en bibehållen tro på marxismens idé om frihet. Resultatet kan beskrivas som ett blåslaget försvar av socialismen.

I bakgrunden i memoaren fick man små inblickar i Ypis släkt, så sammanflätad med makten att den fick klanen Kennedy att framstå som medelsvenssons. Om detta handlar hennes nya bok Förödmjukelse (Albert Bonniers förlag, 2025), närmare bestämt om hennes farmor Leman. Men om den första memoaren var mer traditionellt reflekterande, är den nya boken (utmärkt översatt av Amanda Svensson) snarare rent dokumentär.

Leman föds i Thessaloniki i utkanten av det sönderfallande osmanska riket i början av 1900-talet. Hon kommer från en burgen familj, med rottrådar in i maktens centrum och hon börjar snabbt frigöra sig på ett typiskt sätt för det nya seklets intellektuella. Hon kedjeröker, läser vänstertidskrifter, utvecklar protofeministiska tankar och flyttar till Albanien där hon får jobb som stenograf i premiärministerns stab.

I det nya landet träffar hon också en ung jurist vid namn Asllan – barn till landets tidigare premiärminister – och en lika principfast man som sin lejon-namne i Narnia. De gifter sig, får ett barn, men kort därefter fängslas Asllan av den nya kommunistregimen. Hans brott är knappast kontrarevolutionär verksamhet – Asllan är marxist, men tror lika fast på demokrati och klasskamp, likt en albansk Ernst Wigforss.
I samband med gripandet degraderas Leman från intellektuell nobless till ensamstående morsa som sopar betonggolv med stålborste i kooperativet.

Förödmjukelse är en helvetesvandring som beskriver hur Albanien genomgår mutationer snarare än utveckling.

Där är den – förödmjukelsen. Men egentligen är Ypi mer intresserad av dess motsats, nämligen värdigheten som Leman utvecklar. Förödmjukelse är en helvetesvandring som beskriver hur Albanien genomgår mutationer snarare än utveckling. Ett bondeland som ockuperas av italienska fascister, varefter det blir en otidsenlig monarki – Ypi reflekterar intressant över huruvida den kortlivade envåldshärskaren Kung Zog hade kunnat göra Albanien till en fullfjädrad fasciststat om han i stället valt det trendiga ”führer” i stället för det föråldrade ”kung”. Sedan en kommuniststat som först bryter med Sovjet, sedan med Kina. Slutligen: Hoxhas paranoida diktatur med flest bunkrar per capita i världen.

Genom att Ypi själv tittar in i berättelsen, och berättar om sitt arkivarbete, öppnas små revor i gestaltningen. Sättet att varva konturskarpa scener med tankeprosa är just dokumentärromanens signum och påminner om exempelvis P. O. Enquists böcker. Det är en ärlig gestaltning av det historiska materialet, ett slags fiktion med källkoden blottad. Ibland erkänner Ypi att hon inte vet hur något gick till, varpå hon gestaltar en hypotes. Som när hon låter Leman fria till Asslan under kung Zogs bröllop, i samband med en diskussion om en ny hipp ekonom som heter Keynes, och med Hoxha i kulissen. Lite för bra för att vara sant – men lite för oemotståndligt när dokumenten skriker: ”Alla var där”.

Läs mer

Jag blir stormförtjust i Förödmjukelse och imponeras storligen av Ypis förmåga att fiktionalisera. Ett tag tänker jag att nästa bok borde vara en renodlad roman. Men så funderar jag: varför det? Varför ska hon överge sin talang att gestalta och tänka om vartannat? Ypis förmåga att bryta ut ord ur vardagsspråk – som frihet, värdighet, förödmjukelse – och ge dem ett svindlande djup, är helt enkelt enastående.

I slutet av boken skriver Ypi att ordet ”humanitet” har sin rot i ordet ”humāle”, som betyder ”att begrava”. I Förödmjukelse visar Ypi att innebörden av att vara mänsklig handlar om att minnas de döda på rätt sätt.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 31 oktober, 2025

Att se världen genom maskinens ögon

Jon Rafmans projekt ”Nine eyes of Google street view”, som fångar livets mest flyktiga ögonblick, har pågått sedan 2008. Foto: EXCLUSIVEPIX/TT.

Sedan 2008 har den kanadensiska konstnären Jon Rafman samlat bilder från Google Street View. Nu visas hans projekt ”9 eyes” på Louisiana – ett kusligt dokumentärt projekt, som visar hur den mänskliga närvaron framträder för algoritmernas blick.

En björn tittar upp ur ett rött fiskstimm med en saftig lax i labbarna, lugn på gränsen till mallig. En man kör golfbil i skelettdräkt, en annan ligger utslagen framför ett höghus.

Bilderna tillhör den kanadensiska konstnären Jon Rafmans serieverk ”Nine eyes of Google street view”, döpt efter kameran på de fotobilar som nätföretaget kartlägger världen med. Sedan 2008 har han valt bilder ur det gigantiska gatuarkivet som alla liknar frusna filmögonblick. Men både kornigheten och avtryckarslumpen gör att det snarast känns som att man snokar i en utomjordings övervakningsarkiv. Sedan den 8 oktober ställs projektet ut på museet Louisiana norr om Köpenhamn, under titeln ”9 eyes”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 30 oktober, 2025

Körde in i Palestinademo – döms till tre års fängelse

Mannen fotograferades av en privatperson i samband med bilattacken. Foto: Privat / Borås Domstol.

Efter bilattacken nekade mannen till att vara intresserad av Israel och Palestina – och påstod sig inte känna igen sitt eget X-konto. Nu döms han till tre års fängelse. Mohamed Karaz, en av de 81 målsägande, säger att Boråsborna fortsätter marschera för Palestina – men med mer oro än tidigare.

I dag föll domen mot den man i 70-årsåldern som i augusti förra året körde in i en folkmassa i samband med en Palestinademonstration i centrala Borås. Ingen skadades allvarligt, men minst en person fick uppsöka sjukhus efter att ha skadats i benet.

Ett vittne beskriver hur bilen körde in i folkmassan som ”när man ser en båt köra i vatten, och som att människorna var vågorna som bara åkte åt sidorna”. Ett annat vittne uppger att mannen ”vrålbackade” och var nära att träffa en kvinna med en barnvagn.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 30 oktober, 2025

Vem har inte gett 100 miljoner till en Hamas-älskare?

Funderar du på att flytta till Afghanistan?

I så fall vill jag påpeka att regeringen avråder skarpt, inte minst sedan 2021 när Talibanerna tog över landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 30 oktober, 2025

Medlem i Parabols redaktion delar nazistmaterial: ”Högt i tak”

Svarta solen och en skärmdump från Parabol. Montage: Flamman.

På redaktionsmedlemmens stora konto syns invandringskritik, konspirationsteorier och SS-symboler. ”Det är för att trigga människor”, säger hon till Flamman. Chefredaktör Kajsa Ekis Ekman säger att hon inte markerat – då detta skulle bryta mot lagen.

En medlem i nättidningen Parabols redaktion har under en längre tid spridit högerextremt innehåll i sociala medier, kan Flamman avslöja. Bland annat försvarade hon den brittiska högerextremisten Tommy Robinson efter massdemonstrationerna mot invandring i London tidigare i september.

I samband med protesterna lade hon upp en story på sitt Instagramkonto med tusentals följare. Där beskrivs demonstrationen som en ”berättigad kritik av maktens katastrofala immigrationspolitik”. Redaktionsmedlemmen skriver också att om protesten räknas som högerextrem så är hon själv ”den mest högerextrema av dem alla”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 30 oktober, 2025

Recept för framtidens kockar

En man vars tröja hyllar ”Ockhams rakblad” deltar vid den gemensamma middagen. Foto: Karo Holmberg.

De får miljoner från ett fossiltungt investmentbolag – men kan inte sluta bli arresterade för klimatet. Ekomodernistiska Weplanet bjuder in till matfestival, där myndigheter och riskkapitalister brunchar veganskt med kärnkraftspositiva klimataktivister. Och enligt miljöprofilen George Monbiot kan de nya proteinerna vara kraftfulla nog att krossa fascismen.

Finland sägs vara de tusen sjöarnas land. Om uppgifterna stämmer ligger ungefär åtta procent av dem i Noux naturreservat utanför Helsingfors, enligt kartan utanför konferenscentret Haltia.

– Det här är mest för stadsborna, förklarar en finsk besökare.

– Vill du ha riktiga träsk så får du bege dig norrut.

Byggnaden, konstruerad helt i trä, ligger strax intill Noux långträsk. På en grusplan nedanför står stora tipitält, och en skylt lovar uthyrning av ”fat bikes” för 45 euro om dagen.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök. Men det är exakt den uppgiften som lockat ett sextiotal personer till den finska taigan. Deltagarna kommer från länder så avlägsna som Uganda, Australien och Bangladesh.

Lauri Muranen, socialdemokrat, grundare av finska Weplanet, och i dag pr-ansvarig på kärnkraftsbolaget Steady Energy, tar till orda.

– Vi är inte en organisation som sitter på vägen och stoppar trafiken. Alla behöver inte vara så. Men det betyder inte att vi inte kan ha inflytande, berättar han.

Trä. Konferensen ägde rum på komplexet Haltia i Noux naturreservat utanför Esbo. Foto: Karo Holmberg.

– Vi kan faktiskt göra mer. Vi kan påverka tänkandet bland människor, regeringar och företag. Det är mer subtilt, men slutresultatet är häpnadsväckande.

Och nog är stämningen annorlunda från andra miljöorganisationers möten. Kapitalismen nämns bara ett fåtal gånger – däremot flyter begrepp som roadmaps, stakeholders och resiliens runt i rummet. En myndighetsrepresentant förklarar försiktigt att traditionellt jordbruk fortfarande behövs. En miljöforskare kritiseras för att han kommit fram till att mer förnybar energi behövs, utan att ta in kärnkraft som alternativ. En frågeställning handlar om hur man kan göra alternativt protein sexigt – med Tesla som förebild.

Här finns visserligen en vegan som berättar om hur han övergav kött efter att ha läst en bok om ”köttets sexuella politik”. Men han jobbar också som riskkapitalist.


En gräsrotsorganisation – som är för kärnkraft, genmodifiering och odlat kött.

Så beskriver sig Weplanet, som står bakom kampanjen Reboot Food. Den globala organisationen samlar grupper i flera länder som beskriver sig själva som ekomodernistiska. Termen kommer från ett manifest som publicerades våren 2015. Texten undertecknades av bland andra Michael Shellenberger, som senare förminskat farorna med global uppvärmning.

Många av dem som samlats på konferensen är ”gröna kättare”, som lämnat sina partier med varierande grad av frivillighet. Britten Mark Lynas, som är policychef, beskriver sig som i ”exil i Labour”, medan generalsekreteraren Karolina Lisslö Gylfe lämnade svenska Miljöpartiet 2013 med målet att grunda ett ”kärnkraftspositivt och mer liberalt” parti.

Karl Marx lär ha sagt att man inte ska skriva recept för framtidens kök.

– Hela programmet var forskningsbaserat, där vi ville få bort fossila bränslen men där även kärnkraft var integrerat som en del av lösningen, berättar hon för Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 29 oktober, 2025

Kritiserad stiftelse bakom regeringens kampanj för återvandring

Regeringen har avsatt 8,25 miljoner kronor till Seefar Foundation för pilotprojektet för återvandring, en stiftelse med en lång historia av dunkla upplägg med otydlig avsändare. Det genomgående målet: att avråda människor från att befinna sig i Europa.

I våras tog regeringen två viktiga steg i arbetet med återvandring.

Den 23 april föreslog man en kraftig höjning av återvandringsbidraget, som ska träda i kraft vid årsskiftet. Och den 5 juni utsågs Teresa Zetterblad, tidigare avdelningschef vid Migrationsverket, som nationell samordnare för frivillig återvandring. Hon ska hjälpa kommuner att få fler att återvända till sina ursprungsländer, ett uppdrag som ska redovisas senast sommaren 2027.

Den 10 september inleddes dessutom ett pilotprojekt, som ska få 200 afghanska flyktingar att resa tillbaka, med en budget på 8,25 miljoner kronor över två år. Projektet heter Reluctance to readiness for return och ska utföras av stiftelsen Seefar, en aktör som sedan 2014 anlitats av EU och flera medlemsländer för att minska antalet människor som flyttar till Europa.

Enligt projektplanen som Flamman har begärt ut avfärdar migranter ofta återresan som ett dåligt alternativ, ”utan att tillräckligt överväga de möjliga positiva konsekvenserna av att återvända till Afghanistan."

Samtidigt avråder Utrikesdepartementet sedan den 10 februari 2006 från alla resor till Afghanistan, och i samband med talibanernas maktövertagande uppmanar det sedan den 5 augusti 2021 alla svenskar som befinner sig där att lämna landet. Då Sverige dessutom saknar utlämningsavtal med landet är frivilligt återvändande den enda möjligheten – men endast 18 afghaner har utvandrat frivilligt sedan talibanerna tog över för fyra år sedan.

Flamman kan nu visa att Seefar har en historia av att systematiskt dölja avsändaren bakom sina informationskampanjer – både den egna organisationen och uppdragsgivarna – för att undvika misstänksamhet hos mottagarna. På så sätt framställs kampanjerna som humanitära, när de i själva verket är en del av EU:s gränsarbete. Och trots de skimrande siffrorna i deras rapporter, ifrågasätts metodernas effektivitet av forskare.

Det här är berättelsen om Seefar.


Seefar Foundation grundades i april 2014, samma år som Europas syn på migration började förändras i grunden.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 29 oktober, 2025

Arbetsdomstolen på sparlåga: ”Gör skurkföretagen en tjänst”

Pelle Sunvisson, förhandlare på SAC:s organisation Solidariska byggare och Arbetsdomstolen i Gamla stan. Foto: Jacob Lundberg, Lars Pehrson/SvD.

Arbetsdomstolen har så ont om pengar att man skjuter upp alla "icke brådskande mål". Fackföreningen Solidariska byggare menar att arbetslivskriminella nu kan pusta ut – medan staten kommer förlora mer pengar än man sparar.

Ett stenkast från Riddarhuset i Stockholm ligger Arbetsdomstolen, specialdomstolen som sedan 1929 prövat arbetsrättsliga mål. I mars vädjade den lilla rättsinstansen till regeringen om att få 6,6 miljoner kronor extra till hösten, då nuvarande anslag inte räckte till. 

I stället får man nu bara 4,1 miljoner – och grundanslaget har i sig sänkts med två miljoner, utan någon mer motivering från regeringen än ”allmänna prioriteringar”. Samtidigt höjer Statens Fastighetsverk, myndigheten som förvaltar det pampiga Ryningska palatset som domstolen kallar sitt hem, hyran med 700 000 kr.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 29 oktober, 2025

Catherine Connolly visar vägen för vänstern

Catherine Connolly (mitten) hälsas av sina valarbetare efter att hon vann det irländska presidentvalet den 25 oktober. Foto: Niall Carson/AP.

I lördags vann vänsterkandidaten Catherine Connolly en jordskredsseger i det irländska presidentvalet. Receptet: folkfrontsstrategi, plånboksfrågor, sociala medier och tydlighet om Gaza.

I det allt mer kompakta politiska mörkret i västvärlden finns fortfarande ljusglimtar. Zohran Mamdanis borgmästarkampanj i New York är en. Frankrikes stundtals enade vänster, som nu har skapat en politisk låsning som kan tvinga regeringen att stoppa en pensionsreform och i stället införa en miljonärsskatt är en annan. I lördags tändes ytterligare ett ljus ute i Nordatlanten.

I det irländska presidentvalet vann den oberoende vänsterkandidaten Catherine Connolly en storseger med över 63 procent av rösterna. Resultatet är ett svidande nederlag för det politiska etablissemanget. Men det är också ett illustrativt exempel på hur vänstern kan nå framgång i dagens medialt fragmenterade och politiskt extrema klimat.

Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly föddes som det nionde av 14 syskon i en familj i Galway. Efter att ha arbetat som psykolog och advokat var det först i 40-årsåldern som hon gav sig in i politiken för det lilla Labour-partiet. Hennes hjärtefråga då som nu var bostadskrisen.

Efter 17 år i lokalpolitiken lämnade hon dock Labour efter att partiet valde att inte stödja hennes kampanj. I stället valdes hon in som oberoende i parlamentet Dáil 2016. Där blev hon 2020 den första kvinnan att nå posten som vice talman, efter att ha enat de olika vänsterfraktionerna. Det skulle visa sig bli en återkommande strategi.

Inför söndagens presidentval lyckades Connolly vinna stöd från alla fem vänsterpartier i Dáil för sin presidentkandidatur. Liksom den franska ”folkfronten” som bildades förra sommaren enades oppositionspartierna Sinn Féin, Socialdemokraterna, People before profit, De gröna, samt Connollys tidigare parti Labour kring hennes grundfrågor.

En huvudprioritet är bostadskrisen, som gjort Dublin till en av de dyraste städerna i Europa. En annan är kritiken mot den pågående militariseringen i Europa som Connolly vill att Irland ska stå utanför – en populär position i det historiskt neutrala Irland. En av de allra viktigaste frågorna för väljarna var också Gaza: enligt Connolly själv, vars obevekliga kritik mot Israel och stöd för palestinierna vunnit många hjärtan, var det en viktigare fråga för många väljare än den om ett enat Irland. Connolly visar alltså att det går att vinna på att vinna på att vara tydlig i sin kritik av Israel, snarare än att undvika eller kompromissa om frågan.

En annan framgångsfaktor var hennes entusiastiska användning av sociala medier. Virala videor där den 68-åriga Connolly jonglerar med en fotboll och spelar basket gjorde henne snabbt till en favorit bland yngre väljare. Likt en irländsk Mamdani visar hon hur man når ut till väljare som inte får sina åsikter från kvällsnyheterna.

Connolly fick också draghjälp av motståndarsidan. Regeringspartiet Fianna Fáil tvingades dra tillbaka sin kandidat efter en finansskandal, medan Fine Gaels kandidat Heather Humphreys försökte rädda sin oinspirerande kampanj med allt hätskare attacker på Connolly som bara fick hennes egna siffror att dyka. Resultatet av den kaotiska valrörelsen var ett historiskt lågt valdeltagande på 46 procent, vilket motståndare kan hävda underminerar Connollys mandat.

Läs mer

En rad kontroversiella uttalanden har också gjort hennes anspråk på att företräda hela Irland svårsmälta för vissa: en resa till Bashar al-Assads Syrien 2018 ser inte jättebra ut, även om Connolly hävdar att syftet var att uppmärksamma flyktingarnas situation. Likaså beslutet att anställa en kvinna som avtjänat straff för deltagande i en väpnad rörelse. Den kanske viktigaste kritiken berör det faktum att Connolly i rätten tidigare har företrätt de banker hon nu kritiserar för deras girighet. Det har dock inte hindrat väljarna från att ge henne sitt förtroende.

Det irländska presidentämbetet är visserligen främst ceremoniellt, ungefär som Sveriges kung. Connollys seger är dock viktig av två skäl. För det första har företrädare som Mary Robinson och den avgående Michael D Higgins sedan 1990-talet tagit allt större plats i politiken, såväl inrikes som utrikes – det kommer Connolly garanterat att fortsätta med, inte minst i fråga om Israel-Palestina. För det andra är hennes förmåga att ena vänstern en viktig signal om att en framtida vänsterregering ledd av Sinn Féin inte längre går att utesluta. Med Catherine Connolly som president ser läget för Irland – och världen – därför lite ljusare ut.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 29 oktober, 2025

Tobias Hübinette: Palestinavänstern ser mig som förrädare

Flamman möter Tobias Hübinette bland marmorstatyerna på Nationalmuseum. Foto: Paulina Sokolow.

Sveriges mest påpassade forskare tror inte längre på militant antifascism. För Flamman berättar han om Mattias Karlssons klädstil, hur Katitzi-böckerna gjorde honom till antirasist och varför vänstern inte kan älska honom.

Kostymbyxor och kavaj och till det en jacquardstickad, rutig slipover i mörkgrönt och vinrött. Välklädd är han som vanligt, Tobias Hübinette. Han smälter också in fint i den internationella atmosfären på Grand Hôtels veranda denna grå förmiddag. Rummet är inbäddat i ett sömnigt sorl. En blond dam serverar oss te och kaffe och det är inget konstigt med att vi som utbyter artigheter med henne är mörka och ser utomeuropeiska ut. I den här miljön kunde vi vara ett välbeställt gift par på weekendresa eller affärskollegor.

Att se sig själv utifrån i termer av ras och klass ligger nära till hands i sällskap med Tobias Hübinette. Ingen i Sverige har grävt sig djupare ned i dessa lager, åtminstone inte med en sådan glöd – och till samma pris.

Var köper du dina kläder?

– Mest i Japan. Där finns fler butiker som säljer den här typen av kläder än i Sverige. Svensk modestil är mest bara tröja och byxor.

Sin propra stil till trots har han sin bakgrund i betydligt ruffigare miljöer. På 1990-talet var han aktiv i de antifascistiska miljöerna, först som anarkist i uppväxtorten Motala och sedan i Uppsalas studentliv. Sedan dess har allt han tagit i skapat debatt: internationella adoptioner, överklassens historiska naziböjelser, rasfrågan och mångkulturen.

Ställningstaganden som gjort honom till högerextremisters måltavla, hela vägen från skinheadsåren i mitten av 80-talet till regeringsmakten 2022. Genom åren har han ihärdigt bloggat och postat samkörningar mellan svensk nazisthistoria med adelskalendern och han var tidigt ute med att hänga ut högerextrema personer. Samtidigt har han inte dragit sig för att rota runt i klassiska vänstersår, som förekomsten av obearbetad antisemitism. I sin mediala framtoning framstår han som orädd, eller snarare dumdristig. I verkliga livet är han timid och på sin vakt.

Jag håller mig kvar vid modesnacket för att försöka locka ut honom ur hans akademiska bekvämlighetszon. Det ska visa sig vara svårt.

Men även de högerextrema börjar bli ganska propra?

– Mattias Karlsson (chefsideolog på tankesmedjan Oikos och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna) har satt standarden för de nya högerextremisternas klädstil, han är deras modeikon nu. Det är tredelat som gäller. Men utan några detaljer som sticker ut, utan mer uniformt.

Kvällen innan vi ses har tidningen Expo blivit dubbelprisade vid Tidskriftsgalan. ”En vardagsnära granskning som med långsiktig bevakning blottlägger hur extremismen sträckt sig in i maktens familjeliv.” Juryns motivering säger det inte rätt ut, men alla vet att det handlar om migrationsministern Johan Forsell och hans sons involvering i den ungnazistiska grupperingen Aktivklubb. Metoden – att avslöja högerextrema böjelser i makteliten – är typisk för tidskriften som fyller 30 i år och högst välbekant för Tobias Hübinette. Han var med att grunda den.

– Jag är jätteglad över vad Expo har blivit och att de fortfarande finns. Det är inte självklart i dessa tider och de är viktigare än någonsin. Deras syfte är folkbildande och det är kanske det mest verksamma vi har i dag.

Vid starten, minns Tobias Hübinette, drogs tidningen med en vänsterstämpel. Grundarna kom från vänstern, han själv inte minst.

– Det var ju trotskister, vänsterpartister som delvis kanske hade gått med när partiet fortfarande hette VPK. Men i dag är det en högst respekterad tidskrift.

Vitt. Nationalmuseums skulpturgård illustrerar väl Tobias Hübinettes teorier om en bombastisk svensk självbild. Foto: Paulina Sokolow.

Expo har behållit fokus på den vita högerextremismen, men har utelämnat islamismen, som den ju har mycket gemensamt med. Ett tomrum som på senare år intagits av stiftelsen Doku.

– Doku har en stark högerstämpel, vilket inte är konstigt mot bakgrund av vilka som var med vid uppstarten. Alla var i praktiken höger utom Anna-Lena Lodenius som kommer från socialdemokratin.

Borde inte Expo ha tagit det området också?

– Jo, visst, men det finns kanske ingen där som har den kompetensen, med språket. Man bör ju kunna åtminstone arabiska. Men jo, Expos undertitel är ”demokratisk tidskrift”, så därmed är det absolut motiverat att ha fokus även på radikalislamism.

Har du själv haft koll på aktivklubbarna?

– Inte på personnivå, men jag har märkt att den här miljön har växt. Och att det hade börjat komma in personer med en annan klassbakgrund.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)