I dagarna har Vaxholmsfallet gått från AD till EG-domstolen. Det har sänt chockvågor genom fackföreningarna. LO:s EU-vänlige förste vicesekreterare talar om möjligheten att ompröva EU-medlemskapet.
När EU:s östutvidgning först kom på tal, presenterades det av borgerliga och socialdemokrater som någon form av solidaritets-fredsprojekt i äkta EU-stil. Men när dagen för utvidgningen närmade sig på allvar, var det de borgerliga som gnuggade händerna i förtjusning över vad de vetat hela tiden: Att det fanns en stor chans att bryta upp den svenska modellen.
Inför detta fick Göran Persson panik och gjorde ett missriktat utspel om ”social turism”.
Efter ett år vet vi att han hade egentligen bara fått bokstäverna fel. Det som hotade var istället en alltmer synlig ”asocial truism”, det självklara faktum att borgerligheten vill riva ned rimliga löner och arbetsskydd.
Och att de nu kunde hoppas utnyttja östeuropéer för detta ändamål.
Med den svenska modellen, där vi har kollektivavtal istället för minimilön eller andra golv för löner, är vi extra känsliga för denna typ av dumpning.
För ett år sedan skrev vi ”Eliten /…/ hoppas att vi skall minnas första maj inte som en arbetarsammanhållningens dag, utan som den dag då EU-eliten bröt ryggraden av solidariteten bland Europas arbetare och lyckades sälja dem till lägsta möjliga pris.”
Ett år efter östutvidgningen: Fick vi fel? Nej. Fall efter fall av underbetald arbetskraft har grävts fram. Rekordet tas av ett tyskt bemanningsföretag, som levererade slovaker till Volvo för tio kronor i timmen. Förmodligen är det ett rekord i utsugningsgrad som enbart slås av ekonomier baserade på slavarbete.
– Det här är en konsekvens av den fria rörligheten inom EU, sade då Christer Gustafsson, presschef på Volvo personvagnar.
– Sedan kan man gå in på det här med moral och etik.
Ja, Christer. Låt oss i alla fall säga att detta har mycket lite att göra med turism. Men det har absolut ingenting att göra med solidaritet heller, som dina politiska företrädare vill påskina.