Konsten står inte utanför samhället, tvärtom anser jag att konsten bör vara närvarande i samhället och delaktig i samhällsdebatten. Inte heller kan konsten hävda en rätt att vara utan gränser. Enbart totalt fantasilösa personer kan säga helt okvalificerat att konsten ska överskrida gränser och tabun, alldeles oavsett vilka.

Det är däremot viktigt att konsten undersöker gränser och tabun, och debatten om vilka gränser som gäller är högst angelägen.
Det är tveksamt – för att utrycka det milt – om det bästa sättet och platsen att göra det är inför domstol. Att konstnärer dras inför rätta väcker mycket obehagliga associationer. Åtalet mot Anna Odell kastar en skugga över Sverige som demokrati och rättsstat.
Det är pinsamt, för att inte säga tragiskt, när överläkare, landstingsråd och kulturministern uttalar sig tvärsäkert om vad som är konst och vad som inte är det. Kamrat Zjdanov kunde inte ha sagt det bättre.
Överläkaren på S:t Görans psykakut, David Eberhard, skriver på Newsmill att Odell ”borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb”, med ett populistiskt konstförakt som kommer nazismens inställning till ”Entartete Kunst” farligt nära.

Det blir extra dubiöst när det kommer från en psykiater. Som Göran Greider mycket träffande påpekar ”är /../ själva begreppet konst /../ lika tilltrasslat och ihåligt som de grunder varpå psykvården vilar. I sekler har psykvården varit ett experimentfält för de mest vanvettiga föreställningar om sjuka människor och metoder som kan skrämma vem som helst: slänggungor, kallbad, lobotomi, psykofarmaka”.
Flera debattörer har upprört anklagat Odell för att i onödan ta i anspråk redan otillräckliga resurser. Märkligt argument. Om resurser är alltför knappa, se till att ge psykiatrin mer resurser. Det gör man knappast genom ett drev mot en konstnär.
Och nog saknar psykiatrin resurser. Väntetiden inom barnpsykiatrin är enligt lag max tre månader (!), och flera landsting klarar inte ens av att hålla det. På en del ställen leder resursbrist till att den ”vård” patienter får är nerdrogning till zombiestadium.

Avsikten med Odells konstprojekt var att lyfta fram missförhållanden inom psykiatrin. Det är modigt och angeläget, två saker som jag anser hör till bra konst.
Om hon har lyckats är en annan sak. Men det ska i så fall diskuteras i en öppen och fri debatt, inte i en domstolsförhandling.