Att Sami Sulimans antisemitiska Aron-tal blir rättsligt prövat är riktigt. Tyvärr riskerar det att även bli ett tillhygge i ett kulturkrig med svenska judar som statister.
Sådärja. Så får Palestinarörelsens mest högljudda motståndare äntligen se ett mål prövat i tingsrätten. Det handlar om det omtalade Aron-talet som skedde på en demonstration för snart ett år sedan i centrala Stockholm. En av arrangörerna, Sami Suliman höll ett tal där han förklarade hur tre olika ”Aron” konspirerade för att smutskasta dem som öppet tog ställning för palestinierna och protesterade mot Israels folkmord i Gaza.
I stämningsansökan, framlagd av advokaten Monique Wadstedt som drivit målet, anges Judiska Centralrådets ordförande Aron Verständig och youtubaren Aron Flam som målsägande. Vänsterpartiets tidigare partisekreterare Aron Etzler valde att inte medverka i målet. Brottet är hets mot folkgrupp och i andra hand grovt förtal och skadeståndskravet uppgår till 100 000 per målsägande.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
”Alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar.
Att politiker och opinionsbildare på högersidan kommer att använda det som ett vapen mot rörelsen i sin helhet känns väntat. ”Äntligen” skrev EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe på X redan samma dag och fler hurrarop lär vänta, följt av krav på lagskärpningar mot demonstrationer i allmänhet och palestinasympatiserörer i synnerhet.
Det riktigt krullar sig i hjärnan bara vid tanken på Carl Oscar Bohlins kommande krusidulliga kanslisvenska formuleringar. Hu!
Palestinademonstrationerna har nu pågått i två och ett halvt år, vecka efter vecka i alla större svenska städer. Med tanke på Israels brutalitet mot civila, barn och gamla och mot bakgrund av den svenska regeringens undfallenhet och passivitet, får man ändå lov att säga att antalet allvarligare incidenter är få. Särskilt i jämförelse med den polisbrutalitet som riktats mot demonstranter i europeiska städer och de attentat som skedde i Sverige, först i Borås med bilisten som körde in i en demonstration i augusti 2024 och sedan en liknande händelse igen i Helsingborg i september förra året.
Aron-händelsen är förstås inte den enda. I januari 2024 berättar vittnen vid Stockholms synagoga att demonstranter skanderade slagord mot synagogans besökare, i somras iscensatte en konstnär en installation med en docka upphängd i halsen och försedd med en davidsstjärna. Båda dessa yttringar är smaklösa och försåtliga, men de räcker inte till åtal. Det kan finnas fler incidenter och exakt allt som skanderats på svenska och andra språk har inte dokumenterats.
Men så var det det där med Aron. Så här uttryckte sig Sami Suliman:
”Aron ett, Aron två, Aron tre. Men ni ska inte bli förvånade för det finns tre, fyra Aron till och alla är sionister, de är supersionister, med ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar. De är överallt, de lyssnar, de hör, och de sprider falska nyheter, och de sprider hat mot muslimer.”
Precis som jag kommenterade händelsen i den här tidningen är bilden av judar som konspirerande spindlar, som väver ett dolt nät av makt över världen klassisk nazistisk propaganda. Nürnberglagarna påbjöd också att judar med icke-judiskklingade namn även tog sig det generiska namnet Sara eller Israel.
Så även om åtalet kommer att vapenisera antipalestinarösterna ytterligare förtjänar Suliman tveklöst att dömas för för hets mot folkgrupp. Vad ska lagen annars vara till för?
Det sorgliga är att positioneringarna blivit så låsta att få palestinaaktivister kommer att tolka åtalet som något annat än ett politiskt slag mot deras rörelse. Arrangörerna borde givetvis haft ryggraden att identifiera den uppenbara antisemitismen och tagit avstånd från händelsen omedelbart. Nu lät man det i stället bli ett tillhygge för ytterligare repression.
Och svenska judar, kan bara stå och titta på och se det ske – i vårt namn.
