BOK

Överlevarna. Vittnesmål från spanska inbördeskriget och Francodiktaturen.
Kerstin Ekström.
Carlssons, 2010.

För 25 år sedan dog den spanska diktatorn Francisco Franco. Diktatorn tog sin fascistiska diktatur med sig i graven. Men varken han eller någon av hans hantlangare har någonsin fått stå till svars för brotten som begicks under spanska inbördeskriget och diktaturen som varade i nästan 40 år.

Framför allt under det första årtiondet efter den fascistiska segern i inbördeskriget mördades Francos politiska motståndare. Det exakta antalet offer för den fascistiska terrorn är fortfarande höljt i dunkel. Under inbördeskriget dog minst en halv miljon människor, många avrättades av fascisterna. Man utgår ifrån att mellan 100 000 och 150 000 av Francos politiska motståndare avrättades under åren 1936-1949. Över en halv miljon spanjorer flydde dessutom landet i inbördeskrigets slutskede. De flesta hamnade i Frankrike där de internerades under omänskliga förhållanden, bara för att så småningom hamna i de tyska nazisternas våld. Många barn skickades redan under inbördeskriget till fosterfamiljer, bland annat i Sverige och Sovjet.
Kerstin Ekström har i över tjugo år forskat om dessa förskingrade barn som aldrig fick återvända till sina föräldrar. I sin nya bok, Överlevarna, skildrar hon 40 livsöden. Här finns kända och okända spanjorer, tre svenska Spanienfrivilliga, motståndsmän, människor som stannade kvar och försökte föra ett vanligt liv och några av de bortskickade krigsbarnen. Ekström har samlat berättelser om inbördeskriget, koncentrationslägren i Frankrike, Francos tortyrfängelser, exil och vardagen för dem som stannade kvar.

Överlevarna är ett bidrag till den litteratur som först på senare år har börjat få stor uppmärksamhet i det postfascistiska Spanien. När Franco dog inleddes visserligen en demokratiseringsprocess i Spanien, men förutsättningen var en kohandel med de fascistiska forna makthavarna. Francos bödlar släppte makten i utbyte mot en generalamnesti. Först på senare år har en mäktig anhörig­rörelse börjat ifrågasätta tystnaden kring de brott som begicks under Francos nästan fyrtioåriga skräckvälde. Rörelsen brukar benämnas ”Återtagandet av vårt historiska minne”.
”Kan ett land betraktas som en demokrati om man inte tar itu med sin historia?” undrar Rosari Sánches Mora – född 1919, frivillig regeringssoldat, en hand bortsprängd, tillfånga­tagen, dödsdömd, benådad, fängslad – i Överlevarna.
Jo, det kan man verkligen undra. Vare sig det mäktiga spanska högerpartiet PP med rötterna i Francos gamla parti Falange eller katolska kyrkan har hittills gjort upp med sitt förflutna. Ända till pesetan avskaffades till förmån för euron fanns mynt med Francos ansikte i omlopp. Fascistiska minnesmärken finns på många platser i Spanien, samtidigt som många massgravar där hans offer ligger nergrävda fortfarande väntar på att bli upptäckta. Undersökningsdomaren Baltasar Garzón fick nyss lämna sin tjänst när han ville undersöka massmorden under och efter inbördeskriget.

Kerstin Ekströms bok gör inte anspråk på att ge någon historisk analys eller ens en översyn över spanska inbördeskriget och diktaturens år, men den ger insyn i den brutalitet och det människoförakt som präglade den spanska fascismen. Dessutom återges de överlevandes bitterhet över den behandling de fick av sina landsmän och det fientliga mottagande flyktingarna fick i utlandet. Det är gripande berättelser och läsaren får ta del av livsöden som vittnar om sann antifascism.