– Jag har aldrig haft det så illa i mitt liv som jag har det nu, säger Lena. Hon har tröttnat på fortsatta nerdragningar och försämringar i det svenska samhället. Ett samhälle hon numera är tveksam till om det går att kalla civiliserat och demokratiskt.
– Jämlikt är det i alla fall inte, säger hon.
Den borgerliga alliansen gick till val på att minska utanförskapet. Men tidigare försämringar och nedskärningar och alliansens nuvarande politik har skapat ett samhälle där utanförskapet är en verklighet. Lena, som är 52 år flyttade till Stockholm 1976.
Hon är högskoleutbildad förskollärare och har arbetat sedan 16 års ålder, men när Lena blev sjuk ungefär vid millennieskiftet förändrades hennes liv och hennes ekonomiska situation har försämrats successivt sedan dess.

Bortfall på nära 13.000 kr
– Att bli sjuk är inget val, det är något som tyvärr händer vissa av oss! Men i det här samhället ska man inte bli sjuk, man ska inte heller vara lågutbildad, kvinna, invandrare, missbrukare eller funktionshindrad. Då råkar man illa ut, säger Lena.
När det svenska pensionssystemet förändrades år 2003 och det som tidigare hette förtidspension ersattes med sjukersättning infördes också ett så kallat justeringsbelopp. Det skulle kompensera för pengasumman som föll bort i och med det nya systemet. Men i systemet finns det en inbyggd regel som innebär att om det blir en ändring i sjukersättningsgraden så försvinner justeringsbeloppet. För Lena som i maj förra året gick från 50-procentig till 100-procentig sjukersättning innebar det ett inkomstbortfall på 12.769 kronor.
– Det känns, säger hon, när sjukersättningen är den enda inkomsten.

Tvingades sluta i facket
När sedan den borgerliga regeringen bestämde sig för att kraftigt höja avgiften till a-kassan har Lena tvingats avsluta sitt medlemskap i facket och i a-kassan. För henne höjdes avgiften från 175 kronor per månad till 417 kronor och hon får heller inget skatteavdrag.
– Jag kom som högst upp i en årslön på 190.000 kronor, som mest, nu har jag 162.000 kronor om året före skatt att leva för, jag är ensamstående och har inga sparmedel. För första gången i mitt liv kan jag inte betala min fackföreningsavgift, avgiften till a-kassan och jag står nu utan försäkringsskydd då mina försäkringar var fackföreningsbaserade. Hur ekonomin blir när jag blir ålderspensionär vågar jag inte ens tänka på. Då försvinner 2000 kr till i månaden till att börja med och ja, beräkningsgrunden är ju försämrad nu med.
Lena poängterar att de försämringar hon ser i samhället inte började med alliansregeringen. Hon säger att när hon var en ung ensamstående mamma på 70-talet så klarade hon sig bra. Det var i mitten av 80-talet och i början av 90-talet som det började gå utför, menar hon. Som förskollärare är skolpolitiken och barnomsorgen områden där hon vill se förbättringar.
– Skolan och barnomsorgen måste återupprättas, barngrupper med maximalt tolv barn och tre heltidstjänster är bra. Mindre klasser, mindre skolor, samma lärare och så måste skolan undervisa i genuskunskap och jämställdhet. Det måste in i utbildningarna, lärarna måste lära sig det, det händer inget annars.

Inga tecken på förbättring
Hon tycker att socialdemokraterna hade tappat fokus och den borgerliga skolpolitiken ger Lena inte mycket för.
– Jag tror inte att alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt är onda men när de försöker lösa skolans problem genom ordningsbetyg då är de inte särskilt smarta. Barn behöver bli sedda och hörda. Blir de det, så fungerar det, annars inte.
Lenas framtidsbild av Sverige är allt annat än ljus och hon ser inte många tecken på förbättringar.
– Jag tror att vi är på att väg mot ett samhälle som ser ut som USA. Minst en tredjedel av befolkningen kommer att vara utanför samhället och människor kommer att bli utslängda från sjukhusen för att de inte kan betala eller har försäkringar.

Vad hände med tusenlappen?

Ett av de nya moderaternas främsta budskap under valrörelsen var att alla löntagare skulle få en tusenlapp extra i plånboken varje månad. I en debattartikel i Göteborgs-Posten går miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson till attack mot regeringens skattepolitik och hävdar att finansminister Anders Borg har fört löntagarna bakom ljuset.
Så här skrev Anders Borg om jobbavdraget i en artikel i Göteborgs-Posten den 25 januari: ”Det är främst låg- och medelinkomsttagare som tjänar på jobbavdraget, 30 av jobbavdragets 40 miljarder går till dem med de lägsta inkomsterna”.

”Ander Borg ljuger”
Mikaela Valtersson menar att detta är en lögn och har låtit riksdagens utredningstjänst studera fördelningseffekterna av regeringens skattesänkningar. Resultatet visar att de två lägsta inkomstgrupperna delar på en tjugondel av den totala skattesänkningen.
Dessa får i snitt en drygt hundra kronor lägre skatt som dock snabbt äts upp av högre utgifter för bland annat a-kassan, skriver hon i debattartikeln. Det är endast för de två högsta inkomstgrupperna, de som tjänar 28.000 tusen kronor i månaden eller mer, som skattesänkningen innebär en extra tusenlapp.
Mikaela Valtersson menar att det är sant att 30 av jobbavdragets 40 miljarder kronor går till personer med inkomster under cirka 375.000 kronor per år. Men hon skriver att det är djupt felaktigt att säga att sex av sju miljoner svenskar är de med de ”lägsta inkomsterna”, då medianinkomsten ligger på 221.000 kronor om året.