I helgen meddelade Gudrun Schyman att hon inte ställer upp i partiledarvalet på nästa Fi-kongress. Det är inte så oväntat. Schyman, som i år fyllt 70, har ett långt politiskt liv bakom sig. Hon är en av de skickligaste politiska retoriker Sverige haft. Hon kombinerar känsla, övertygelse och en otrolig verbal spets. Hon har fyllt generationer av unga kvinnor, och säkert några killar också, av känslan att det går bryta könsmaktsordningen. Att vi är värda mer än det här.

När Gudrun Schyman lämnar partiledarposten är framtiden för Feministiskt intiativ på många sätt oviss. Riksdagsvalet visade med all önskvärd tydlighet att väljarna inte ville ha partiet i riksdagen. Det kan ha berott på allvaret i situationen, regeringsbildningen och hotet från SD. Besvikelsen från valet 2014 kan ha suttit kvar i Fi-väljarna. Under hela #MeToo-vågen framstod partiet centralt som handlingsförlamade. Personligen tror jag Fi-fiaskot beror på att partiet inte vågade stå för sin vänsterstämpel, att man själva anpassat sig till det politiska spelet (den politiska kommunikationen) och därför aldrig kan vara en trovärdig opposition mot systemet. Det finns redan ett vänsterparti som är snällt och brett och beskedligt. Svensk politik behöver något vassare. Fi hade kunnat fylla den positionen.

Efter Schymans avgång har många ledarskribenter och politiska journalister dömt ut Fi. Schyman har varit epicentrum för partiet och projektet att ta ”feministerna” till riksdagen. Det har inte varit lätt för de partiledare som stått i hennes skugga. Något som kanske är på väg att sjunka in även hos henne själv. I veckans Flamman säger Gudrun Schyman att hon tror att motståndet i vår tid måste byggas på ett bredare sätt än bara genom partier. Och Devrim Mavi, en av grundarna av Feministiskt initiativ, var under ett samtal som Fi Stockholm arrangerade efter valet tydlig med att hennes åsikt är att Fi inte borde ställa upp i riksdagsvalet nästa gång – utan bara i lokal- och landstingsvalen.

Det finns redan ett vänsterparti som är snällt och brett och beskedligt. Svensk politik behöver något vassare. Fi hade kunnat fylla den positionen

De har båda rätt. Organisering börjar underifrån. Partiet som Schyman startade 2005 var först en riksdagslista, och inte en rörelse. Själva skulle partiet nog hävda att de kommer ur den feministiska rörelsen, den akademiska världen och politiken. Det är förvisso sant, men ingen ”äger” feminismen där heller. Den är bred, mångfacetterad och spretig.

Om Fi ska överleva utan sitt överlägset största dragplåster Gudrun, måste partiet växa lokalt, organisera fler och visa på verklig förändring där man är med och påverkar. Att bygga en rörelse genom att bygga förtroende lokalt skulle kanske möjliggöra ett riksdagsinträde i framtiden. För varaktig förändring börjar alltid underifrån.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.