Även de mest initierade feministiska diskussioner tenderar att efter en stund landa i frågan om hår. Raka benen eller inte? Vaxa brasilianskt eller ej? När det är RFSU-tidningen Ottars tur att närma sig ämnet, gör den det på sedvanligt Ottarvis – fullständigt utan moraliska pekpinnar och genom att uppvisa ett spann av åsikter och praktiker.

I Anna Hellgrens artikel ”Ragg eller rakat?” ges en bakgrund till idealen. Det renrakade modet var stort i 1980-talets bögkultur, men är idag en svenssonnorm. Liksom alla andra skönhetsideal har också hårens vara eller icke vara svängt över perioder – under Irans Qajardynasti 1785-1925 ansågs ansiktsbehåring vackert hos både män och kvinnor, och kvinnor som saknade mustasch markerade ofta överläppen med mascara.
Anna Svensson kritiserar i artikeln ”Jag är inget barn” den linje i vaxningsdebatten som brukar framhålla att ett kalt kön gör kvinnan barnlik. Anna Svensson blev själv utnyttjad sexuellt som barn och upplever kopplingen mellan hårlöst kvinnokön och pedofili som begreppsförvirring. ”Jag har aldrig hört någon säga att en rakad penis ser ut som en barnsnopp” skriver hon och fortsätter ”en hårig fitta är inte friare än en hårlös bara för att någon sociolog säger det”.

Men diskussionen rör inte bara intimbehåringen – även håriga bröst och skägg diskuteras. Tomas Hemstad skriver om skäggbegär och hårfetischism som en slående del av undergroundkulturen i San Franciscos bögvärld.
Årets första nummer av Ottar hinner också med ett sidotema om människohandel och sexslaveri, en uppdatering av vad som händer på abortområdet i Spanien och en erotisk novell av Lo Kauppi. Den senare doftar starkt av Egalias döttrar och är en rolig skildring av hur världen hade kunnat se ut – uppochner.

Hårtemat är dock det som sticker ut och som är mest intressant. Maja Karlsson sammanfattar diskussionen på ett nyktert och egentligen självklart sätt: ”Sluta se varje annan människas bikinilinje som ett politiskt ställningstagande”.