Dammet efter tyska valet börjar lägga sig. Ett par dagar efter valnatten firade Alternativ för Tyskland framgången med att välkomna en man till sin parlamentsgrupp som beskrivit sig själv som ”nationalsocialismens vänliga ansikte”, och tyskar med utländsk bakgrund som ”vilddjur”.
Auktoritära rörelser är på frammarsch på flera håll, och precis som förr är inflationen deras bränsle. I USA vann Trump de väljargrupper som tyckte att ekonomin och inflationen var de viktigaste frågorna. I Tyskland var tre av fyra som röstade på Alternativ för Tyskland oroliga för prishöjningar, i jämförelse med 28 procent av de grönas väljare. Det högerextrema partiet blev därför också överlägset största parti bland både arbetare och arbetslösa.
Den amerikansk-tyska ekonomen Isabella Weber har efterfrågat en ”antifascistisk” ekonomisk politik som tar utgångspunkt i folks pressade vardag för att minska de auktoritära rörelsernas dragningskraft. Som exempel pekar Weber på att de två progressiva regeringar som överlevde supervalåret 2024 – Spanien och Mexiko – vågade föra en offensiv politik för att dämpa inflationen.
Kärnan i en antifascistisk ekonomisk politik måste vara energipolitiken.
Energin är en central sektor, där höga priser smittar av sig nedströms, på industri och transport. Det var här prisökningarna började efter Rysslands invasion av Ukraina.
På grund av energins kritiska funktion för resten av ekonomin är det också här som Putin, Trump och Qatar vill pressa EU till eftergifter. En antifascistisk energipolitik måste därför ha två mål. För det första behöver EU uppnå självständighet från auktoritära stater genom att producera sin energi själv.
Elmarknaden är en politisk konstruktion, och därför har EU större möjlighet att kontrollera priserna för egenproducerad energi än den som importeras.
För det andra måste priserna hållas nere, då dyr energi pressar både vanligt folk och arbetsplatserna där de försörjer sig.
Den första delen handlar om importerad energi. Sedan 2021 har EU-medlemmarna bränt mellan motsvarande 3 300 och 7 800 miljarder kronor per år på att importera energi, i huvudsak olja och gas. Det är flera gånger mer än svenska statens samlade utgifter på 1 300 miljarder. Dessa enorma summor hjälper inte bara den ryska krigskassan – den fyller också despoters fickor på den arabiska halvön, och göder USA:s korrupta fossilindustri. Det mesta av energin används i transporter (31 procent), följt av hushåll (27) och industri (25). För att minska importen måste dessa tre sektorer gå över till energi producerad inom unionens gränser. Men eftersom EU inte har några större fyndigheter av fossil energi är det förnybar energi och elektrifiering som gäller.
Den andra delen handlar om priser. Nu faller lyckligt nog kostnaderna för vind- och solel igen efter en ökning under 2022, och det är fortfarande billiga energikällor. Elmarknaden är en politisk konstruktion, och därför har EU större möjlighet att kontrollera priserna för egenproducerad energi än den som importeras.
Men på grund av EU:s marginalprissättning, där den dyraste produktionskostnaden sätter priset för all el, märks inte detta. En reform av hur priserna sätts på elmarknaden skulle snabbare sänka dem när europeisk fossilfri och billig el tränger undan dyr, importerad fossil energi.
Elpriserna kan även kontrolleras indirekt. Enligt den tyska tankesmedjan IW hade inflationen varit två procentenheter högre utan nio-euro-biljetten som infördes i Tyskland 2022, och för några månader lät människor åka buss och tåg över hela landet för en billig peng. Sådana satsningar gör att fler reser energieffektivt, och kraftigt stärka vanligt folks ekonomi. Men den här sortens gemensamma energispartips verkar energiminister Ebba Busch ändå inte så intresserad av.
För även om EU rör sig i rätt riktning, med den nya satsningen på fossilfri el och strategin Clean industrial deal (CID), verkar Europas högerpartier överens om att sätta käppar i vindsnurrorna.
I Sverige har Tidöregeringen ökat Sveriges beroende av importerad fossilenergi genom att skära bort miljöbilsbonusen, och lägga ned tåginvesteringar och havsvindprojekt. Sverigedemokraterna vill aktivt öka Sveriges import av fossilgas, enligt partiets energiansvariga Jessica Stegrud.
Som Flammans redaktör Leonidas Aretakis skrivit på ledarplats får Europa inte vika sig för tyrannerna i varken öst eller väst. En förutsättning för självständigheten är energi – som är egenproducerad, ren, och billig.
