Alexandra Coelho Ahndoril har skrivit en roman om August Palm.
Alla skriver att den är fantastisk, en underbar berättelse om en sliten, låghalt gubbe som drog land och rike runt och satte de fattigas själar i brand. Det finns en annat liv, ropade han, och människan är född till en större tillvaro än att slava för en pösmagad överhet.
Alexandra har skrivit årets roman om man ska tro recensenterna. Det litterära Sverige verkar redan ha bestämt sig.
I Aftonbladet undrar Lennart Bromander varför August Palm mest uppfattas som grå och diffus. ”Det som skrivits om Palm är präglat av grå politiker- eller historikerprosa”, skriver han.
Det är fel. Fria Proteatern gjorde en sång- och dansman av August Palm. Vi lanserade honom inför 8.000 åskådare i Vita Bergsparken i Stockholm.
Han hade knuffats bort från arbetarrörelsens historia. Han var något som katten släpat in och helst hade man velat skicka honom till saltgruvorna – ifall vi hade haft några.
Han var för stor för sossarna. Partiets grundare rymdes inte i sitt eget parti.
I början av 1970-talet var vi några som började undra över den socialdemokratiska historien. Upprinnelsen var så konstig att den verkade vara påhittad. En god vän rapporterade nämligen att August Palm, partiets grundare, befann sig i en zoologisk affär på Hornsgatan i Stockholm. Han stod i skyltfönstret, en förlaga till en staty, en gipsgubbe som hade använts vid gjutning.
Någon hade målat hans näsa och på axeln satt en papegoja.
Det var verkligen August Palm, den store agitatorn, skräddaren som föddes i Sallerup 1849, som gesällvandrade till Tyskland och sedan återvände till Sverige där han höll sitt första berömda föredrag, Vad vilja socialdemokraterna, i Malmö 1881.
Han var magisk. Han kunde trollbinda tusentals åhörare när han pratade, upplyft och placerad på en grindstolpe för att synas. Vart han kom grundade han en tidning, de mest kända var förstås Folkviljan och Socialdemokraten, och under ”Åtalsraseriet” var han en av de första att bli inburad.
Men på 1890-talet råkade han i konflikt med Branting som ofta förespråkade en försiktigare linje och efter hans död 1922 började man försiktigt städa bort honom ur partiets historia.
Det gick nästan.
1955 ville borgarna i Helsingborg sträcka ut en hand mot arbetarrörelsen. De anlitade en konstnär, Ture Johansson, som gjorde en skulptur och ledande sossar tackade och for till Helsingborg för att ta emot och inviga gåvan mumlande: ”Vad skulle det här vara bra för…”
Där står statyn fortfarande. Förlagan i gips hamnade på en skräpvind i Gamla Stan i Stockholm där den upptäcktes av ägaren till zoo-affären på Hornsgatan för att så småningom grävas fram av Fria Proteatern.
Vilken lycka! Vi hade hittat grundaren, mannen med den magiska nyckeln och ägaren till förtrollade berättelser om människans storhet. Vi gjorde ett folklustspel, Mäster Palm lever om, där han under ett våldsamt åskväder vid Sergels Torg återföds in i vår tid.
LO beställde en kopia av statyn som 1978 ställdes framför LO-borgen på Norra Bantorget i Stockholm. Några år senare skrev jag manus till Jan Hemmels stora tv-serie: August Palms äventyr.
Och nu har alltså Alexandra Coelho Ahndoril återskapat honom. Igen. Dags att ge sig ut på torgen. August Palm är tillbaka. Socialismen införs på måndag klockan 13.30.
