Carl-Henrik Hermansson växte upp i Västernorrland, och hans politiska engagemang tog fart på allvar efter skotten i Ådalen. Han gick med i SSU, men uteslöts senare därifrån på grund av att han under sin studenttid var engagerad i Clarté.
1941 blev Hermansson medlem i SKP och anställdes på Ny Dag. Senare blev han tidningens chefredaktör 1959-64 och blev partiledare för dåvarande SKP 1964.
Hans viktigaste gärningar var omorienteringen av SKP, bort från beroendet av öststatskommunismen, och hans återkommande granskningar av kapitalistiska ägarförhållanden i Sverige där han myntade begreppet ”de 15 familjerna” vilket blev en självklar del av samtidens debatt.
Efter att ha efterträtts som partiledare av Lars Werner, 1975, fortsatte C H Hermansson vara politiskt aktiv. Han var en given och återkommande gäst på Vänsterpartiets kongresser. För fem år sedan ledde han studiecirklar om politisk litteratur. Han skrev emellanåt artiklar i Flamman och påminde om ägandets makt och vikten av att vänstern fortsätter driva frågorna om demokrati och inflytande på arbetsplatserna. C H Hermansson fortsatte också långt upp i åren att verka inom Centrum för Marxistiska samhällsstudier.
C H Hermansson blev 98 år.
Lästips:
- Här kan du höra ett intervjusamtal med C H Hermansson och Flammans ledarredaktion från våren 2015.
- C H Hermansson intervjuas i Flamman i hans 90-årsdag.
- Minnesord från Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt
Röster om Hermansson
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet:
– C-H Hermansson var avgörande i förvandlingen till ett vänstersocialistiskt parti. Jag tror att den förändringen var avgörande för att göra VPK delaktigt i den fortsatta samhällsutvecklingen.
– Hermansson hade en förmåga att resonera och samtala som slog an hos många människor. Och han fortsatte vara en politisk kraft efter sin tid som partiledare. Han skrev böcker, deltog i debatten, ledde studiecirklar som fortsatte vara en källa till resonemang.
– Det är svårt att se någon av dagens partiledare axla den manteln. Men man ska minnas att tiderna är annorlunda och att vi ställer andra krav på partiledarna .
– Man kan fundera över om något inte gått förlorat när vi inte kan ha de här prövande intellektuella samtalen över partipolitiska och ideologiska gränser. Det är samtal som förs på andra ställen, men inte inom den polariserade partipolitiken. Jag minns personligen hans Sommarprogram, 1975, som var uppskattat av många, och där hans avslappnade samtal nådde folk som absolut inte delade hans politiska åsikter.
Ali Esbati, riksdagsledamot (V):
– Det är svårt att övervärdera hans betydelse för svensk vänstersocialism. Genom sin person och sin insats tog han till vara på en del av den tradition som fanns redan vid partisplittringen 1917, och sammanvävde det med vad som gick att använda i den kommunistiska traditionen. Han bidrog till en svensk egen vänsterröst och till att öka partiets relevans.
– Hermansson var ständigt nyfiken och framåtsyftande. Det är inte många aktiva politiska ledares verk där man fortfarande kan hitta fräschör och livskraft i deras tidigare texter, men det kan man hos C H. Framförallt vill jag nämna intervjuböckerna Kommunister 1 och 2 som är fantastiska historiska dokument, och förstås hans stora arbete med de 15 familjerna och allt han skrivit kring ägarna och ägandet i det kapitalistiska Sverige. Fortfarande mycket relevant och tänkvärt.
– För mig var C H en ständig internationalist som pekade ut i världen, såg och försökte förstå rörelserna.
Hanna Cederin, förbundsordförande Ung Vänster:
– Det jag och ungdomsförbundet minns och tar med oss från C H är att han var klarsynt och modig – definitionen av att vara radikal. Han var intellektuell och praktisk, med en förmåga att förstå, och en förmåga att göra sig förstådd.
– Han var ödmjuk och närvarande både i historia och samtid. Han vågade frigöra svensk vänster från konventioner bundna till kommuniststaterna. Han vågade bryta upp, men utan att kasta ut eller glömma historia och lärdomar.
– Och så tror jag man ska se C H också som person: inte som någon som bara tillhör historien, utan som även i senare år var angelägen om att förstå sin samtid.
– Vi kan ta över hans mantel tillsammans. Det var aldrig C H:s avsikt att vara ensam i det han gjorde. För vänstern är hans arv en viktig skatt, både vad han skrivit och vad han gjorde. Personligen har jag fått ut mycket av hans intervjuböcker.
Jörn Svensson, f.d. riksdagsledamot och arbetskamrat med C.H. Hermansson:
– C H Hermansson var ledaren som förnyade vårt lands vänster. Han såg socialismen som en förening mellan demokratins utvidgning och avskaffandet av en ständigt krisande kapitalism. Han kritiserade öppet både kapitalismen och de östereuropeiska samhällenas auktoritära och frihetsinskränkande system. Socialism var för honom något som skulle vidga och fördjupa folkens frihet och självbestämmande. Både i partiprogram och andra skrifter blev detta något av hans politiska testamente.
– För mig personligen var denna hans bild av framtiden motivet att gå från socialdemokratin till C H:s parti. Bästa sättet att hedra C H:s minne är att utveckla hans vision, där fåtalets makt fått vika för demokratins utvidgning till hela samhället.
