Det är när man har tre flaskor maltwhisky av det finare märket med sig ut från Systembolaget, som man på allvar inser att man har lämnat något bakom sig. Om man nu kan lämna uppväxten bakom sig, det vill säga.
Det är mitt i julruschen. Jag har köpt det jag ska. Jag har precis fått mer tillbaka på skatten än vad morsan och hennes man får in på lönekontot varje månad.
För första gången i mitt snart trettioåriga liv har jag en månadslön på banken när året går mot sitt slut. Det är en kluven känsla. Å ena sidan en oerhörd lättnad och trygghet, å andra sidan en besk känsla av att man inte arbetat tillräckligt mycket för de där pengarna, som trots allt på något märkligt sätt ramlar in som siffror på kontot.

Jag har länge sagt att det som i praktiken skiljer arbetarklass från medelklass är förståelsen av vad tiotusen sparade kronor på banken innebär. För de radikala medelklassungarna är tiotusen en resa för att vidga vyerna, för oss andra en säkerhet att spara OM det där oförutsedda skulle inträffa.
Jag har länge velat skriva den här krönikan, men varit rädd för att folk ska missförstå mig för att vara nedlåtande. Men nu skriver jag det ändå:
Moderata ungdomsförbundet hade för några år sedan en kampanj under mottot ”Av egen kraft”. Underförstått: utan socialbidrag och andra bidrags kraft. Jag, och många med mig, blev fruktansvärt provocerade av de där tre orden.
Det är lätt för moderatungarna att säga, när de vadar fram i gräddfilen till högre studier, ryggdunkas fram i arbetslivet och till slut kan luta sig tillbaka och se på sitt liv som skapat ”av egen kraft”.
Jag kommer ihåg de första presskonferenserna när jag arbetade för den här tidningen. Jag bara väntade på att någon av journalisterna skulle ställa sig upp och peka med hela handen mot mig:
– Öpöpöp, killar. Han där, han är fejk. En outbildad låtsaskille.
Nu vet jag bättre.
Det var aldrig någon som ställde sig upp. Kanske insåg de att det var de som var fejk, inkvoterade via släktband i medievärlden och den akademiska gräddfilen? Utan möda, utan besvär.
Kanske insåg de att det var jag, i motsats till dem, som trädde in på den där presskonferensen av egen kraft.