På redaktionen, som ligger ungefär en kilometer från Åhléns, var vi inte många kvar i fredags vid 14.53. Min ledarskribentkollega Zina Al-Dewany satt i tunnelbanan, på väg hit för att vi inför S-kongressen skulle spela in Fredagsmys med Flamman. En annan kollega, Micaela Kedhammar, hade precis lämnat Drottninggatan innan bilens vansinnesfärd började. Attentatet riktade sig mot alla som bor och rör sig i Stockholm, ingen åtskillnad gjordes, vi var alla måltavlor.

Fredagsmyset ställdes in när fönsterrutorna började skallra av polissirener och helikopterdån. Skräcken satte sig i ryggraden och först senare på kvällen kunde vi lämna redaktionen. Falska rykten om skottlossningar runt om i stan, som till och med spreds av SVT, spädde på rädslan.

I efterspelet av det fruktansvärda brott som hittills dödat fyra medmänniskor är det viktigt att inte tappa politiken. IS-fundamentalister och rasister vill samma sak. Samma slags övertygelse som misstänks ligga bakom 39-åringens vilja att köra 650 meter i full fart genom en fredagsfull Drottninggata, syns i de misstänkta nazisternas metoder när de försökte bomba en flyktingförläggning i Göteborg i januari. Söndra, hota och härska. Sprida rädsla. Deras mål är att tvinga fram konfrontation mellan ”kulturer”.

I efterspelet har vi sett hur rasisttrollen på Twitter och Facebook uppviglar sina följare till hämndaktioner, något som också bekräftas av Säpo. Men inte bara det. De ljuger och ”fejkar” fakta. Det har till exempel spridits bilder från brottsplatsen där man photoshoppat in till synes obrydda muslimer som går förbi offer som ligger på Drottninggatan. Falska vittnesuppgifter om muslimska män som hoppar ur bilar vid brottsplatsen och skriker. Och som ett brev på posten: Anklagelser om att PK-media mörkar detta i sin rapportering.

De efterkloka som nu diffust analyserar i termer av ”ondska” gör inget annat än att mystifiera de här männen, både den uzbekiske 39-åringen och de rasistiska nättroll som uppmanar till hämndaktioner. Rasisterna är redan i full gång med att basunera ut sina politiska lösningar (ut med invandrarna, stäng moskéerna) – människor förväntar sig svar på vad vi som samhälle kan göra för att förhindra att det händer igen. Så vad är det?

När högern nu vill tävla med regeringen om vem som är hårdast mot terroristerna måste vi till vänster våga stå kvar, trots att det blåser.

Det är uppenbart att vi har en terror-lagstiftning som fungerar i dessa lägen. Den misstänkte 39-åringen hade förekommit i Säpos spaning, men inte med så pass starka bevis för samröre med terrorister så att han fortsatt var intressant. Så ska det vara. Vi har både åsikts- och föreningsfrihet i det här landet. Det är viktiga principer att hålla sig vid. När högern nu vill tävla med regeringen om vem som är hårdast mot terroristerna måste vi till vänster våga stå kvar, trots att det blåser. Den misstänkte gärningsmannen är förhoppningsvis den som utförde dådet. Han hittades, han kommer att kunna lagföras och dömas för sina brott.

Den som tror att vi kan förhindra terrorbrott med en strängare migrationspolitik, fler inre gränskontroller och genom att sätta tiotusentals utvisade asylsökanden i förvar, tror fel. Terroristerna som sprängde ett flyktingboende i Göteborg kan vi inte utvisa till något annat land, för de är födda här, precis som några av gärningsmännen på Bataclan, i Paris, var födda i Frankrike.

Det är inte rätt strategi att utifrån de konkreta omständigheter som gällde just detta attentat söka en enda lösning på terrorismen – ”hade han bara avvisats när han skulle”. Det går att komma på en massa omständigheter som hade kunnat förhindra attentatet. Men det blir bara efterklokhet i ett nötskal. Bättre måste det vara att fokusera på det som terrorister har gemensamt. Hur blir vi av med viljan att attackera samhället med våld? Hur blir vi av med grogrunden för terrorism?

Men högern och till viss mån även regeringen gör det lätt för sig. Många väljer nu att lyfta ”avvikandet”, att gärningsmannen, som nekats uppehållstillstånd, inte hittats och utvisats. Men till Uzbekistan, där flera av de gärningsmän som utfört terrordåd i Europa kommer ifrån, utvisar Sverige inte asylsökanden, eftersom det är ett land där man fängslar, torterar och dödar sina egna medborgare. I tisdags morse fick moderatledaren Anna Kindberg Batra frågan (i P1 Morgon, 11/4, 2017) om inte det innebär ett olösligt dilemma.
Hennes svar var tydligt: ”Om man har fått nej, och inte får vara här och inte av olika skäl kan åka härifrån. Då kan man ställa sig frågan; varför får man gå omkring fritt? Då kan det vara en fråga att man sätts i förvar.”

Om det är som polisen säger, att det inom en snar framtid kommer vara många tusentals fler som får avslag på sina asylansökningar, så vill alltså moderatledaren sätta tiotusentals personer i förvar. På den här ledarsidan är vi för en reglerad invandring. För att få stanna ska man beviljas uppehållstillstånd. Men att sätta alla de flyktingar som (på grund av en av Europas mest restriktiva lagstiftningar) kommer få avslag på sina ansökningar bakom lås och bom kan inte vara lösningen.
Alla flyktingar är inte potentiella terrorister. Att prata om att sätta alla i förvar blir dock att säga precis det. För mig låter det som en grogrund för terrorism.

Gemenskap och förtroende för varandra – det är svaret på den splittring som terroristerna, såväl de inhemska som de utländska, livnär sig på. Men det krävs mer för att förebygga att ytterligare attacker inträffar. Det finns handfasta vänsteridéer för hur man kommer åt terrorism. Här kommer några: Sluta starta krig i fattiga länder. Omfördela makt och resurser så att Sverige blir mer jämlikt och så att den materiella grunden för att radikaliseras och värvas till IS eller brunhögern försvinner. Se till att folk på flykt får stanna och får komma in i samhället.

Politik har fört oss hit. En jämlikhetsskapande, rättvis och rättssäker politik kan också föra oss ur detta.