Konflikter om kollektivavtal har inte ökat på något dramatiskt sätt, det har däremot uppmärksamheten kring dem. Avtalsvägrande salladsbaren i Göteborg och de bibeltrogna bröderna i Småland har fått en enorm uppbackning av borgerliga politiker, ungdomsförbund och ledarskribenter. Och i samma veva har Svenskt Näringsliv påpassligt nog skickat brev till regeringen med krav på proportionalitetsregler som begränsar rätten till konfliktåtgärder. Det börjar likna en regisserad kampanj. Minns att Svenskt Näringsliv har ofattbara 12 miljarder kronor i kassan för opinionsarbete.
Frågan är hur regeringen kommer att hantera offensiven. Och hur de vill hantera den. Trots allt PR-krut som ingenjörerna bakom alliansen lagt ner på att tvätta bort den antifackliga stämpeln, är splittringen stor inte bara i de borgerliga partiernas medlemsled och riksdagsgrupper, utan också i själva regeringskansliet.
Föga överraskande sa Carl Bildt redan vid sin utnämning att han håller fast vid den klassiska moderata linjen med hårdare tag mot facket och försvagad arbetsrätt. Och vice statsminister Maud Olofsson står uppenbart inte bakom Littorin i det aktuella Vaxholmsfallet: I SVT-dokumentären ”De första 100 dagarna” kunde Olofsson inte svara ja på frågan om hon hoppas att Sverige vinner i EG-domstolen. På direkt fråga i partiledardebatten nyligen duckade hon och undvek att svara. En spricka i regeringsfasaden som rimligen borde röna betydligt mer medial uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet. De ”nya” moderaternas trovärdighet bygger ju på omfamnandet av den svenska modellen.
Ett inte helt otänkbart scenario är att de pågående angreppen mot facket erbjuder Littorin och Reinfeldt en brasklappslösning på de inre spänningarna: de kan fortsätta att hävda den svenska modellens förträfflighet, samtidigt som opinionstrycket mot facket byggs upp till den gräns där regeringen ”tvingas” träda in med inskränkningar av konflikträtten för att ”rädda kollektivavtalsmodellens trovärdighet”? Det vore katastrofalt i alla avseenden. Om det därtill är en medveten strategi där högern spelar ett good cop/bad cop-spel med medborgarna är det en plan så djävulsk att den måste betecknas som historisk.