Under mitten av december genomfördes världshandelsorganisationen WTO:s ministerkonferens i Hong Kong. Hundratals delegater och ministrar samlades för att söka utforma regler för den globala handeln. På mötet uppnådde medlemsländerna formell enighet kring en ministerdeklaration.
Men det råder fortfarande stor splittring kring några av de största frågorna. Exempelvis är det mycket långt till en överenskommelse i de viktiga jordbruksfrågorna. I-länderna behåller de höga subventionerna till sitt eget jordbruk samtidigt som de har höga tullar gentemot tredje världen.
Kritiken mot överenskommelsen har varit mycket stark ifrån många u-länder och organisationer världen över. Trots all retorik från WTO om utveckling – så säger kritiken – är det i huvudsak de rika länderna och storföretagen som tjänar på den fortsatta liberaliseringen av handeln. Samtidigt har u-länderna i förhandlingar tvingats till stora eftergifter inom till exempel tullsänkningar på industriprodukter samt i tjänstehandeln.
Även kritiken mot WTO som organisation består. Handel skulle kunna vara ett instrument för utveckling i många fattiga länder. Men dagens handelsregler och avtal gör istället WTO till ett viktigt instrument i den företagsledda globaliseringen – ivrigt påhejad av i-länder och storföretag. I spåren av denna utveckling följer orättvisa och utslagning.
Alternativa röster menar därför att formerna för handelsreglernas utformning i grunden bör förändras. Ett sådant förslag handlar om att fortsatt liberalisering av handeln skall ske under översikt av lämpligt organ i FN. Detta för att säkerställa utvecklingsdimensionen samt undvika att olika internationella avtal undermineras på grund av handelsavtal i WTO.
Dagens handelssystem bygger på en övertro på den fria handeln som motor för utveckling och välstånd i världen. Förutom den teoretiska kritiken för frihandelsdoktrinen, finns en rad andra problematiska aspekter.
Ökad handel, grundad på antagandet om olika länders specialisering, förutsätter transporter, vilket innebär mycket stora påfrestningar på miljön. Detta är inte förenligt med en ekologiskt hållbar utveckling och måste få inverkan på handelssystemets utformning. Antalet transporter måste minska och alla trafikslag skall bära sina samhällsekonomiska kostnader.
En annan aspekt är handelns koppling till frågor om mänskliga och fackliga rättigheter. Idag utkonkurreras många verksamheter i Europa och företag gör investeringar i andra länder, såsom Kina. Detta sker i huvudsak på grund av lägre kostnader för arbetskraft. I Kina, med sitt repressiva politiska system, råder förbud mot fria fackföreningar.
I många fattiga länder är det kvinnors arbetskraft som dominerat de exportorienterade sektorerna. Kvinnorna konkurrerar med låga löner och usla villkor. På detta sätt upprätthålls patriarkala förhållanden, som gör att kvinnors kamp för rättvisa och jämställdhet försvåras. Länder som inte uppfyller grundläggande normer för mänskliga och fackliga rättigheter, bör kunna sanktioneras via handelspolitiken, vilket skulle öka pressen på de länderna.
Vi menar att det är dags för vänsterpartiet att fördjupa och skärpa kritiken mot WTO och handelssystemet i sin helhet. För vänsterpartiet borde det vara självklart och av principiellt intresse att aktivt delta i denna debatt som berör grunderna för hela vår politik. En fördjupad kritik av WTO skulle samtidigt innebära en möjlighet att närma sig de sociala rörelserna – samt visa för väljarna i det kommande valet att partiet tar frågor om internationell solidaritet på djupaste allvar.
