När jag pratar med Uppsala kommuns bostadsansvariga blir jag mycket upprörd när jag får frågan: Kan du flytta till en annan stad? Jag vill helt enkelt fråga: vad har Uppsala för problem? Har Uppsala blivit översvämmat av vatten?
Häromdagen frågade min 5-åriga dotter sin mamma om vi var fattiga, hennes mamma svarade: ” Ja, vi är fattiga”. Då bröt jag in i samtalet och förklarade att vi inte är fattiga. Vi har ett hem att sova i, vi är inte hemlösa, vi kan köpa mat, vi svälter inte. Vidare kan du gå i förskolan, du har leksaker, du har ett dockskåp (en gåva från Uppsala-politikern Eva Edwardsson.) Allt det visar att vi inte är fattiga. Människor som är hungriga och hemlösa och vars barn inte kan gå till skolan – de är fattiga. Då log min dotter av lättnad över att inte vara fattig.
Men vår situation är inte så bra som jag låtsades inför min dotter. Låt mig dela historien med er. År 2009 erbjöds jag fristadsstipendium i Uppsala och flyttade hit från Stockholm. I Stockholm hade jag en plats att sova på, så jag var inte hemlös där heller. Under tiden kom min familj hit och jag lämnade stipendielägenheten och vi fick en lägenhet genom Uppsala kommun, vi betalade hyran ordentligt varje månad. Vi hade inte så mycket kunskap om vilka lagar och regler som gäller och fick information om att vi kunde bo kvar så länge som vi betalade hyran och det gjorde vi. Men nu har vi fått information om att vi inte får bo kvar i lägenheten och att vi måste lämna den inom några månader eftersom det inte var förstahandskontrakt. Det var ett sorts stöd från kommunen. Nu letar jag bostad genom vänner, nätverk, Blocket, Uppsalahem, Akademiförvaltningen, Vasakronan och andra privata hyresvärdar. Jag har hållit på i mer än tre år utan någon framgång. Vi tigger inte, vi vill betala, men vi hittar ingenting. Om man har pengar kan man köpa en lägenhet när som helst. Vad erbjuder Uppsalahem? Jag har stått i kö i mer än tre år, hur många år måste man vänta på en lägenhet? Vem kan svara på det? Jag har inte fått några klargörande svar från någon tjänsteman. Det enda de säger är att vi måste lämna vår nuvarande lägenhet. Var ska vi sova sedan? De har inte något svar. Jag är väl medveten om att det är tusentals andra i samma situation som vår och de vill alla betala hyra. De flesta lägenheterna är sådana som man måste köpa och det visar tydligt att bostadspolitiken har gått snett. När jag pratar med Uppsala kommuns bostadsansvariga blir jag mycket upprörd när jag får frågan: Kan du flytta till en annan stad? Vad kan jag svara dem? Jag vill helt enkelt fråga: vad har Uppsala för problem? Har Uppsala blivit översvämmat av vatten?
Som jag mycket väl vet är jag inte ensam om att uppleva detta, tusentals möter samma problem och får samma provokativa frågor, när de söker någonstans att bo. Kan inte Uppsala prioritera att lösa bostadsproblemen? Jag representerar inte ståndpunkt från någon akademisk expert, jag gör bara reflektioner över det jag upplever. Hur stort är Uppsala i dag? Det är en stad på cirka 200 000 invånare. Jag har vänner i olika städer över hela världen och berättar för dem om Uppsala och mina problem som ger mig sömnsvårigheter och stress. Men de kan inte tro mig, mina vänner tror att det är lätt att hitta en bostad i städer som Uppsala eftersom de anser det lätt att hitta någonstans att bo i städer som Paris, Oslo, London, Dehli, Mexico City, Istanbul, Dhaka, Kolkata eller New York som exempel. Hur kan jag förklara det för dem? Jag blev provocerad av mina vänner och svarade att det finns slumområden i sådana städer, men det finns inte i Uppsala. Då blev mina vänner upprörda och ansåg att det var bättre att Uppsala hade slum för att kunna lösa akuta kriser. Jag sade till dem att sluta, men inombords tänkte jag, kanske det vore bra med slum, eller ska jag bo med min femåriga dotter på vandrarhem? Vem vet, kanske jag en dag kommer att ha råd att köpa en lägenhet i Uppsala? Men då kommer min dotter inte att vara fem år längre. Jag vill inte ha privilegier, men är inte min dotter liksom andra barn värd att ha en bostad? Vem vill svara? Bostadsmyndigheten i Uppsala eller någon annan myndighet?
Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.
Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.
Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.
En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.
Tillsammans med min vän Dani hamnar vi mellan en stor delegation entusiastiska italienska hbtq-aktivister med färgglada flaggor, samt den lesbiska gruppen Labrisz. Alla sjunger med när Lady Gaga dånar från ett lastbilsflak tillhörande skämtpartiet Tvåsvansade Hunden, med rötter i anarkistiska aktivistkretsar. De stod också bakom vårens ”illiberala Pride”, där alla uppmanades att klä sig i grått i en ironisk ”manifestation för normalitet”.
Mitt i folkhavet står en motdemonstrant med en t-tröja som hyllar Orbán som Europas patriotiska hopp och ett stort plakat för heteropridebudapest.com. Men provokationen går i baklås. Ingen blir upprörd av att den liberala borgmästaren Gergely Karácsonys ansikte klistrats på en naken kropp med regnbågsfärger runt sin penis. Och eftersom man knappt ser texten framstår plakatet snarare som ett av de mest vågade kärleksuttrycken bland alla färgsprakande flaggor och banderoller.
Många plakat handlar om hbtq-personers rättigheter som vävs samman med kritik mot dubbelmoralen inom Fidesz. Jag ser flera bilder på den tidigare Europaparlamentarikern József Szájer, som greps hösten 2020 när han klättrade ned för ett stuprör från ett homosexparty i centrala Bryssel.
Massrörelse. Paradbilarna var få men människorna desto fler när Budapest firade Pride. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.
Några nämner den katolska präst som ofta medverkade i Fideszvänliga medier för att kritisera hbtq-rörelsen och välsignat premiärkansliet, men som förra året avslöjades ha deltagit i homosexuella gruppsexpartyn. ”Vi går för dig också, Gáspár” står det på ett plakat – det har gått många rykten om att Orbáns son Gáspár är bög, bland annat för att han skrivit en akademisk uppsats om samkönade äktenskap som inte ens får lånas ut av universitetet.
Under morgonen har Viktor Orbán lagt ut en bild på Facebook tillsammans med tre barnbarn. ”De här är jag stolta över.” Det har visst gått ut ett påbud bland Fideszpolitiker att använda den hashtaggen och visa upp för medborgarna, eller i alla fall sina väljare, vad som gör en anständig, normal, familjeälskande ungrare stolt.
I februari meddelade presidenten att han tänkte stoppa Pride, och snart ändrades även grundlagen. Argumentet är att skydd för barnen går först, och eftersom de riskerar att utsättas för ”homopropaganda” kan mötesfriheten inskränkas.
De senaste veckorna har det varit oklart vad som egentligen gäller kring Prideförbudet. Polisen gav först inte tillstånd, vilket sedan kurian (högsta domstolen) menade var ett felaktigt beslut. Därefter klev Budapests borgmästare Gergely Karácsony in och gjorde Pride till ett kommunalt evenemang, för vilket det inte behövs polistillstånd.
Sedan lade justitieministern ut en video på Facebook där han hotade Karácsony med ett års fängelse och alla deltagare med böter. Identifiering skulle ske med hjälp av en stor mängd tillfälliga kameror längs demonstrationen och ett kinesiskt AI-system för ansiktsigenkänning. Samtidigt hotade han de ambassader som uttalat sitt stöd för Pride att dra in deras diplomatiska immunitet om de medvetet bryter mot landets lagar.
Applåderna blir allt starkare. Man banar väg för Karácsony som ska tåga långt fram tillsammans med borgmästare från flera av stadens distrikt och representanter för ett tiotal europeiska städer.
Överblick. Längs hela färdvägen satt tillfälligt uppsatta övervakningskameror som regeringen lovade använda för att identifiera demonstranter. Foto: Peter Karlsson.
Vi stannar till för att prata med en god vän till Dani, medan demonstrationståget passerar i en strid ström. I massan passerar flera kända ansikten, även om jag missar både Greta Thunberg och den 86-årige dissidentveteranen Ferenc Kőszeg. Den sistnämnda greps redan som 18-åring när han delade ut flygblad efter att Sovjet slagit ned revolten 1956. Senare var han en av de ungerska undertecknarna av Charta 77 och gav ut flera samizdatpublikationer under kommunisttiden.
En vän ringer från Sverige och frågar om stämningen. Jag ska inte ljuga. ”Den är på topp!”
Samtidigt märks ett värdigt lugn. Många känner vikten att delta, inte bara för hbtq-rörelsen, utan för demokratin som helhet. Många av oss har liksom jag aldrig gått i ett Pridetåg förut. ”Make Hungary gay again”, står det på t-tröjor, och ett plakat bär texten: ”Jag hade inte gått om det inte vore för jävla bög-Fidesz.”
Andra är klädda i zebradräkter. Vid familjen Orbáns luxuösa lantegendom en dryg timme öster om Budapest springer importerade zebror omkring på grannens savannliknande äng, tillhörande Orbáns barndomsvän Lőrinc Mészáros. Den tidigare gasinstallatören är en av Ungerns rikaste män och kallas ”Orbáns plånbok”. Han har blivit en symbol för hur Fideszpolitiker och närstående oligarker suger ut statsfinanserna, vilket har tagit Ungern till EU:s botten i Transparency Internationals korruptionsindex.
Paradflaken är visserligen färre än i Stockholmståget, och företag och myndigheter lyser med sin frånvaro. Men jubelvrålen är desto högre när turister vinkar från hotellbalkonger, sightseeingbåtar, Gellértbadet eller uppifrån Rudas-badets takterrass. Det känns som om alla är med på tåget.
Nästan alla, åtminstone. Två högerextrema rörelser har fått tillstånd för egna manifestationer. Partiet Mi Hazánk, som sitter i parlamentet, har tänkt spärra Frihetsbron, men polisen leder om tåget till den bredare Erzsébetbron, vilket gör partiledaren så upprörd att han lovar polisanmäla polisen.
Det tjugotal uniformerade från det närmast paramilitära HVIM kämpar med att hålla upp sina banderoller, som dock inte syns på grund av den omringande polisen, med texten ”This is Sparta” – omedvetna om den antika krigarstadens homoerotiska inslag, som nämns redan hos Plutarchos.
Den vänsterinriktade Youtubekanalen Partizán har en drygt tio timmar lång ambitiös direktsändning med intervjuer och inslag från tåget. De hittar en ung kille som går med ungersk flagga, Mi Hazánk-knappar och t-tröja för ett ökänt högerextremt rockband. Reportern frågar om han är här för att provocera.
Utsatt minoritet. Ett fåtal deltagare från extremhögergruppen HVIM skyddas av polis. Foto: Stefan Jerrevång/TT.
– Nej, jag är här för att protestera, jag med. Orbán stiftar lagar som riktar sig mot alla ungrare. Om han lyckas med att stoppa Pride, då kan han stoppa alla sorters demonstrationer. Det kan vi inte gå med på, försöker jag förklara för mina kamrater.
Han har redan kallats nazist flera gånger, men när han förklarar sig blir han trots allt – någorlunda – accepterad.
När vi till slut når samlingsplatsen kommer vi inte ens så långt fram att vi kan höra högtalarna. Synd, för jag missar min favoritsatiriker Nóra Rainer-Micsinyeis tal. Som tur är sprang jag på henne på en bar kvällen innan och fick ösa beröm över hennes smarta sätt att driva med Orbánsystemet, i rollen som gapiga Fideszinflueraren ”Marika for Prezident”.
Jag hör henne till slut i efterhand på YouTube. Från scenen dundrar hon att om en minoritets rättighet hotas så är allas rättigheter hotade.
– Alla ni skådisar och musiker och ni som har en plattform, övertyga era följare om att de ska gå och rösta, för nu hänger allt på oss! På oss, ungrare, om vi en gång för alla ska välja bort ett system som bygger på hat, utrensningar, lögner och korruption. Var inte rädda, se er omkring, vi är inte ensamma.
Dani är van demonstrant och var bland annat säkerhetsvakt 2008 när högerextrema attackerade Pridedemonstranterna. Han organiserade de första stora manifestationerna mot Orbáns angrepp på medierna 2011 och mot internetskatten 2014, när tiotusentals tog till gatorna i protest. Ändå är han överväldigad när vi vänder oss om och ser att bron fortfarande är knökfull. Att så många skulle tåga förstod alla redan i våras, men att vi skulle bli tvåhundratusen var omöjligt att föreställa sig.
Vi växlar mellan ungerska och engelska, men nu har vi tydligen pratat engelska ett tag, för en gaykille i trettioårsåldern håller upp sin telefon med Google translate:
Köszönöm, hogy itt vagytok! Thanks for being here!
Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.
På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.
Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.
Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT
”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.
De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella.
– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.
Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.
Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.
Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal
Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.
Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.
Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.
Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.
Preston, England.
I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.
De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.
När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.
– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.
Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.
Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.
Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.
Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.
Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar
Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT
I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.”
Botgöring? Tillåt mig att tvivla.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.
Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.
Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.
Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.
”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.
Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.
”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.
Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.
Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.
I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.
Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.
Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.
Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.
Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.
Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.
Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.
Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.
För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.
Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)
Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.
Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.
En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.
I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.
Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.