Den första internationella politiska kampanjen jag deltog i var den stora namninsamling för kurdernas rätt till sitt eget land och språk som Ung Vänster genomförde 2000-2001. Jag gick på gymnasiet och skrev långa arbeten under historielektionerna om kurdernas situation och historia på dagarna och samlade in namn utanför Hemköp på kvällarna.

Såhär 15 år senare är den kurdiska självständigheten fortfarande aktuell och valet i Turkiet visar glädjande ett klart trendbrott i den kurdiska frågan. Det nya prokurdiska vänsterpartiet HDP klarade sig med 12,5 procent av rösterna över en av världens högsta valspärrar som innebär att man måste ha över 10 procent.

De svenska valobeservatörer som var på plats tror dessutom att valresultatet varit något högre om det omfattande valfusk som de såg på plats hade stoppats. Valrörelsen har varit våldsam i vissa delar. HDP:s sista stora valmöte i Diyarbakir utsattes för bombdåd fredagen innan valet och fler hundra skadades och ett flertal dog. Trots våld och fusk är freden mellan kurder och turkar och hoppet om den det som fungerar bäst mot terrorismen.

HDP är likt många av världens nya vänsterpartier en samling progressiva rörelser som gått ihop i koalition. Man driver inte bara prokuridska frågor utan har många personer från andra minoriteter på lisorna. Partiet har en progressiv hållning till HBTQ-personers rättigheter, miljöfrågor och har inte minst en feministisk medvetenhet. Varannan damernas råder även på HDP:s listor och valresultatet innebär att 40 nya kvinnliga ledamöter tar plats i Turkiets parlament. 

Valresultatet tyder på att HDP har dragit ett bredare väljarunderlag än bara kurdiska röster. Via de enorma protesterna i Gezi-parken har vänstern i Turkiet dels revitaliserats och dels närmat sig den kurdiska rörelsen i frågor om strategi och utrikespolitik. Att AKP-regeringen har stöttat IS i Syrien och velat avskaffa parlamentarismen i Turkiet har gjort att HDP fått stöd av bredare lager av den turkiska befolkningen än vanligt.

Recep Tayyip Erdoğan, Turkiets president och tidigare premiärminister sedan 2003, tappade i och med HDP:s framgångar majoriteten för sitt parti AKP. Om AKP klarar av att regera i minoritet och inte utlyser nyval, så öppnar valresultatet upp för den nödvändiga fredsprocess mellan regeringen och PKK som måste till för framtiden och dessutom ett stopp för det presidentstyre som Erdoğan aviserat.

När det nu finns ett prokurdiskt parti i parlamentet är anledningarna ännu fler för omvärlden att öka trycket på Turkiets regering för en fredlig lösning i den kurdiska självständighetsfrågan. Utrikesminister Margot Wallström borde titta på hur de svensk-turkiska medborgarna röstade  (43% på HDP) och göra Sveriges till en påtryckande och tydlig röst i fredsförhandlingarna mellan PKK och Turkiet.