Författaren, poeten och akademiledamoten Birgitta Trotzig dog natten till söndagen.
– Jag kommer att sakna att hon inte skriver fler böcker, säger författaren Susanna Alakoski till dn.se.
– Hennes bok Dykungens dotter gjorde ett otroligt intryck på mig. Hon skriver om människor och fattigdom med en fantastisk skärpa.
Birgitta Trotzig var född 1929 i Göteborg. År 1993 invaldes hon i Svenska Akademien.

Hennes litterära debut skedde redan 1951 med Ur de älskandes liv. Hon framträdde som diktare i en tid behärskad av efterkrigsnihilism, enligt Svenska Akademien. För att handskas med världen och ”dess oerhörda fasa” sökte hon sig till en religiöst existentiell ”gränsområdespoetik”, skriver Jan Arnald på Svenska Akademiens hemsida.
– Hon var inte lik någon annan, säger akademikollegan Per Wästberg till TT.
Han menar att Trotzigs författarskap hade en ”absolut egenart”.

År 1955 konverterade Birgitta Trotzig till katolicismen. Under flera år bodde hon med sin man Ulf Trotzig i Paris. Där såg hon mycket av samhällets värst utsatta, vilket plågade henne. Det är också ett starkt tema i hennes böcker, där de sämst bemedlade beskrivs med empati. Hennes skönlitterära texter behandlar samhällets utstötta på ett mycket personligt, reflekterande och säreget sätt.
Jan Arnald menar att Birgitta Trotzigs uppvisar en essäistik som sällan upprätthåller några stränga gränser mot skönlitteraturen.

Några av hennes verk är Sjukdomen 1972, som filmatiserades 1979 med namnet Kejsaren; Sammanhang 1996; Dubbelheten 1998 och Gösta Oswald 2000.