Nyheter/Utrikes 03 juni, 2022

Bitcoinbrorsan styr El Salvador: ”På väg mot en skuldkris”

Nayib Bukele har gjort Bitcoin till lagligt betalningsmedel och vill starta en kryptogruva på en vulkan. Nu riskerar han att krascha hela ekonomin.

El Salvadors 39-årige president Nayib Bukele släppte förra sommaren en bomb i en timmeslång ”hangout” på sociala medier med tusentals amerikanska Bitcoin-entusiaster, samtidigt som hans lagförslag att göra Bitcoin till lagligt betalningsmedel debatterades i parlamentet.

”Varje restaurang, varje hårfrisör, varje bank – allt kan betalas i amerikanska dollar eller Bitcoin och ingen kan vägra betalning”.

Sedan den enigmatiske japanske entreprenören Satoshi Nakamoto lanserade Bitcoin i januari 2009 har en lång rad liknande digitala valutor med mer eller mindre bisarra namn uppstått: Ethereum, Dogecoin, Polkadot, Apecoin och så vidare. De flesta är inte värda mer än en amerikansk dollar, varför de ofta avfärdas av kritiker som ”shitcoins”.

Men den ursprungliga kryptovalutan, Bitcoin, var fram till nyligen en ekonomisk framgångssaga. I höstas var marknadspriset på ett ”mynt” nästan 68 000 dollar. Denna raketartade utveckling har fått många övertygade anhängare – på internetslang ofta kallade ”crypto bros” – att utveckla en nästan religiös tro på kryptovalutors revolutionerande potential. En av dem är Nayib Bukele. Likt de flesta andra ”kryptobrorsor” är han ung, född 1981, och klär sig ledigt i jackor, keps och ett välansat skägg. Men till skillnad från de andra styr han också ett land.

I februari 2019 vann den då 37-årige Bukele oväntat presidentvalet i sitt hemland El Salvador. Redan i första valomgången fick hans nystartade parti GANA över 53 procent av rösterna, vilket gjorde en andra valomgång överflödig, och Bukele blev den första presidenten som inte kom från ett av de två traditionella partierna som styrt El Salvador sedan slutet på inbördeskriget 1992.

Nayib Bukele är en typisk modern populist. Hans vallöften gick ut på att en gång för alla göra slut på korruptionen och gängvåldet. Och hans starka politiska mandat och höga popularitetssiffror har gjort det möjligt för honom att ta till auktoritära medel för att nå sina mål.

När hans förslag att landet skulle ta ett lån för att kunna förse polisen med bättre utrustning och resurser mötte motstånd i parlamentet i februari 2020 lät han till exempel tungt beväpnade poliser storma parlamentet för skrämma oppositionsledamöterna. Efter en rad uppmärksammade gängmord i april skickade Bukele in polis och militärer i flera fattigare områden i huvudstaden San Salvador för att på måfå gripa misstänkta personer. Över 10 000 personer greps och fängslades, inklusive kvinnor och barn. Trots att inga bevis finns i många fall har Bukele sagt att inga av de fängslade kommer att släppas. På Twitter kallade han sig förra sommaren för ”världens coolaste diktator”.

Som många statsmän i hans ålder delar Bukele också en fascination för modern teknologi. Han tillbringar en stor del av sin vakna tid på sociala medier. Under ett tal tog han en selfie och sade att ett inlägg på Instagram får större genomslag än ett politiskt tal. Denna moderna stil har gett honom Latinamerikas högsta popularitetssiffror: över 85 procent.

Likt Frankrikes Emmanuel Macron, som bara är några år äldre, tror Bukele att den fjärde industriella revolutionen kommer att leda till en decentraliserad, digital tjänsteekonomi som ger välstånd åt alla, vilket inte minst märks i hans tro på kryptovalutor.

Det var vid den årliga Bitcoin-konferensen förra sommaren som Bukele oväntat meddelade att han skulle lägga fram ett förslag på att göra kyptovalutan till betalningsmedel i sitt land. Bara en vecka senare hade parlamentet röstat för förslaget. Alla salvadoraner gavs en digital plånbok med Bitcoin motsvarande 30 dollar. Bukele meddelade att ingen salvadoran kommer att tvingas använda Bitcoin och att den amerikanska dollarn kommer att fortsätta gälla som huvudvaluta. Men alla som ville skulle hädanefter kunna betala i valutan och ingen näringsidkare ska kunna vägra att ta emot betalningar i Bitcoin.

Regeringens främsta argument är att det underlättar för den stora andel salvadoraner som lever av remitteringar – pengar som skickas från släktingar i utlandet. I El Salvador står utlandsremitteringar för omkring 24 procent av BNP. För de familjer som lever av sådana inkomster är det en stor fördel att slippa använda sig av växlingskontor som tar ut avgifter.
Omkring 70 procent av salvadoranerna saknar dessutom bankkonton. Med en Bitcoinplånbok på mobiltelefonen har människor som aldrig ägt ett bankkort plötsligt gjorts delaktiga i den lokala ekonomin på ett mer effektivt sätt än de var tidigare.

Eftersom valutan är digital och använder sig av så kallad blockchain-teknologi, där alla transaktioner går att följa, hävdar förespråkarna också att Bitcoin gör det enklare att spåra kriminell aktivitet.

Regeringens förhoppning är också att reformen kommer att öka de utländska investeringarna i landet samt göra det till ett turistparadis för Bitcoin-entusiaster.

Det sistnämnda tycks redan vara fallet, i alla fall i kuststaden El Zote, även kallad ”Bitcoin beach”, som i snart ett år enbart har använt Bitcoin som betalningsmedel och som blivit ett populärt resmål för kryptobrorsor från utlandet.

Alla är dock inte lika övertygade som Bukele och hans kolleger om fördelarna.

Stefan Eich är docent i statsvetenskap vid Georgetown-universitetet i Washington DC i USA och aktuell med boken The currency of politics, om pengars politiska historia. Han menar att den salvadoranska regeringen i själva verket tagit på sig en andra monetär tvångströja i och med Bitcoin.

– El Salvador befinner sig i den speciella positionen att det redan saknade kontroll över sin valuta innan de gjorde Bitcoin till lagligt betalningsmedel. Det är ett ”dollariserat” land, eftersom den amerikanska dollarn fungerar som landets valuta sedan 2001. Så El Salvador har inte bytt ut sin egen suveräna valuta mot Bitcoin utan i stället tagit på sig ytterligare ett par bojor. De har nu två lagliga betalningsmedel, varav inget befinner sig i deras kontroll, säger han till Flamman.

El Salvadors centralbank har i princip ingen kontroll över någon av de två valutor som numera används i landet. Den ena är helt beroende av USA:s ekonomiska utveckling och penningpolitik. Den andra är visserligen inte beroende av någon främmande makt, men dess öde är styrt av krafter som är minst lika oberäkneliga – nämligen börsen.

Till skillnad från mer stabila kryptovalutor, såsom Tether som motsvarar en dollar, är Bitcoins värde helt flytande. Precis som för en aktie är det fluktuationerna på börsen som avgör värdet på en Bitcoin. Detta innebär inte bara att det är ett riskabelt alternativ som betalningsmedel – enligt Stefan Eich gör det att det inte ens kan anses vara en valuta.

– Kryptovalutor är, trots deras namn, för det mesta inte valutor, eller pengar. Bitcoin fungerar uselt som pengar. Dess värde stiger och sjunker, det finns inget stabilt med det. Tvärtom, det är ett medvetet deflationärt betalningsmedel, säger han och fortsätter:

– Snarare än pengar bör de flesta krypto­valutor förstås som spekulativa tillgångar.

Denna svaghet har redan fått konsekvenser för El Salvador. Bitcoin genomgår just nu, tillsammans med de flesta andra kryptovalutor, sin största kris hittills. Bara det senaste året har värdet fluktuerat våldsamt, från 58 000 dollar i maj förra året till 29 000 två månader senare, bara för att stiga till rekordhöga 67 500 i november för att åter sjunka till drygt 28 500 dollar i skrivande stund. Värdet kan svänga med tusentals dollar på bara en dag.

När värdet dök efter toppen i höstas beräknas El Salvador ha förlorat över 22 miljoner dollar enligt kreditvärderingsinstitutet Moody’s. Sedan den gjordes till lagligt betalningsmedel har valutan förlorat mer än en fjärdedel av sitt värde.

Strax efter att Bitcoin gjordes till lagligt betalningsmedel sänkte kreditvärderingsinstitut också statusen på El Salvadors stats­obligationer till skräpstatus. Enligt Stefan Eich kan ett fortsatt sjunkande värde på Bitcoin göra det svårt för landet att betala av sina utlandsskulder.

– Ett fortsatt värdetapp för Bitcoin kommer troligen att innebära att kostnaderna för att betala landets dollarskulder kommer öka. I värsta fall kan det föra in landet i en statsskuldskris.

Bukele har avfärdat oron för att denna volatilitet skulle kunna påverka vanliga salvadoraners ekonomi. Regeringen planerar att införa mekanismer som gör det enkelt för småföretagare och privatpersoner att snabbt omvandla sina Bitcoins till dollar för att undvika att värdet på de intjänade mynten snabbt sjunker om valutan skulle drabbas av ett plötsligt ras.

Dessa fluktuationer förklarar den aggressiva marknadsföringen som görs av kryptovalutor, inte minst Bitcoin. Investerare talar ofta om valutan på samma sätt som Jehovas vittnen talar om Jesus. Men det är inte nödvändigtvis för att de tror att teknologin kommer att frälsa världen (även om många av dem uppriktigt tycks göra det). Det är främst för att de behöver locka nya investerare så att värdet på deras tillgångar kan fortsätta stiga.

Denna spekulativa dynamik märks inte minst på sociala medier, där Bitcoin-entusiaster uttrycker sig i extatiska ordalag när de investerat i nya mynt. ”Vi är på väg mot månen!” följt av en raket-emoji är ett vanligt uttryck. Eller som Bukele twittrar varje gång hans land investerat i nya mynt: ”El Salvador just bought the dip”. Den upphetsade stämningen är enligt många kritiker ett tecken på att valutan, liksom alla kryptovalutor, är en bubbla.

Av denna anledning har flera tunga institutioner riktat hård kritik mot den salvadoranska regeringen, som de menar beter sig ekonomiskt oansvarigt. Internationella valutafonden IMF har sagt att det kan bli svårt för El Salvador (som ironiskt nog betyder ”frälsaren” på spanska) att få ett lån från fonden på grund av riskerna som Bitcoin medför och har uppmanat regeringen att sluta använda den som lagligt betalningsmedel. Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde har i förtäckta ordalag, utan att uttryckligen nämna El Salvador, varnat för det hot som kryptovalutor kan utgöra mot stabila valutor om de omfamnas av stater. Amerikanska kongressledamöter har uttryckt oro för att El Salvadors användning av valutan kan hota USA:s finansiella system och har till och med gått så långt som att införa sanktioner mot tjänstemän i Bukeles närhet som misstänks ha betalat mutor till gängmedlemmar.

Bukele svarade på kritiken på sitt vanliga sätt – med en tweet:

”OK boomers… Ni har 0 jurisdiktion över ett suveränt och självständigt land. Vi är inte er koloni. Håll er utanför våra interna angelägenheter.”

Den utbredda skepsisen mot Bukeles politik i omvärlden har gjort regeringen misstänksamt inställd till media. Flera internationella mediebolag har haft svårt att få presidenten eller andra regeringsföreträdare att ställa upp på intervju. När Flamman bokade intervju med El Salvadors svenskspråkige ambassadör till Belgien, var svaret först försiktigt positivt. Men när klartecken skulle sökas hos regeringen i El Salvador blev svaret nej.

Hittills går det heller inte att tala om en framgångssaga för Bukeles projekt. Knappt ett år efter att den infördes känner bara 68 procent av befolkningen ens till att Bitcoin-plånboken Chivo existerar och majoriteten av dem växlade direkt in sina mot dollar. I dag säger sig bara 20 procent använda Bitcoin.

Enligt Stefan Eich bär kryptovalutor på ett falskt löfte om frigörelse. Precis som nyliberala ekonomer som Friedrich Hayek på 70- och 80-talen drömde om en värld utan nationella valutor och centralbanker, där privata banker kunde ge ut egna valutor som konkurrerar med varandra, drivs kryptovaluta-förespråkarna av idén att en extern, disciplinerande faktor – i deras fall den algoritm som ligger till grund för valutan – kan försvaga det starka bandet som finns mellan pengar och politiken.

– Båda delar en djup skepsis mot demokratisk politik. Men skillnaden är att Hayek ville att pengar skulle avnationaliseras och göras till föremål för privat konkurrens. Krypto-entusiasternas ideologi är i stället en produkt av finanskrisen 2008, som underminerande bankernas heroiska roll och gjorde det uppenbart att bankerna själva i slutändan är beroende av stater som kan rädda dem för att skydda ekonomin. I krypto-ideologin har algoritmen tagit konkurrensens roll, säger Stefan Eich och fortsätter:

– I båda fallen förnekas idén att pengar kan vara ett politiskt instrument för demokratiska ändamål, ett verktyg som vi kan använda för att styra oss själva. Ur krypto-perspektivet skulle det innebära ett farligt överskott av demokratisk emancipation.

Kritiken har dock inte hindrat Bukele och hans regering från att driva vidare sitt projekt. I pipelinen finns planer på att anlägga en ”Bitcoin-stad” som ska producera Bitcoins med hjälp av den naturliga energin som genereras av en aktiv vulkan. Ett av syftena är att komma runt kryptovalutornas miljöproblem.

Valutorna kräver nämligen enorma mängder energi för att datorer ska kunna ta fram den algoritm som ligger till grund för varje mynt. 2020 beräknades Bitcoin använda lika många terawattimmar som hela Norge. Bara i USA ledde Bitcoin-framställningen till 40 miljarder ton fossila utsläpp det året.

Denna ineffektiva metod är medveten, eftersom den begränsar antalet mynt som kan produceras, vilket bidrar till att de inte förlorar sitt värde i inflation, menar Stefan Eich.

– Det är medvetet ineffektivt, vilket innebär enorma kostnader för miljön i och med det stora fotavtrycket i energi. Och denna medvetna ineffektivitet begränsar i sin tur antalet transaktioner som kan göras i Bitcoin till sju i sekunden för tillfället. Det räcker inte för riktiga pengar.

Regeringen planerar också att införa statliga Bitcoin-obligationer – så kallade ”volcano bonds”. Den har lånat en miljard dollar för olika infrastrukturprojekt, av vilka man har lovat att återinvestera hälften i Bitcoin.

– Så landet använder i praktiken offentlig belåning för att upprätta en Bitcoin-fond. Denna nivå av spekulativt risktagande är inte bara bisarr utan chockerande för ett fattigt land med en BNP per capita på mindre än 4 000 dollar om året. El Salvador behöver investera i infrastruktur och utbildning, inte i en spekulativ kryptofond som bara är rent spel, säger Stefan Eich, och fortsätter:

– El Salvador har gått med allvarliga förluster i sina kryptotillgångar. De har minst 100 miljoner dollar i Bitcoin och dess värde har fallit med över 40 procent sedan de började köpa dem. Dessutom har de tvingats skjuta upp vulkan-obligationerna eftersom inga investerare var intresserade av dem. Så landet är helt klart på väg mot en skuldkris.

Om man får tro Bitcoin-entusiaster som Nayib Bukele – som så sent som i början av maj trots prisraset investerade i 50 nya Bitcoin-mynt – kan detta dock bara gå en väg: Till månen.

Inrikes 12 mars, 2026

Gnesta ska lösa vattenbristen – med halv kommunbudget

Kommuner kan behöva investera jättesummor för att fixa sina gamla VA-system – utan de statliga stöd som först satte dem på plats. Foto: Johan Nilsson/TT.

För en månad sedan godkändes uttorkade Gnesta kommuns ansökan om att bygga ett nytt vattenverk. Men staten kommer inte hjälpa till med finansieringen av det allt mer eftersatta VA-nätet, trots att allt fler kommuner håller på att få samma problem.

Sommaren 2018, mitt under gassande värmebölja, upptäcker Gnesta att kommunens grundvattennivåer håller på att bli akut låga. 

– Vattnet avdunstade i värmen samtidigt som folk vattnade och fyllde pooler extra mycket. Vi hade dessutom haft mycket läckor i ledningsnätet, berättar Linda Lundin (S) (bilden), kommunstyrelseordförande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 12 mars, 2026

Iranier i exil: ”De bombar inte Iran – de bombar regimen”

A.A. menar att USA:s president och Israels premiärminister Benjamin Natanyahu står på rätt sida av historien. Foto: Jegor Kirillov.

I Armeniens huvudstad Jerevan lever tusentals iranier som flytt från den islamiska republiken – konstnärer, aktivister och ungdomar. När bomberna nu faller över Iran följer de kriget på avstånd, ofta utan kontakt med sina familjer. Vissa ser attackerna som en tragedi, andra som en chans att störta regimen – men alla bär på samma oro: att deras hemland håller på att förändras för alltid.

Mellan Armenien och Iran finns en kort gräns på 44 kilometer och en enda gränsövergång. Iranier behöver inget visum för att passera den. Därför har omkring 10 000 iranier bosatt sig permanent i Armenien. När situationen i Iran förvärras kan deras antal stiga till omkring 35 000.

Armenien är också hemvist åt omkring 40 000 exilryssar, som flyttade dit efter att Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. För ett land med tre miljoner invånare är det ett märkbart antal, och både den ryska och den iranska närvaron syns tydligt på Jerevans gator.

Båda dessa diasporor – den ryska och den iranska – består till stor del av människor som har flytt från diktatur. Samtidigt har relationerna mellan de två regimerna, den ryska och den iranska, blivit allt närmare under de senaste åren. Efter krigets början i Ukraina inledde de dessutom ett omfattande militärt samarbete.

Vi är tacksamma mot president Donald Trump och den amerikanska armén för det de gör.

Därför fick USA:s och Israels bombningar av Iran många ryssar – däribland mig – att ställa en svår fråga:

Vad skulle vi själva känna om Ryssland bombades? Om våra nära och kära fortfarande bodde där – och man en dag ändå drog fram Putins kropp ur ruinerna?

Jag har inget entydigt svar på den frågan. Därför bestämde jag mig för att prata med iranierna själva. Och med dem som lever nära landet – inte på ett tryggt avstånd.

Bland de ryska emigranter som bor i Armenien finns fotografen Jegor Kirillov, som arbetar med en serie porträtt av iranier i Armenien. Bland hans iranska bekanta i Jerevan valde jag ut några personer att tala med – med olika politiska uppfattningar, både vänster och höger, och med olika planer på att återvända till Iran. Det här är samtal med fyra slumpmässigt valda människor som har en sak gemensamt: deras land bombas.

Toranj

Hon är varken flykting eller emigrant, utan en konstnär som tillbringar ett år i Armenien i olika konstnärsresidensprogram. Inom kort, så snart det blir möjligt, planerar hon att återvända hem och har därför bett att hennes ansikte inte ska visas. Toranj är en pseudonym som hon själv har valt för den här intervjun.

De senaste dagarna har Toranj nästan inte sovit och gråter hela tiden, och det är svårt för henne att prata om allt detta.

Hur har du det just nu?

– Det är en blandad känsla. För det mesta känner jag panik och vet inte vad jag ska göra, eftersom internet i Iran nästan är helt nedstängt. Just nu är det särskilt viktigt för den islamiska republiken att bara nyheter från regimens egna källor sprids. Bara ett litet antal människor har fortfarande tillgång till internet, så jag har ingen direkt kontakt med min familj och mina vänner. Jag kan bara följa Telegramkanaler av de få personer som fortfarande delar videor och berättar vilka platser som har bombats.

Komplext. "Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Men allt är väldigt komplicerat", säger konstnären den iranska Toranj. Foto: Jegor Kirillov.

– Jag känner en vän till en vän som fortfarande har lite tillgång till internet. Ibland lyckas jag skicka ett meddelande till min familj via honom. I morse fick jag genom honom veta att min pappa mår bra. USA gick i går ut med en uppmaning om att två bostadsområden skulle utrymmas – och ett av dem är området där min pappa bor.

– Men det är absurt. De bombar en enorm stad – och varnar bara två områden. Det känns mest som att de gör det för att i efterhand kunna säga att civila har varnats.

Och hur känner du inför bombningarna?

– Menar du kriget? Det är självklart att ingen vill ha krig. Jag är verkligen rädd för det. Jag hatar Israel och jag hatar Trump. Jag hatar alla dessa män för allt de gör. Men allt är väldigt komplicerat.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 11 mars, 2026

Därför är det alltid synd om Jimmie Åkesson

Vid pressträffen i Strängnäs hade Jimmie Åkesson på sig en välstickad kofta. Foto: Christine Olsson/TT.

Har du läst DN:s partiledarintervju med Jimmie Åkesson?

På omslaget ser han nästan ut att lipa – ungefär som målningen på det gråtande Hötorgsbarnet som blev viral 2019. Rubrik: ”Myndighetssverige motarbetar oss.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 11 mars, 2026

Teodorescu Måwe får ”finansiellt stöd” av anonym donator

Teodorescu Måwe vill inte berätta vem som finansierar hennes privata säkerhet. Foto: Joakim Ståhl/SVD/TT.

En privat donator förser KD-toppen Alice Teodorescu Måwe med ett ”privat säkerhetsarrangemang”. Två experter menar att det bryter mot både EU:s regler och grundläggande transparens.

Alice Teodorescu Måwe får ”pågående finansiellt stöd från en privat donator relaterat till hennes personliga säkerhetsarrangemang”. 

Det framkommer i den senaste versionen av KD-toppens ”intressedeklaration”, ett dokument som alla medlemmar i EU-parlamentet måste skicka in och uppdatera regelbundet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

FN kritiserar sparkningen av Helgeson: ”Hämnd”

Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson fick sparken och portades från Göteborgs hamn i början av förra året. Foto: Jacob Lundberg.

Tre FN-experter varnar för att facklige Erik Helgeson sparkades från jobbet i Göteborgs hamn som hämnd för förra vinterns blockad mot Israel, och ifrågasätter arbetsgivarens påståenden om att han skulle hotat rikets säkerhet. Nu har de tagit kontakt med den svenska regeringen – som ignorerar brevet.

Den 9 februari skickade de erfarna FN-rapportörerna Mary Lawlor, Irene Khan och Gina Romero två brev adresserade till Sverige: det ena till hamnföretaget GRT och det andra till den svenska regeringen. 

Ämnet var den facklige hamnarbetaren Erik Helgeson, som i början av förra året sades upp från sin arbetsplats i Göteborgs hamn, efter vad som i brevet sammanfattas som ”en tillfällig blockad i början av 2025 mot hanteringen av allt militärt materiel på väg till och från Israel i svenska hamnar”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Lobbyregister brister: ”Behöver täppa till hål”

Mattias Karlsson, SD:s ”chefsideolog” och Oikos grundare, elsparkcyklar förbi riksdagen. Foto: Stina Stjernkvist/SvD.

Senast nästa sommar kommer Sverige få ett lobbyregister, där kontakter mellan privata intressen och politiker listas för allmänheten. Välkommet – men för sent och för svagt, menar lobbyistgranskaren Max Andersson. ”Sverige ligger minst 15 år efter”, säger han till Flamman.

I dagarna har viktiga steg tagits i etableringen av ett svenskt lobbyregister – senast juli 2027 ska ett sådant vara på plats, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att förslaget Ökad insyn i politiska processer lämnades till lagrådet.

– Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister, menar Max Andersson (bilden), chefredaktör för lobbygranskaren Klägget.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Mullvad: ”Västvärlden tittar avundsjukt på Kina”

En samling hjälmar i skumgummi på Mullvads kontor i Göteborg. De ska inte skydda mot fallande föremål – utan mot stress. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.

Göteborgsföretaget Mullvad pressar på världen över för ett fritt internet – och gör mångmiljonvinster. Själva ser de sig som aktivister, medan kritiker hävdar att de ger fritt spelrum åt grovt kriminella. Flamman möter grundaren Daniel Berntsson – som menar att även Sveriges politiker drömmer om ett ofriare internet.

En bil kör upp på en drive-in. Det är Amerika, en reklamfilm, alla talar engelska.

– Välkommen! Vad får det vara för övervakning? säger rösten i högtalaren.

– Pedofiler! Och mördare, och våldtäktsmän, säger mannen i bilen.

– Okej! And then, något mer?

– Kanske journalister? säger en av medpassagerarna.

Rösten fortsätter pressa på:And then?

– Folks sovrum!

– Självklart! And then?

En logotyp dyker upp på skärmen – en brun gnagare i gul hjälm. Under står ett ord på svenska: Mullvad.

Reklamen från det svenska företaget var tänkt att visas i brittisk tv, men fick ett nej.

Grundare. Daniel Berntsson grundade Mullvad 2009 tillsammans med Fredrik Strömberg. Foto: Jacob Lundberg.

”Konceptet saknar tydlighet”, ”det är otydligt vem talaren representerar” och ”exemplen med pedofiler och våldtäktsmän är olämpliga”, var några av motiveringarna från Clearcast, den organisation som all tv-reklam i Storbritannien måste passera och godkännas av.

– Det är nonsens, Kafka rakt av, säger Daniel Berntsson, medgrundare till Mullvad, till Flamman.

Han beskriver kraven som ”otydliga” och säger att det hade varit omöjligt att arbeta ”kreativt, satiriskt, vasst” utifrån dem för att kritisera massövervakning.

Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala.

Mullvad kontaktade Londons tunnelbana och föreslog att annonsera där i stället. Men även där fick de nej på ett förslag som kritiserade portningen av reklamen från brittisk tv. Ett nytt förslag parafraserade kollaget på punkbandet Sex Pistols debutalbum, med drottning Elizabeths ansikte utbytt mot en mullvad.

”Banned on British TV”, löd texten över gnagarens ögon. Även den nekades.

Till sist valde företaget ett oväntat grepp: man projicerade de refuserade reklamfilmerna på Londons fasader.

– Det är väl klassiskt att ta motståndet till gatan. Speakers’ corner är ju en gammal engelsk tradition, säger Daniel Berntsson.

– Det finns uppenbarligen en irritation hos många britter över hur massövervakningen och censuren ökar, och många har visat stor uppskattning för att vi gör offentligt motstånd på det här sättet.

Han nämner krav på insyn som regeringen riktat mot Apple, och en tvist med Wikipedia om krav på att verifiera användarnas identiteter.

– Brittiska myndigheter är just nu väldigt intensiva i att lägga fram lagförslag för mer massövervakning. Det handlar dels om statlig spionvara på telefoner och datorer, som registrerar allt som händer på enheten, och de har även lyft förslag om ID-krav för att använda VPN.


VPN? Förkortningen står för ”virtuella privata nätverk”, vilket är exakt vad Mullvad sysslat med sedan grundandet 2009. Produkten de säljer är – mycket förenklat – spårlöshet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 mars, 2026

Arbetare och medelklass lever i olika världar

En ny löntagarallians mellan arbetar- och medelklass blir svår, då den förra fått det så mycket sämre, menar skribenten. Foto: Hasse Holmberg/TT.

Lovisa Broström menar att medelklassen mobbats bort från vänstern. Men det är arbetarklassen som lämnat vänstern – och de kan lockas tillbaka, menar Johan Alfonsson.

I sin kritik mot min bok Vad hände med arbetarklassen? (Flamman #9, 2026) lyfter Lovisa Broström en viktig fråga: hur kan vänstern vinna?

Hon förespråkar en löntagarallians och menar, om jag läser henne rätt, att en sådan hindrats av att medelklassen smutskastas. I stället borde vänstern understryka likheter inom löntagargruppen och rikta blicken mot den verkliga fienden: kapitalägarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 10 mars, 2026

Glädjen är inte till för att dödas, vänstern

Människor sitter i vårsolen på en uteservering på Strandvägen i vårväder med sol och plusgrader. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Vi har tappat kontrollen över välfärden, men fortsatt hålla privatlivet under strikt kontroll. Det är dags att göra precis tvärtom – ordning i vård och skola, och full frihet för mänsklig glädje.

Berättelsen om den stora tråkiga staten som förbjuder folk att dansa, skratta, supa, klubba och knulla är väl förankrad. Högern har jobbat hårt med bildsättningen.

Näringslivets tankesmedja Timbro har släppt rapport efter rapport om hur roliga städerna skulle bli om allt bara såldes ut och avreglerades. Liberala ledarsidor har i åratal skrivit om de glädjedödande Socialdemokraterna – senast om kontrollen över färger på folks husfasader.

Och tyvärr har de inte helt fel.

Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark.

Det finns goda ideologiska skäl för en stark stat. Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark. Staten har försvagats som investerare, som garant för välfärden, som motor i samhällsbygget. Marknaden har släppts in i skolan, vården och socialförsäkringarna.

Samtidigt kontrollen över individen blivit kvar. Man har försvarat dansförbud, rökförbud och matkrav på restauranger. Man har till och med velat lagstifta mot strypsex.

Det finns säkert argument för både det ena och det andra. Men det är ironiskt att höra socialdemokratin varna för hur farligt det är med en cigg på uteserveringen samtidigt som marknaden släppts in i välfärden, infrastrukturen och socialförsäkringssystemet.

Socialdemokratin har släppt kontrollen där den uppenbarligen behövts och i stället alienerat människor genom att reglera deras privatliv.

När vänstern uppfattas som den kraft som vill förbjuda, begränsa och moralisera, samtidigt som högern klär sig i frihetens språk, då förloras initiativet på ett område som egentligen borde fördelas rättvist: rätten till livets goda.

De som har pengar behöver nämligen ingen hjälp från politiken. Saknar de festen kan de flyga till Ibiza. Saknar de kulturen kan de promenera genom art deco-kvarteren i Miami.

Men för de flesta av oss är tillgången till kultur, nöjen, gemenskap och kärlek beroende av hur samhället organiseras. Det är här den breda vänstern har haft sin styrka historiskt. I folkparkerna. Studieförbunden. De kommunala badhusen. Dansgolven där motståndsrörelser organiserats. Den subventionerade kulturen. I idén att också folkflertalet har rätt till skratt, dans, kärlek, verklighetsflykt, konst, bekymmerslöshet och fest.

Vi har organiserat glädjepolitiken i decennier – innan någon ens benämnde det som nöjen.

I dag riskerar socialdemokratin att framstå mer som ordningsmakt än som frigörelsekraft. Samtidigt poserar konservativa politiker i Rädda-Trädgården-tishor – medan de skär ned på kulturen i samarbete med fascister.

Det skiljer 18 år i livslängd mellan ett barn som föds i Vårberg och ett som föds i Danderyd. Det är förstås dåligt för folkhälsan om jag tänder en Marlboro gold på uteserveringen i april. Men – snälla någon – välj dina strider, Magdalena Andersson.

Läs mer

Det är knappast konstigt att rejv blivit en form av protest mot Ryssland i Kiev. I en auktoritär och krigisk tid ringer frihetsbudskapet dessutom sant för många människor. För alla dem som vill dansa, sova, supa, läsa, röka och älska.

Den som har råd klarar sig ändå. Men för oss andra krävs politik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Opinion 09 mars, 2026

Står klimatet i vägen för miljöpartierna?

Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.

Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?

”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”

Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.

Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?

Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.

En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.

– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.

För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.

”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”

I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”

Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?

En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.

Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.

Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?

Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.

Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:

Läs mer

– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.

Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.

Diskutera på forumet (0 svar)