Nyheter/Utrikes 03 juni, 2022

Bitcoinbrorsan styr El Salvador: ”På väg mot en skuldkris”

Nayib Bukele har gjort Bitcoin till lagligt betalningsmedel och vill starta en kryptogruva på en vulkan. Nu riskerar han att krascha hela ekonomin.

El Salvadors 39-årige president Nayib Bukele släppte förra sommaren en bomb i en timmeslång ”hangout” på sociala medier med tusentals amerikanska Bitcoin-entusiaster, samtidigt som hans lagförslag att göra Bitcoin till lagligt betalningsmedel debatterades i parlamentet.

”Varje restaurang, varje hårfrisör, varje bank – allt kan betalas i amerikanska dollar eller Bitcoin och ingen kan vägra betalning”.

Sedan den enigmatiske japanske entreprenören Satoshi Nakamoto lanserade Bitcoin i januari 2009 har en lång rad liknande digitala valutor med mer eller mindre bisarra namn uppstått: Ethereum, Dogecoin, Polkadot, Apecoin och så vidare. De flesta är inte värda mer än en amerikansk dollar, varför de ofta avfärdas av kritiker som ”shitcoins”.

Men den ursprungliga kryptovalutan, Bitcoin, var fram till nyligen en ekonomisk framgångssaga. I höstas var marknadspriset på ett ”mynt” nästan 68 000 dollar. Denna raketartade utveckling har fått många övertygade anhängare – på internetslang ofta kallade ”crypto bros” – att utveckla en nästan religiös tro på kryptovalutors revolutionerande potential. En av dem är Nayib Bukele. Likt de flesta andra ”kryptobrorsor” är han ung, född 1981, och klär sig ledigt i jackor, keps och ett välansat skägg. Men till skillnad från de andra styr han också ett land.

I februari 2019 vann den då 37-årige Bukele oväntat presidentvalet i sitt hemland El Salvador. Redan i första valomgången fick hans nystartade parti GANA över 53 procent av rösterna, vilket gjorde en andra valomgång överflödig, och Bukele blev den första presidenten som inte kom från ett av de två traditionella partierna som styrt El Salvador sedan slutet på inbördeskriget 1992.

Nayib Bukele är en typisk modern populist. Hans vallöften gick ut på att en gång för alla göra slut på korruptionen och gängvåldet. Och hans starka politiska mandat och höga popularitetssiffror har gjort det möjligt för honom att ta till auktoritära medel för att nå sina mål.

När hans förslag att landet skulle ta ett lån för att kunna förse polisen med bättre utrustning och resurser mötte motstånd i parlamentet i februari 2020 lät han till exempel tungt beväpnade poliser storma parlamentet för skrämma oppositionsledamöterna. Efter en rad uppmärksammade gängmord i april skickade Bukele in polis och militärer i flera fattigare områden i huvudstaden San Salvador för att på måfå gripa misstänkta personer. Över 10 000 personer greps och fängslades, inklusive kvinnor och barn. Trots att inga bevis finns i många fall har Bukele sagt att inga av de fängslade kommer att släppas. På Twitter kallade han sig förra sommaren för ”världens coolaste diktator”.

Som många statsmän i hans ålder delar Bukele också en fascination för modern teknologi. Han tillbringar en stor del av sin vakna tid på sociala medier. Under ett tal tog han en selfie och sade att ett inlägg på Instagram får större genomslag än ett politiskt tal. Denna moderna stil har gett honom Latinamerikas högsta popularitetssiffror: över 85 procent.

Likt Frankrikes Emmanuel Macron, som bara är några år äldre, tror Bukele att den fjärde industriella revolutionen kommer att leda till en decentraliserad, digital tjänsteekonomi som ger välstånd åt alla, vilket inte minst märks i hans tro på kryptovalutor.

Det var vid den årliga Bitcoin-konferensen förra sommaren som Bukele oväntat meddelade att han skulle lägga fram ett förslag på att göra kyptovalutan till betalningsmedel i sitt land. Bara en vecka senare hade parlamentet röstat för förslaget. Alla salvadoraner gavs en digital plånbok med Bitcoin motsvarande 30 dollar. Bukele meddelade att ingen salvadoran kommer att tvingas använda Bitcoin och att den amerikanska dollarn kommer att fortsätta gälla som huvudvaluta. Men alla som ville skulle hädanefter kunna betala i valutan och ingen näringsidkare ska kunna vägra att ta emot betalningar i Bitcoin.

Regeringens främsta argument är att det underlättar för den stora andel salvadoraner som lever av remitteringar – pengar som skickas från släktingar i utlandet. I El Salvador står utlandsremitteringar för omkring 24 procent av BNP. För de familjer som lever av sådana inkomster är det en stor fördel att slippa använda sig av växlingskontor som tar ut avgifter.
Omkring 70 procent av salvadoranerna saknar dessutom bankkonton. Med en Bitcoinplånbok på mobiltelefonen har människor som aldrig ägt ett bankkort plötsligt gjorts delaktiga i den lokala ekonomin på ett mer effektivt sätt än de var tidigare.

Eftersom valutan är digital och använder sig av så kallad blockchain-teknologi, där alla transaktioner går att följa, hävdar förespråkarna också att Bitcoin gör det enklare att spåra kriminell aktivitet.

Regeringens förhoppning är också att reformen kommer att öka de utländska investeringarna i landet samt göra det till ett turistparadis för Bitcoin-entusiaster.

Det sistnämnda tycks redan vara fallet, i alla fall i kuststaden El Zote, även kallad ”Bitcoin beach”, som i snart ett år enbart har använt Bitcoin som betalningsmedel och som blivit ett populärt resmål för kryptobrorsor från utlandet.

Alla är dock inte lika övertygade som Bukele och hans kolleger om fördelarna.

Stefan Eich är docent i statsvetenskap vid Georgetown-universitetet i Washington DC i USA och aktuell med boken The currency of politics, om pengars politiska historia. Han menar att den salvadoranska regeringen i själva verket tagit på sig en andra monetär tvångströja i och med Bitcoin.

– El Salvador befinner sig i den speciella positionen att det redan saknade kontroll över sin valuta innan de gjorde Bitcoin till lagligt betalningsmedel. Det är ett ”dollariserat” land, eftersom den amerikanska dollarn fungerar som landets valuta sedan 2001. Så El Salvador har inte bytt ut sin egen suveräna valuta mot Bitcoin utan i stället tagit på sig ytterligare ett par bojor. De har nu två lagliga betalningsmedel, varav inget befinner sig i deras kontroll, säger han till Flamman.

El Salvadors centralbank har i princip ingen kontroll över någon av de två valutor som numera används i landet. Den ena är helt beroende av USA:s ekonomiska utveckling och penningpolitik. Den andra är visserligen inte beroende av någon främmande makt, men dess öde är styrt av krafter som är minst lika oberäkneliga – nämligen börsen.

Till skillnad från mer stabila kryptovalutor, såsom Tether som motsvarar en dollar, är Bitcoins värde helt flytande. Precis som för en aktie är det fluktuationerna på börsen som avgör värdet på en Bitcoin. Detta innebär inte bara att det är ett riskabelt alternativ som betalningsmedel – enligt Stefan Eich gör det att det inte ens kan anses vara en valuta.

– Kryptovalutor är, trots deras namn, för det mesta inte valutor, eller pengar. Bitcoin fungerar uselt som pengar. Dess värde stiger och sjunker, det finns inget stabilt med det. Tvärtom, det är ett medvetet deflationärt betalningsmedel, säger han och fortsätter:

– Snarare än pengar bör de flesta krypto­valutor förstås som spekulativa tillgångar.

Denna svaghet har redan fått konsekvenser för El Salvador. Bitcoin genomgår just nu, tillsammans med de flesta andra kryptovalutor, sin största kris hittills. Bara det senaste året har värdet fluktuerat våldsamt, från 58 000 dollar i maj förra året till 29 000 två månader senare, bara för att stiga till rekordhöga 67 500 i november för att åter sjunka till drygt 28 500 dollar i skrivande stund. Värdet kan svänga med tusentals dollar på bara en dag.

När värdet dök efter toppen i höstas beräknas El Salvador ha förlorat över 22 miljoner dollar enligt kreditvärderingsinstitutet Moody’s. Sedan den gjordes till lagligt betalningsmedel har valutan förlorat mer än en fjärdedel av sitt värde.

Strax efter att Bitcoin gjordes till lagligt betalningsmedel sänkte kreditvärderingsinstitut också statusen på El Salvadors stats­obligationer till skräpstatus. Enligt Stefan Eich kan ett fortsatt sjunkande värde på Bitcoin göra det svårt för landet att betala av sina utlandsskulder.

– Ett fortsatt värdetapp för Bitcoin kommer troligen att innebära att kostnaderna för att betala landets dollarskulder kommer öka. I värsta fall kan det föra in landet i en statsskuldskris.

Bukele har avfärdat oron för att denna volatilitet skulle kunna påverka vanliga salvadoraners ekonomi. Regeringen planerar att införa mekanismer som gör det enkelt för småföretagare och privatpersoner att snabbt omvandla sina Bitcoins till dollar för att undvika att värdet på de intjänade mynten snabbt sjunker om valutan skulle drabbas av ett plötsligt ras.

Dessa fluktuationer förklarar den aggressiva marknadsföringen som görs av kryptovalutor, inte minst Bitcoin. Investerare talar ofta om valutan på samma sätt som Jehovas vittnen talar om Jesus. Men det är inte nödvändigtvis för att de tror att teknologin kommer att frälsa världen (även om många av dem uppriktigt tycks göra det). Det är främst för att de behöver locka nya investerare så att värdet på deras tillgångar kan fortsätta stiga.

Denna spekulativa dynamik märks inte minst på sociala medier, där Bitcoin-entusiaster uttrycker sig i extatiska ordalag när de investerat i nya mynt. ”Vi är på väg mot månen!” följt av en raket-emoji är ett vanligt uttryck. Eller som Bukele twittrar varje gång hans land investerat i nya mynt: ”El Salvador just bought the dip”. Den upphetsade stämningen är enligt många kritiker ett tecken på att valutan, liksom alla kryptovalutor, är en bubbla.

Av denna anledning har flera tunga institutioner riktat hård kritik mot den salvadoranska regeringen, som de menar beter sig ekonomiskt oansvarigt. Internationella valutafonden IMF har sagt att det kan bli svårt för El Salvador (som ironiskt nog betyder ”frälsaren” på spanska) att få ett lån från fonden på grund av riskerna som Bitcoin medför och har uppmanat regeringen att sluta använda den som lagligt betalningsmedel. Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde har i förtäckta ordalag, utan att uttryckligen nämna El Salvador, varnat för det hot som kryptovalutor kan utgöra mot stabila valutor om de omfamnas av stater. Amerikanska kongressledamöter har uttryckt oro för att El Salvadors användning av valutan kan hota USA:s finansiella system och har till och med gått så långt som att införa sanktioner mot tjänstemän i Bukeles närhet som misstänks ha betalat mutor till gängmedlemmar.

Bukele svarade på kritiken på sitt vanliga sätt – med en tweet:

”OK boomers… Ni har 0 jurisdiktion över ett suveränt och självständigt land. Vi är inte er koloni. Håll er utanför våra interna angelägenheter.”

Den utbredda skepsisen mot Bukeles politik i omvärlden har gjort regeringen misstänksamt inställd till media. Flera internationella mediebolag har haft svårt att få presidenten eller andra regeringsföreträdare att ställa upp på intervju. När Flamman bokade intervju med El Salvadors svenskspråkige ambassadör till Belgien, var svaret först försiktigt positivt. Men när klartecken skulle sökas hos regeringen i El Salvador blev svaret nej.

Hittills går det heller inte att tala om en framgångssaga för Bukeles projekt. Knappt ett år efter att den infördes känner bara 68 procent av befolkningen ens till att Bitcoin-plånboken Chivo existerar och majoriteten av dem växlade direkt in sina mot dollar. I dag säger sig bara 20 procent använda Bitcoin.

Enligt Stefan Eich bär kryptovalutor på ett falskt löfte om frigörelse. Precis som nyliberala ekonomer som Friedrich Hayek på 70- och 80-talen drömde om en värld utan nationella valutor och centralbanker, där privata banker kunde ge ut egna valutor som konkurrerar med varandra, drivs kryptovaluta-förespråkarna av idén att en extern, disciplinerande faktor – i deras fall den algoritm som ligger till grund för valutan – kan försvaga det starka bandet som finns mellan pengar och politiken.

– Båda delar en djup skepsis mot demokratisk politik. Men skillnaden är att Hayek ville att pengar skulle avnationaliseras och göras till föremål för privat konkurrens. Krypto-entusiasternas ideologi är i stället en produkt av finanskrisen 2008, som underminerande bankernas heroiska roll och gjorde det uppenbart att bankerna själva i slutändan är beroende av stater som kan rädda dem för att skydda ekonomin. I krypto-ideologin har algoritmen tagit konkurrensens roll, säger Stefan Eich och fortsätter:

– I båda fallen förnekas idén att pengar kan vara ett politiskt instrument för demokratiska ändamål, ett verktyg som vi kan använda för att styra oss själva. Ur krypto-perspektivet skulle det innebära ett farligt överskott av demokratisk emancipation.

Kritiken har dock inte hindrat Bukele och hans regering från att driva vidare sitt projekt. I pipelinen finns planer på att anlägga en ”Bitcoin-stad” som ska producera Bitcoins med hjälp av den naturliga energin som genereras av en aktiv vulkan. Ett av syftena är att komma runt kryptovalutornas miljöproblem.

Valutorna kräver nämligen enorma mängder energi för att datorer ska kunna ta fram den algoritm som ligger till grund för varje mynt. 2020 beräknades Bitcoin använda lika många terawattimmar som hela Norge. Bara i USA ledde Bitcoin-framställningen till 40 miljarder ton fossila utsläpp det året.

Denna ineffektiva metod är medveten, eftersom den begränsar antalet mynt som kan produceras, vilket bidrar till att de inte förlorar sitt värde i inflation, menar Stefan Eich.

– Det är medvetet ineffektivt, vilket innebär enorma kostnader för miljön i och med det stora fotavtrycket i energi. Och denna medvetna ineffektivitet begränsar i sin tur antalet transaktioner som kan göras i Bitcoin till sju i sekunden för tillfället. Det räcker inte för riktiga pengar.

Regeringen planerar också att införa statliga Bitcoin-obligationer – så kallade ”volcano bonds”. Den har lånat en miljard dollar för olika infrastrukturprojekt, av vilka man har lovat att återinvestera hälften i Bitcoin.

– Så landet använder i praktiken offentlig belåning för att upprätta en Bitcoin-fond. Denna nivå av spekulativt risktagande är inte bara bisarr utan chockerande för ett fattigt land med en BNP per capita på mindre än 4 000 dollar om året. El Salvador behöver investera i infrastruktur och utbildning, inte i en spekulativ kryptofond som bara är rent spel, säger Stefan Eich, och fortsätter:

– El Salvador har gått med allvarliga förluster i sina kryptotillgångar. De har minst 100 miljoner dollar i Bitcoin och dess värde har fallit med över 40 procent sedan de började köpa dem. Dessutom har de tvingats skjuta upp vulkan-obligationerna eftersom inga investerare var intresserade av dem. Så landet är helt klart på väg mot en skuldkris.

Om man får tro Bitcoin-entusiaster som Nayib Bukele – som så sent som i början av maj trots prisraset investerade i 50 nya Bitcoin-mynt – kan detta dock bara gå en väg: Till månen.

Inrikes 20 november, 2025

De kriminella småbröderna har en sak gemensamt

De unga killar som dras in i gängvåldet har i de flesta fall omfattande skolfrånvaro. Foto: Oscar Olsson/TT.

Nästan åtta av tio barn som dras in i gängvåldet har omfattande skolfrånvaro. Det är den starkaste indikatorn på vilka som riskerar att bli nästa ”lillebror”. Vill vi stoppa gängen måste vi börja i klassrummet.

En 14-årig pojke bor på ett HVB-hem när han får kontakt med en äldre gängkriminell på Instagram. ”Du kommer bli nära mig, jag kallar dig redan för min lillebror”, skriver den äldre killen till 14-åringen.

”Walla seriöst tack, du vet inte hur mycket det betyder för mig. Du fick mig att gråta nu din bög”, svarar pojken. Kort därpå får han hjälp att rymma från HVB-hemmet, klättrar upp på en balkong och skjuter ihjäl en man genom fönsterrutan.

Konversationen ingår i Acta Publicas nysläppta rapport om omhändertagna barn som utför våldsdåd åt gäng.

14-åringen är ett av de 1 320 barn som misstänkts för inblandning i mordfall de senaste tre åren.
För att bryta utvecklingen behöver vi förstå barnen. Varför hamnar de i kriminalitet? Kanske kan Brottsförebyggande rådet hjälpa oss. De har studerat barn under 15 år som utreddes för brott under 2023 och var involverade i kriminella nätverk.

De kriminella barnen skilde sig från sina jämnåriga på flera områden: de bodde oftare i hyresrätter, och i utsatta områden. De hade oftare två utrikesfödda föräldrar. De hade oftare NPF-diagnoser.
Men en siffra sticker ut: nästan åtta av tio hade omfattande skolfrånvaro. Det är nästan 20 gånger vanligare än bland deras jämnåriga.

Vill man kväsa kriminaliteten måste man därför börja i klassrummet.

Skolgången är alltså den starkaste indikatorn på om ett barn kommer att bli kriminellt. Vill man kväsa kriminaliteten måste man därför börja i klassrummet.

Den som halkar efter redan i grundskolan får sällan chansen att komma i kapp. Och utan en gymnasieexamen är du rätt körd i Sverige. Därför har vi inte råd att låta fler barn falla ur skolan.
Den upplevelsen bär 24-åriga Filip på sin egen kropp. Han har varit kriminell och missbrukat droger sedan han var tonåring. Vi träffas på hans gamla innergård i Östersund.

– Jag vill bort från den här skiten. Bort från Östersund. Annars kommer jag dö eller sitta halva mitt liv, säger Filip.

I en period sålde han mest knark i hela staden, säger han.

– Läkare. Advokater. Folk som jobbar inom journalistik, som du själv. Jag har sålt till allt och alla.

Filip blev tvångsplacerad innan han skulle börja gymnasiet och har ingen examen. Han är vältalig, snabbtänkt och socialt kompetent. Men det räcker inte för att få ett vitt jobb.

– Säg att jag har sålt till chefen på en restaurang. Han kommer inte att anställa mig om jag kommer dit, fastän han känner mig. Han vill bara ha sitt knark.

Filip tar ett bloss på sin cigarett.

– Det är så lätt att komma tillbaka till kriminaliteten, för det är det enda jag har kunnat.

Det är det enda han har kunnat.

Skolan ska främja ”utveckling och lärande”. Tända en ”livslång lust att lära”. Det står i Skolverkets läroplan. För många som Filip släcker skolan snarare något. Den skapar en livslång känsla av misslyckande.

Då kan man lika gärna sälja knark. Man duger ju ändå inte något till.

Läs mer

Att investera i skolan är inte snällism. Det är det enda realistiska sättet att få ett slut på gängbarnen. Barnsoldaterna. Nyrekryterna. Jag vill aldrig mer läsa de orden.

I varje svenskt klassrum sitter minst en unge som börjat glida bort. De ungarna behöver en skola som ser dem. Tar dem i handen. Håller fast.

När någon annan skriver ”lillebror” på Instagram är det redan för sent.

Filip heter egentligen något annat. Citaten är lätt språkligt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 20 november, 2025

”Vi har inte råd med miljardärer”

Vid Socialdemokraternas kongress i Göteborg i maj 2025 placerade sig aktivister från Ta tillbaka framtiden utanför Svenska mässan för att agitera för förmögenhetsskatt. Foto: Jacob Lundberg.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

De senaste veckorna har vi i Ta tillbaka framtiden gästat både Miljöpartiets kongress och Vänsterpartiets diskussionsforum Vänsterdagarna för att driva vårt krav om en förmögenhetskatt för klimatet och välfärden.

Vi är övertygade om att skatt på extrem rikedom är avgörande för Sveriges klimatpolitik. Denna fråga, menar vi, måste också stå i centrum för oppositionens valrörelse.

Naturvetenskapen är enig. Klimatkrisen är ett existentiellt hot där många människor – framför allt i det globala syd – redan i dag dör av torka, värme och översvämningar. I år har vi sett ett Pakistan där dödliga översvämningar blivit en ny verklighet, och brinnande skogar i ett allt varmare Europa. Om inte vi i det globala nord förändrar våra ekonomier i grunden kommer klimatkatastrofer att eskalera och förändra våra samhällen på avgörande och oåterkalleliga sätt. Därför måste Sverige snabbt ställa om till fossilfrihet.

Samtidigt har olika samhällsklasser i Sverige vitt skilda ansvar för klimatkrisen, och väldigt olika förutsättningar att ställa om. Dagens Sverige är ett av världens mest ekonomiskt ojämlika länder, där en person från den rikaste procenten släpper ut elva gånger mer än en person från befolkningens fattigare hälft.

En stark och tydlig förmögenhetsskatt är därför en förutsättning för ett hållbart och rättvist Sverige. Enligt Oxfam hade en sådan skatt på svenska mångmiljonärer genererat cirka 158 miljarder till statskassan. Det är pengar som behövs för storskaliga klimatreformer och starkare välfärd i stället för lyxyachter och privatflyg.

Att avstå från detta kraftfulla verktyg blir oseriöst för den som påstår sig vilja genomföra verklig förändring. Vi har helt enkelt inte råd med miljardärer.

På Miljöpartiets kongress och Vänsterdagarnas mingel möttes våra krav med glada miner och positiva hejarop från både gröna och röda partimedlemmar. Samtidigt stötte vi även på ett visst motstånd, framför allt från partitopparna. Vi fick höra att förmögenhetsskatt går för långt, att Socialdemokraterna aldrig kommer att tillåta detta, och att miljardärhögern kan massmobilisera för att vinna striden och valet.

Trots dessa farhågor röstade ett modigt miljöparti på kongressen igenom en motion för att verka för progressiv förmögenhetsskatt inför valet. Fastän Vänsterpartiet redan driver skatt på kapitalvinst och dyra fastigheter, så måste deras krav tydligare riktas mot förmögenhet som sådan. Båda partier måste därför enas om och driva denna fråga i valrörelsen.

Det är sant att förmögenhetsskatt utmanar djupa intressen och kommer att möta hårt och välorganiserat motstånd. Därför måste en rödgrön front enas både utanför och inom partipolitiken. Det är bara om opposition och folkrörelse driver frågan tillsammans som en stark förmögenhetsskatt kan bli verklighet. Då kan socialdemokratins trendkänsliga maskineri sättas i gång, och deras tunga skuta vridas åt vänster.

Läs mer

Med andra ord måste vi tydligare visa upp kapitalet som den vampyr det är. Konfliktlinjen mellan de extremt rika och alla oss andra måste kilas fast, i stället för att låta debatten dela oss efter härkomst. Med en förmögenhetsskatt kan vänstern styra samhället mot en framtid där de rika betalar för kollektiva projekt som förbättrar livet för vanligt folk och samtidigt sänker utsläppen.

Bara genom att placera förmögenhetsskatten i debattens centrum kan en enad vänster vinna frågan. Bara så kan en storskalig och rättvis klimatreform bli verklighet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 november, 2025

Hon tiktokar om den trasiga vården

När sjuksköterskan Sarah scrollade igenom Hemnet insåg hon något brutalt: hon lär aldrig kunna köpa ett hem i staden hon vårdar. Och hon är långt ifrån ensam. En ny rapport visar hur en hel yrkeskår håller på att petas ur bostadsmarknaden.

Tvåbarnsmamman Sarah Reivinger, 34, har jobbat som sjuksköterska i snart två år. Hon bor i en hyresrätt i Göteborg tillsammans med sin sambo som är lärare.

– Jag kommer aldrig att bo i en bostad jag själv äger. Då hade jag behövt flytta och bo någon annanstans. Byta jobb och byta barnens skola, säger hon till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 20 november, 2025

Palestinas andra landslag finns i Chile

Stämningen är hög på läktaren för det chilenska fotbollslaget Palestino. Foto: Line Bankel.

I landet med den största palestinska befolkningen utanför Mellanöstern finns fotbollslaget Palestino. ”Det handlar om någonting större, bortom fotbollen”, säger supportern Camila Díaz.

Snart ska området framför mig fyllas med dundrande trummor, stekos av nötkött och jubel från åskådarklacken. Svartklädd säkerhetspersonal i hjälmar förbereder arenan för folkstormen, de ser ut som en insatsstyrka, men stämningen är lugn och välkomnande.

Shawarmastånden vittnar om hemmaklubbens ursprung – och över läktarplats vajar den palestinska flaggan bredvid den chilenska.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 19 november, 2025

Feiler, Greider och Tännsjö har fel: Europas upprustning är enda garanten för fred

På treårsdagen av Rysslands invasionskrig i Ukraina hålls en partipolitiskt oberoende demonstration, ”Sverige står upp för Ukraina”, på Sergels torg i Stockholm, i februari i år. Foto: Oscar Olsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

DN Debatt den 16 november vänder sig Dror Feiler, Göran Greider och Torbjörn Tännsjö i texten ”Kriget och freden – och allt vi glömde däremellan”, mot ökningen av de svenska försvarsanslagen.

De menar att det är en illusion att ett stärkt försvar ökar tryggheten eftersom ”samma resonemang förs på motsatt håll. Varje sida betraktar den andra med växande misstro. Ju mer vi rustar, desto mindre blir tryggheten.”

Då borde väl också gälla att en total avrustning av det svenska försvaret skulle öka tryggheten? Underförstått tycks artikelförfattarna mena att upprustningen i Europa är ett meningslöst nollsummespel där ingen egentligen vill ha krig. 

Om samma resonemang gäller för Rysslands krig mot Ukraina framgår inte. 

Idag är det avgörande för Sveriges och Europas försvar att ge Ukraina vad de behöver för att kasta ut angriparen.

Vidare skriver de: ”Militarismen har nu svept med sig samtliga partier i Sverige. Den är inte bara en politik, utan en ideologi – och den utgör i sig ett hot mot demokratin.” Om samtliga partier nu hotar den svenska demokratin, då är det tydligen bara de som tycker som artikelförfattarna som verkligen står upp för demokratin. Och försvaret av demokratin verkar då handla om att blidka Ryssland genom att rusta ned det svenska försvaret.

De som argumenterar på det här sättet brukar noga undvika att göra jämförelsen med andra världskriget. Och kanske verkar det inte särskilt trovärdigt att hävda att nazisternas Tyskland hade låtit bli att försöka underkuva Europa om bara övriga länder hade rustat ned?

Men om man fortfarande anser att det var rätt att bjuda militärt motstånd mot Tyskland, varför är det så svårt att inse att Europa idag faktiskt hotas av ett Ryssland under en högerextrem diktator som på allt fler punkter påminner om Hitler? 

Jämfört med EU är Ryssland visserligen en ekonomisk dvärg. Ingen tror nog heller att Ryssland skulle försöka sig på att starta ett krig mot hela Europa samtidigt. Men skulle Ukraina besegras, kan mycket väl de baltiska staterna stå på tur. Kommer hela Nato då att sätta in alla resurser för att försvara lilla Litauen? Man kan tvivla på det, med tanke på hur senfärdiga Europa varit när det gällt att ge Ukraina det stöd som behövs för att slå tillbaka mot Ryssland.

Det är märkligt att artikelförfattarna samtidigt som de motsätter sig den konventionella upprustningen av Europa, avvisar en tilltro till ”terrorbalansen som garant för evig fred”. Har det gått dem förbi att det är just insikten om att Europa inte längre kan gömma sig under USA:s kärnvapenparaply som fått de europeiska regeringarna att förstå att man faktiskt måste stärka det konventionella försvaret? Donald Trumps politik borde ha fått oss att en gång för alla inse att USA inte är någon pålitlig partner när det gäller Europas överlevnad.

Detta förstår Ryssland mycket väl. På rysk TV uppmanar Putins propagandister på bästa sändningstid till kärnvapenattacker, inte bara mot Ukraina, utan mot de europeiska storstäderna som ett sätt att avgöra kriget. Även om man kan betrakta sådana utspel som ett sätt att skrämma upp Europa till att upphöra med stödet till Ukraina, så borde det vara dags att alla inser att det inte är genom eftergiftspolitik i Chamberlains anda som Ryssland kommer att hejdas.

Läs mer

Idag är det avgörande för Sveriges och Europas försvar att ge Ukraina vad de behöver för att kasta ut angriparen. Om detta har artikelförfattarna ingenting att säga. Till dem vill jag svara: kom igen när Ukraina segrat så kan vi på nytt ta diskussionen om vad som är en rimlig nivå för det svenska försvaret.

Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage 19 november, 2025

Naket med Gunnar Ardelius: ”Sjuttiotalisterna gjorde upproret till dogm”

Flamman träffar Gunnar Ardelius, författare och generalsekreterare för Sveriges museer, för ett hudnära samtal om manlighet. Foto: Paulina Sokolow.

Med hud tunn som fjärilsvingar har han skrivit självutlämnande om manlighet i förändring, alkoholism och övergivenhetskänslor. Som chef för en branschorganisation tillhör han de mer originella. Flamman går och badar med Gunnar Ardelius.

Gunnar Ardelius väntar på mig på en marmorbänk iklädd badbyxor. Själv har jag tagit skydd under den tunna badrocken som delas ut vid entrén. Runt halsen har jag redaktionens tunga kamera och jag går med försiktiga steg i de lånade flipflopsen för att inte fulramla.

Situationen är lite stel. Någonstans inser jag att han vet att jag är en av de som stört mig på hans texter där han blottat sin inre manlighetskamp på bekostnad av sin familj. Texter som har fått ordentligt med utrymme och bidragit till att ge luft åt idéer som jag och andra generation X-kvinnor trodde låg arkiverade på någon dammig plats.

Men nu står vi här, inbäddade i het ånga och i våra badkläder på Centralbadet. Meningen var att vi skulle snacka i en annorlunda miljö, lite mjukare och en plats där vi båda kunna känna oss lediga. Ändå känner jag mig inte avslappnad – men det är för sent att ångra sig, och att vi nu står här halvnakna är helt min idé. Om han är sur avslöjar han det inte, tvärtom ler han änglalikt mot mig.

Gunnar Ardelius, författare och sedan sommaren 2022 generalsekreterare för branschorganisationen Sveriges museer, vill börja med att doppa sig i isbassängen. Utan en min stiger han ned i det fyragradiga vattnet.

För att lätta upp stämningen inleder jag med att ursäkta mina eventuella hårda ord som jag twittrat, eller något jag sagt till en vän som kan ha nått hans öra. Han viftar avfärdande med handen. Den han skrev om, menar han, var en sorts skrattspegel.

Deadlines. I augusti kraschade Ardelius efter att ha tagit på sig för mycket jobb. Foto: Paulina Sokolow.

– Det är inte så farligt med åsikter. Man kan skilja på sak och person. Allt blir mycket roligare om man ger sig in i någonting helt och hållet. I skrivandet kan man ha en persona som går att kontrollera och då kan man lättare ställa saker på sin spets.

Underförstått syftar han på texten i Dagens Nyheter med rubriken "Därför ville jag fly från min familj" där han skildrar sorgen efter sin nyligen avlidna pappa, som under hans barndom varit en typisk frånvarande far. Han lämnade sin fru med deras nyfödda barn – för att ägna dygnets bästa timmar åt att träna inför Vasaloppet, i bästa Harald Blåtand-anda.

Vi plumsar i bubbelpoolen. Värmen och surret från aggregaten suggererar omedelbart fram en mer intim atmosfär. Allt känns genast mysigare och med värmen kommer en behaglig sömnighet. Jag känner välviljan börja cirkulera i kroppen. Jag ser att han rör munnen men jag hör ingenting.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 19 november, 2025

Ebba Busch har fattat – socialdemokratin är en pissoar

Marcel Duchamp skapade en konstnärlig revolution under mellankrigstiden när han ställde ut en pissoar. Hans readymades utmanade den högkultur som dadaisterna menade hade dött i skyttegravarna tillsammans med en hel ung generation.

Efter Duchamp krävde konsten varken skicklighet eller ambition. Bara en signatur.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 18 november, 2025

Storstäderna kan vara vänsterns nyckel till makten

Revolt. I det danska lokalvalet har de socialistiska partierna möjlighet att nå majoritet, efter en valrörelse med bostadsfrågan i centrum. Foto: Johan Nilsson/TT.

Det är inte bara genom New York som det sveper en vänstervåg – efter lokalvalet i dag kan Köpenhamn få sin första socialistiska borgmästare. Bakom framgångarna finns ett brett missnöje med stigande kostnader – och även i Sverige kan storstäderna bli en central väg mot makten för vänstern.

Den 1 september skapade en bostadsannons skandal i en dansk bostadsgrupp på Facebook. En etta i Østerbro i Köpenhamn, med tillgång till vardagsrum och kök, hyrdes ut för motsvarande 13 400 kronor. Storlek: nio kvadratmeter.

När 62-åriga läraren Michael Lykke såg annonsen frågade han om det var ett skämt, och fick svar av den unga hyresvärden: ”Nej, det är inte ett skämt? Det är helt enkelt superdyrt att bo på en av de trevligaste och äldsta gatorna i Østerbro.”

Hon har rätt – situationen lockar inte direkt till skratt. Sedan 2012 har priset på en lägenhet på 50 kvadratmeter i staden tredubblats till över motsvarande 4,6 miljoner kronor.

Till slut får hon frågan om lägre invandring och ger sig. Det fanns visst något viktigare.

Det är alltså knappast förvånande att bostadspolitik är den viktigaste lokalfrågan för unga väljare. Eller att när Köpenhamn går till val i dag, den 18 november, ser socialismen ut att gå mot ännu en storstadssuccé.

Ja, socialism – inte socialdemokrati. I de senaste enkätundersökningarna har Enhedslisten och Socialistisk folkeparti tillsammans samlat ihop 46 procent av rösterna. Tillsammans med det gröna småpartiet Alternativet på 3 procent har de alltså chansen till egen majoritet. Socialdemokratiet, som traditionellt har bosatt sig i stadshuset, har i samtidigt pyst ihop till 11 procent.

En viktig anledning är att Socialdemokratiet har hamnat i konflikt med storstadsväljarna genom sitt konservativa kulturkrigande. Sitt mest parodiska uttryck tog detta i dagarna när partiledaren Mette Frederiksen förklarade för influeraren Frede Dyrnesli varför åldersgränser på Tiktok är viktigare än, i ordning: höjda sjuksköterskelöner, billigare kollektivtrafik och lägre matpriser. Till slut får hon frågan om lägre invandring och ger sig. Det fanns visst något viktigare.

I stället har vänsterpartierna tagit Köpenhamnsbornas ekonomiska oro på allvar. Enhetslistan har lovat att bygga 41 000 billiga bostäder till 2040, och Socialistisk Folkeparti vill lägga motsvarande 15 miljarder på att köpa upp privata fastigheter att hyra ut. Tillsammans har de tre partierna också gått till storms mot Airbnb i ett förslag som skulle minska antalet tillåtna uthyrningsdagar från 70 till 35, och att uthyrningstjänsterna tvingas rapportera alla uthyrningar.

Känns strategin igen?

För bara några veckor sedan valdes Zohran Mamdani till borgmästare i New York på löften om stoppade hyreshöjningar och 200 000 prisvärda bostäder på tio år. Detta var knappast någon underklassrevolt. Hans pappa är en känd Columbiaprofessor och hans mamma en prisbelönt filmregissör, och hans socialistiska kärnväljare och dörrknackare var precis som han själv unga progressiva från medelklassen, som insett att de står på tur att pressas ut ur stadskärnan.

Det här har även Köpenhamns vänster förstått. Bostadsfrågan är perfekt för socialister – den är materiell, men binder även samman arbetarväljare med den pressade medelklassen, och möjliggör därför en löntagarmajoritet som kan vinna val. En sådan allians är betydligt mer strategiskt än att likt akademiker som Johan Alfonsson och Payam Moula gnälla på städernas hajkande, rosédrickande progressiva i arbetarnas namn.

En central väg mot politisk makt för socialister går via storstäderna.

Här finns också en läxa för de socialdemokrater som länge blickat lystet mot den tidigare danska framgångssagan. De ”gettolagar” som infördes 2018 för att riva problemtyngda lägenhetskomplex har nämligen lett till höjda priser i områden som Mjølnerparken, som snart därefter även trängde ut ungdomar som letar efter en första bostad. Även i Sverige har städernas unga sett igenom högerns motstånd mot ”blandning”, det vill säga att bygga billiga hyresrätter som det förutsätts att bara invandrare flyttar in i, men som även de är intresserade av.

Det här är inte unikt för Norden. I EU har bostadspriserna stigit med 53 procent mellan 2010 och 2024. Enligt Europeiska investeringsbanken är en av de främsta orsakerna till krisen det begränsade utbudet. I mars 2025 skakade unionen fram 10 miljarder euro över två år för investeringar i billiga bostäder, och EU:s första bostadskommissionär Dan Jørgensen har precis påbörjat en ”plan för prisvärda bostäder”. Frågan är kritisk på hela kontinenten, men därmed också en möjlighet för vänstern.

Socialismen har nämligen blivit ett urbant fenomen. I kommunalvalen 2022 fick Vänsterpartiet 13,6 procent i Malmö, 15,4 i Stockholm och 15,8 i Göteborg. Omvänt är man i princip utplånade i glesbygden, varför man bland annat har lanserat ett ambitiöst Norrlandsprogram på 30 miljarder kronor.

Det är toppen så. Men samtidigt måste man äga dessa segrar. Vänstern behöver inte skämmas för sina storstadsväljare utan hylla dem. En central väg mot politisk makt för socialister går via storstäderna, och via en materiellt inriktad politik som fångar breda lager mot kapitalet. Men som samtidigt låter bli att stöta bort dem med konservativt poserande.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 15 november, 2025

Hur kan vi må så dåligt när vi har det så bra?

Med utgångspunkt i sociologen Roland Paulsens texter ifrågasätter Ada Berger den moderna oron. Foto: Felix Swensson.

Ada Bergers ”Orosdanser” på Kulturhusets Stadsteaterscen gestaltar ett tillstånd av kronisk ängslan. Ett symptom på ett samhälle där hela ansvaret för din framtid är ditt.

Du har fått ett välbetalt jobb, träffat din drömman och hittat den perfekta lägenheten. Ändå är det något som saknas, ändå ansätts du av den här… oron. Tänk om han tycker att du är tråkig, hittar någon annan, lämnar dig? Tänk om du har cancer, blir utbränd, inte kan älska ditt barn? Ju mer du tänker på det, desto farligare ter sig världen. Och de egna tankarna. Tänk om själva rädslan leder dig i fördärvet? ”Jag måste sluta tänka så här.”

Men det går såklart inte.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 15 november, 2025

”Jag är trött på självspäkande sexualitet”

Foto: Paulina Sokolow.

Författaren Sinziana Ravini vill ompröva gränserna för den franska erotiska traditionen, i spåren av landets metoo-uppvaknande. Huvudrollen spelar hon själv. Flamman möter henne i hotellbaren och beställer en drink.

I Sinziana Ravinis debutroman Diagonalt begär (Modernista, 2025) utmanar en ung kvinna, en försmådd och uttråkad konsthistoriker, sig själv genom att ge sig ut på ett erotiskt äventyr. Miljön är parisisk kulturelit, exklusiva adresser och möten med en lång rad vackra och excentriska män och kvinnor. Hjältinnan har helt klar drag av författaren själv, ska det visa sig.

La diagonale du désir, som den heter i original, kom ut i Frankrike för några år sedan fick då ett positivt mottagande: ”modigt” och ”elegant”, ansåg Le Monde. Nu finns boken på svenska och Sinziana Ravini, som i Sverige syns som chefredaktör för konsttidskriften Paletten och är återkommande skribent i Aftonbladet, är på tillfälligt besök i Stockholm.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)