Kultur 22 juni, 2005

Blek och ointressant Wallander

Produktionen av svenska kriminalhistorier på film fortsätter på löpande band. Svensk filmindustri har gett grönt ljus för sex nya Van Veeterenfilmer, åtta nya Beckfilmer och 14 nya Wallanderfilmer som kommer på biodukarna och tv-skärmarna de närmaste tre åren. Projekten kommer sammanlagt att kosta över 300 miljoner kronor.

Steget efter, den nya filmen om Henning Mankells kommissarie Kurt Wallander, är dock den enda av de nya Wallanderfilmerna där huvudrollen spelas av gamle trotjänaren Rolf Lassgård (Krister Henriksson tar över rollen i de övriga). Boken Steget efter framhålls av många – däribland Lassgård – som den bästa av Wallanderromanerna vilket lär vara anledningen till att han ställer upp här.

Tre ungdomar i 1700-talskläder hittas dödade i en skogsglänta. De har varit med i ett lajvrollspel och sedan dess inte setts till. Wallander hittar sedan sin kollega Svedberg (Christer Fant) med en pistol i handen och ett par kulor i kroppen. Det visar sig att det inte rör sig om självmord utan mord och att mordet har kopplingar till de tre liken i skogsgläntan. Wallander får fler och fler ledtrådar och fler och fler människor dör mystiska dödar.
Steget efter är en vanlig svensk actionfilm med endimensionella karaktärer, en ganska tunn historia och de obligatoriska makabra mordscenerna. Den här gången är det bara en lite mer blek och ointressant film. Trots en mängd förvecklingar blir berättelsen aldrig engagerande eller spännande. Samhällskritiken som sägs finnas i originalromanerna eller som finns i Bo Widerbergs klassiska polisfilmer Mannen på taket och Mannen från Mallorca ser man inget spår av.

Regissören och de fyra manusförfattarna har bara gjort ytterligare en trött upprepning av samma gamla svenska thrillermallsstandard.