I fredags förra veckan beviljade Oslo tingsrätt tre ”pionjärdykare” sammanlagt cirka 30 miljoner kronor i skadestånd från norska staten. Pionjärdykare kallas de cirka 240 dykare som mellan år 1965 och 1990 dök från norska oljeplattformar i jakten på det svarta guldet. Och de 30 miljonerna är ersättning för de risker som i många fall varit kända (tryckfallsskador bland annat) men som dykarna ändå utsatts för. Extrema arbetsförhållanden har gett följder som minner om soldaters traumatisering: depressioner, smärta, skilsmässor, missbruk, försök till och genomförda självmord. Lägg därtill de på haven förolyckade och det verkliga priset för olja blir synligt.
Oljeplattformen är en utmärkt skådeplats för den som vill studera hur livets villkor skiftar. Från dykarna nere i havets mörker till kaptenen i sin hytt. Ju hårdare stormar desto tydligare blir gränserna som åtskiljer – och likheterna som förenar. Det samhälleliga jämte det mänskliga. Och runtomkring det piskande, obarmhärtiga havet.
I romanen Offshore och spänningsromanen Ytspänning skildrar Aino Trosell oljeplattformsliv i Nordsjön. De två syskonromanerna har arbetsplatsreportagets kvaliteter. Med minutiös detaljrikedom skildrar Aino Trosell dykarnas trånga tillvaro nere i havet. Säkerligen tar hon sig friheter för berättandets skull, i synnerhet i Ytspänning där dykarna i djupet och personalen ovan ytan gång på gång utför handlingar bortom de tänkbart möjliga. Men det förtar inte känslan av att fullständigt vara där. Utsattheten känns inunder huden. I synnerhet Offshore är en ovärderlig källa om man vill veta – ja, uppleva – hur arbetet och livet som dykare kan vara. Naturlagarna, manifesterade i havets krafter, är en stor utmaning för dykarna. Men det finns också andra lagar. Det finns överordnade, chefer, bolagsägare tvingade till att kalkylera mänskliga skador mot materiella, väga ekonomisk vinst mot förlust av liv. Sådant är avkastningstvånget. Där skiljer sig inte fiktionen från verkligheten.
En kommission har slagit fast att norska staten haft ett objektivt ansvar för pionjärdykarna, men Stortinget röstade ner utredningen 2005. Dåvarande arbets- och socialminister, Arbeiderpartiets Dagfinn Høybråtsen, menade att staten befunnit sig för långt från händelsernas centrum för att kunna ha ett ansvar.
Nu har Oslo tingsrätt gett dykarna rätt. Många dykare står i tur att få sina fall behandlade. Hittills har enbart norska medborgare fått skadestånd i en skandal där arbetare av många nationaliteter drabbats.
