Villaägarnas riksförbund är en mäktig organisation. Tvärt emot vad många föreställer sig, består den inte bara av fritidshusägare eller småhusinnehavare som bor i sina föräldrahem. Villaägarna, och dess opinionsbildning, drivs främst av välbärgade människor.

Villaägare skulle göra jätteklipp om villaskatten slopades. Det påpekar Ordfronts ordförande, ekonomen Stefan Carlén (Ordfront Magasin 3/2005). Han har gjort ett räkneexempel. En pensionär med lägsta pension, 7 162 kronor i månaden, och ett hus med marknadsvärde på fyra miljoner, behöver enligt honom inte betala mer än 266 kronor i månaden i skatt. Carlén tog nämligen hänsyn till begränsningsregeln på fem procent, den högsta nivå av sin beskattningsbara hushållsinkomst som en villaägare ska behöva betala. Carlén skriver också att Sverige har en internationellt sett låg fastighetsskatt. I USA är den till exempel dubbelt så hög.

Dessutom bluffar Villaägarna. De vill göra gällande att det är ett vanligt problem att småfolk drivs från hus och hem, kanske sitt föräldrahem, på grund av de höga skatterna. Det var inte ett vanligt problem förut och det är ett ännu mindre problem nu. Regeringen och samarbetspartierna har nämligen sänkt nivån för begränsningsregeln till fyra procent av inkomsten. Till hösten kommer den även att omfatta fritidshus.
Nu vill borgarna ta bort fastighetsskatten helt. Det skulle göra det billigare att bo, menar de. Ett stort problem med detta är att staten därmed förlorar sin säkraste beskattning av höginkomsttagare. Stora summor flyttas utomlands av rika personer som vill undgå skatt, men hus kan inte flyttas.
Problemet är dessutom att idén om lägre boendekostnader bygger på ett totalt feltänkande.
Eller är det möjligen är så att de borgerliga partiledarna medvetet frångår sin egen tro på principen om marknadens prisreglering genom tillgång och efterfrågan?

Den nyligen höjda räntan har redan orsakat lugnare prishöjning på bostadsrätter. Det är logiskt, eftersom bostadsmarknadens fria prissättning reglerar sig så.
Att bostadsbrist orsakar höga priser är ju ett typexempel på principen om tillgång och efterfrågan. Priserna kan stiga skyhögt. Däremot stiger de inte högre än att det fortfarande finns köpare. Därmed kan man anta att slopande av fastighetsskatten skulle orsaka plus minus noll på bopriserna.

Med sänkta skatter kan bopriserna nämligen öka och ändå orsaka samma månadskostnad som idag. Priserna ligger givetvis redan idag på den nivå som köparna kan betala. Skatt, räntor, amortering och underhållskostnader, samt resor till arbetet och dylikt inräknat. Slopas skatten, höjs någon annan del av kostnaden, alltså priserna. Köparna kommer att betala lika mycket, men nu via räntor och amorteringar till långivarna.
Staten förlorar intäkterna. Bankerna kammar hem vinsten.