Min gode vän iakttog i efterdyningarna till den lätt överhettade säkerhetsdebatten som följde på överbelastningsattacken mot ett antal mediehus, följande Facebook-uppdatering från en bekant: Bojkotta Ryssland – check!
Innebörden av ställningstagandet är fortfarande oklart. Innebär det en bojkott av ryska varor; kaviar, råolja, traditionellt gräddade blinier och aktieinnehav i Gazprom? Ett omedelbart stopp på direktinvesteringar i de växande industrisektorerna i Kazan och Vladivostok? En vägran att dinera med det ryska sändebudet under nästa Östersjökongress? Eller räcker det helt sonika med att inte befinna sig i landet för att bojkotten ska sägas vara verkställd? Att man stannar på pojkrummet i Molkom och låter Kreml svettas tills de kryper till korset? I så fall blir det enkelt att begripa lone-ranger-bojkottaren som fenomen och framförallt dennes sällsynta popularitet bland handelsresande i Enkel Moral & Lättja.
De flesta bojkotter (Chris Brown, semestra i slavstater, DN, tigerräkor) sköter ju sig själva automatiskt om man har någon sorts smak och anständighet från början. Men låt oss som metodiskt drivna, objektiva filosofer se på saken i termer av för- och motargument, så kallade pro:s och con:s.
Pro-argument för bojkott: Det är kul. Det är enkelt. Det krävs inget reellt engagemang. Den utsatte, tänk till exempel en stor äcklig klädkedja som byggt sitt imperium på arbetarblod och land grabbing, lider – förvisso på sin höjd knappt märkbara – ekonomiska förluster. Gråtmilda ”frihandelsvänner” blir stötta (kan sorteras in under kul).
Con-argument: Det är – förutom i extremt koordinerade och välriktade fall (till exempel mot bosättarprodukter) – ineffektivt. Det är (för) enkelt. Det krävs inget reellt engagemang. Den utsatte, tänk till exempel en stor äcklig klädkedja som ingen hade hört talas om innan de började kabla ut medvetet frånstötande reklamkampanjer, omvandlar hela rasket till en framgångsrik PR-kupp.
Stämmer uträkningen så får jag det till fem pro-argument och fyra con. Det blir således nöjet av att reta en gymnasieliberal, som i alltför åtsittande cardigan och högröd i ansiktet av upphetsning försöker formulera någon verklighetsfrånvänd tes om det ”fria” utbytet av varor och tjänster, som fäller avgörandet.
