I Luleå vill folkpartisten Johan Landström göra det möjligt att betala med euro för kommunala tjänster, som dagisavgift och sophämtning.
– Då blir det enklare för finska företag att konkurrera om kommunala upphandlingar, säger han till Norrländska Socialdemokraten.
Han vill inte bara begränsa euron till den kommunala verksamheten. Bäst vore om handeln i Luleå också införde möjligheten att betala med euro.
– Det låter väldigt krångligt, jag kan svårligen tänka mig att det är något som den vanliga Luleåbon kommer att utnyttja, säger Börje Lööw, gruppledare för Vänsterpartiets kommunala grupp i Luleå.
Han tror anledningen till Landströms förslag är att man vill underlätta för att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad. Något som Vänsterpartiet vänder sig emot.
Däremot är han inte så orolig för att det blir en bakväg in i EMU.
– Nej, jag tror helt enkelt inte är möjligt att göra på det sättet.
Fler kommuner hakar på
John Landström är inte ensam om att vilja införa euro lokalt. I Region Skåne utreder man just nu möjligheten att gå över till euro efter ett förslag från Folkpartiet. Sollentuna kommun i Stockholm och Höganäs i Skåne har redan infört euro som parallell valuta.
Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag förnekar inte att det är ett sätt att driva kampanj för EMU.
– Det här är också ett bra sätt att väcka opinion för eurofrågan. Vi gör ingen hemlighet av att vårt mål är en ny folkomröstning nästa mandatperiod, säger han till Svenska Dagbladet.
Eurozon i Stockholm
I början av sommaren föreslog Kristdemokraterna i Stockholmsdistriktet att huvudstaden ska bli en “eurozon”. Bland annat bör staden erbjuda de anställda lön i euro om de så önskar.
– Euron är populär bland våra invånare i Stockholm, säger Robert Rydefjärd, distriktsordförande för KD i Stockholms stad.
Ann-Margarethe Livh, oppositionsborgarråd i Stockholms stad (V), är måttligt imponerad av förslaget.
– Hur ska det gå till i praktiken? Ska varje liten skomakare och tobaksaffär tvingas att hålla sig med två valutor?
Men framför allt vänder hon sig mot att det är ett sätt att bedriva en kampanj för ett medlemskap i EMU.
– När man inte kan få igenom något på demokratisk väg så försöker man göra på det här sättet och antingen bedriva lobby för en ny folkomröstning eller för kunna gå med i valutaunionen ändå. Det är anmärkningsvärt att man har så lite respekt för demokrati.
Hon påpekar att resultatet från EMU-folkomröstningen 2003 gav ett tydligt nej och att opinionen inte ändrat sig radikalt sedan dess.
