Den 9 april publicerades en ny Statlig offentlig utredning (SOU 2013: 25), ett slutbetänkandet om pensionsutredningen som utgår från den så kallade arbetslinjen. Den presenteras under rubriken ”Åtgärder för ett längre arbetsliv.” Och avsändarna är Socialdepartementet och Pensionsåldersutredningen.
Bakom utredningen står en rad för mig okända namn, departementsrådet Ingemar Eriksson är ”särskild utredare”, det vill säga den som har lett arbetet sedan han utsågs för cirka två år sedan. Jag saxar ur sammanfattningen:
”Enligt utredningen bör det införas en riktålder för när man ska gå i pension. Riktåldern ska följa medellivslängden. Avsikten är att riktåldern blir ett tydligt icke valsalternativ för pensionering för de som vill få en godtagbar pensionsnivå. Åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet och närliggande system bör anknyta till riktåldern. Detta innebär bl.a. följande:
• 61-årsgränsen för tidigaste uttag av ålderspension höjs till 62 år från och med 2015 och enligt nuvarande prognoser till 63 år från och med 2019.
• 65-årsgränsen för garantipension, sjukersättning m.fl. förmåner höjs till 66 år från och med 2019, allt enligt nuvarande prognoser.
• LAS-åldern höjs från 67 till 69 år från och med 2016.
• 55-årsgränsen för att börja ta ut tjänstepensioner och privata pensioner höjs till 62 år från och med 2017.”

Som jag kan se finns här (i sammanfattningen) tre huvudteser och förslagen bygger på dessa.
Huvudtes 1: ” Fler och fler vill också arbeta längre, men möter olika hinder i regelsystem, avtal och i arbetslivet.”
Huvudtes 2: ”Den faktiska pensionsåldern och antalet arbetade timmar bland äldre behöver dock höjas redan på kort sikt.”
Huvudtes 3: ”Den faktiska pensionsåldern och antalet arbetade timmar bland äldre behöver dock höjas redan på kort sikt. Annars kan problemen förvärras relativt snabbt när det gäller såväl förtroendet för pensionssystemet som finansieringen av välfärden.”

Jaha. Och vad är ”valsalternativ”? Det handlar inte om dans, eftersom det före står ”icke”. Även i SOU grasserar särt skrivande. Nu ska jag vara mindre petig.
Efter en första glutt, jag har inte tid mer än att snabbt skumma igenom den ungefär 500 sidor långa utredningen, luktar det mycket piska, kommandoekonomisk politik och nyliberal etatism (statsvänlighet).
För de stackare som orkat läsa igenom hela utredningen framstår den bitvis svårförståelig, bitvis kompetent. Därför kan dess förslag, som ibland påminner om order – ses som delvis underbyggda; och endast ”de invigda” kan förstå den kunskapsmässigt och politiskt. Utredningen implicerar en rad problem som vi måste diskutera. Med ”vi” avser jag alltifrån individer, grupper, nätverk, fackföreningar, NGO:s (ickestatliga organisationer) och så vidare. Kort sagt det jag och många andra benämner civilsamhället. Det samhälle som gett politiker i uppdrag att representera oss.
Så låt oss börja en dialog i detta nu.

Fotnot. Utredningen går att i sin helhet ladda ner via länken http://www.regeringen.se/sb/d/16827/a/214148