Vänsterpartiets kongress 2016 är nyss avslutad och vi minns den som en kongress med god stämning och bra beslut. Alla beslut gick naturligtvis inte som alla ville men i vissa frågor rådde det mer samstämmighet än i andra. En sådan fråga var arbetstidsförkortningen. Frågan om arbetstidsförkortning har varit uppe på ett flertal kongresser men passningen till partiledningen är fortfarande den samma – driv frågan tydligare! Mobilisera!
Varför Vänsterpartiet är för en arbetstidsförkortning är väl förankrat. Det som behövs nu är att partiet på ett medvetet sätt använder reformen som en bärande del i berättelsen om framtiden och som en reform som binder samman vår politik för ett socialistiskt och feministiskt samhälle. Kongressen röstade igenom två motioner om arbetstidsförkortning. En från Göteborg och en från Skåne. Göteborgsmotionen ville se en annan finansieringsmodell än att arbetstidsförkortningen ska finansieras genom löneutrymmet och uppdrog åt partistyrelsen att ta fram nya beräkningar. Skånemotionen krävde att arbetstidsförkortningsfrågan ska vara en av våra huvudfrågor under åren framöver och att Vänsterpartiet ska bygga breda allianser för ett praktiskt genomförande. Den ena motionen tar alltså sikte på hur modellen ska se ut, den andra motionen slår fast att själva frågan om arbetstidsförkortning ska prioriteras och drivas. Dessa två motioner stod inte i motsättning till varandra och båda bifölls därför.
Därför läser vi med viss oro senaste numret av Vips, informationskanalen inom Vänsterpartiet, där partisekreterare Aron Etzler summerar kongressen. ”Partistyrelsens förslag om hur arbetstidsförkortningen ska komma in i dagspolitiken fick avslag – nu får arbetet börja igen med nya förutsättningar.” Kongressens beslut ska inte på något vis tolkas som att arbetet ska börja om från början och att partiet därför inte kan driva arbetstidsförkortningsfrågan i dag och under de kommande åren. Vi menar att det redan, i till exempel rapporten Striden om tiden, finns en god grund för beräkningar som på riktigt gör arbetstidsförkortning till ett verktyg för att utöka löneandelen på bekostnad av kapitalets vinst. Partistyrelsen kan mycket väl tillsätta en snabbutredning som räknar på finansiering utan att löneutrymmet tas i anspråk. Det är ett arbete som bör prioriteras och slutföras snarast. Expertis finns i och utanför partiet.
Samtidigt bör partiet trappa upp kommunikationen i frågan och bygga allianser. Få arbeten inom Vänsterpartiet har varit så grundliga och genomarbetade som arbetstidsförkortningsfrågan. Varför skulle frågan inte kunna komma in i dagspolitiken redan nu? När vi började driva frågan om vinster i välfärden hade vi inte alla underlag och beräkningar klara men det hindrade ju inte oss från att göra det till en valfråga. Vi förväntar oss samma tydlighet utåt i arbetstidsförkortningsfrågan som i andra beslut som kongressen tog. Vi måste bygga rörelse kring kravet; opinionsskapande, alliansbyggande och mobiliserande. Det måste vi göra nu, inte sen.