En bostad är en rättighet. En bostad ska inte användas för någons försörjning genom att den hyrs ut till överpris till någon annan som behöver bostad. Det borde alla vara överens om. Men ändå ser vi nu att regeringen öppnar för ökad privat uthyrning. Det är helt fel väg att gå när vi har jättestor bostadsbrist.
Vi som jobbar med bostadspolitik har hört det i flera år nu. Argument som att de bostäder som finns måste utnyttjas bättre och att en friare hyressättning skulle få fart på rörligheten och ge fler en bostad. De argumenten är i själva verket högerns strategi för att se till att bostaden blir en vara precis som andra varor. Köp, hyr ut – tjäna pengar på dem som inte själva har råd att köpa.
Nu har bostadsminister Peter Eriksson tillsatt en utredning som ska stimulera ännu mer privat uthyrning av bostäder. Det kan verka vettigt att göra det möjligt för fler att hyra ut, och på så sätt få in fler i de bostäder som finns, men vad som i själva verket händer är att bostaden görs till en vara.
Vanliga bostäder ska inte fungera som en extra inkomst. De ska folk bo i
Det är bara att titta på London, en stad med oerhört stor bostadsbrist och en bostadsmarknad som inte har tillräckliga regler för att skydda dem som behöver bostad. Där är efterfrågan på bostäder enorm, vilket har resulterat i spekulation med både fastigheter och enskilda lägenheter. Många utländska investerare köper lägenheter som sedan får stå obebodda i väntan på att priserna ska öka ännu mer. London visar vad marknaden gör med våra bostäder när den tillåts regera fritt. Och politikerna känner till problemet. Londons nyvalde borgmästare har tillsatt en utredning för att se vad som går att göra åt spekulationen.
Men det stannar inte där. I populära storstäder runt om i Europa har man börjat se ett nytt fenomen, nämligen företag som agerar mellanhand mellan den som vill hyra ut sin lägenhet och den som vill ha ett prisvärt alternativ till hotell. Det är en smart och populär tjänst men det finns tyvärr stora nackdelar. Det som från början var ett positivt exempel på delningsekonomi, där en person kunde dryga ut semesterkassan genom att hyra ut sin lägenhet när den står tom, har blivit professionaliserat. Nu är det i vissa städer allt vanligare att det är en tjänst som erbjuds av någon som äger flera lägenheter och hyr ut för längre tidsperioder. Och det blir färre lediga lägenheter för dem som vill bo i staden och söker bostad.
Där är vi i Sverige lyckligtvis inte än. En viktig anledning till det är att många av landets bostadsrättsföreningar månar om att den som äger en lägenhet också ska använda sig av den.
Bostäder är ingen vara, och ska inte göras till det. De bostäder vi bygger måste användas av dem som behöver ett hem – bostadslösa, studenter, unga vuxna som ska flytta hemifrån, hemlösa och trångbodda familjer – för att bara nämna några.
Vanliga bostäder ska inte fungera som en extra inkomst. De ska folk bo i.
