Från och med nu höjs det så kallade taket i a-kassan. Det är inte en dag för tidigt och och ett rejält kliv i rätt riktning. Inte minst för att en arbetslöshetsförsäkring värd namnet stärker alla på arbetsmarknaden. Inte bara dem som just nu är arbetslösa eller riskerar bli det. Att bli fattiggjord som arbetslös borgar för en situation där desperata människor gör nästan vad som helst för att klamra sig fast vid sitt jobb. I förlängningen kanske någon undviker att påpeka säkerhetsbrister på arbetsplatsen, någon annan står ut med sexuella trakasserier, för att inte ens ta risken att ses som obekväm av chefen.

I debatten om a-kassan och taket har det ibland framställts som om låginkomsttagare missgynnas av höjningen. Det är något som tidvis till och med förts fram i andra vänstermedier. Låt oss en gång för alla slå fast: Att höja taket på a-kassan gynnar inte ”höginkomsttagare”. Ändringen innebär att alla med en månadslön under 25 000 kronor får ut 80 procent av sin tidigare inkomst vid arbetslöshet. Tidigare låg taket på 18 700 kronor. Ingångslönen för en metallarbetare på exempelvis Volvo Lastvagnar i Umeå ligger på drygt 24 000 kronor. Gruvarbetare i Malmfälten har högre ingångslön än så. Snittlönen för en undersköterska är drygt 22 000 kronor.

Det är de, vanliga arbetande människor, som tidigare slog i taket och som nu får det lite tryggare när de blir arbetslösa. Snarare borde kritiken handla om det är rimligt att en stor del av tjänstemännen och faktiskt även en hel del LO-anslutna, fortfarande inte får ut 80 procent av lönen om de blir arbetslösa.

Det finns problem med arbetslöshetsförsäkringen som ofta drabbar dem som tjänar allra minst. Att det är svårt att kvalificera sig till a-kassa är ett sådant. Men då måste det skruvas i den änden. Det blir inte lättare för dem som i dag står utanför a-kassan om fler är fattigare.

Dessutom bör a-kassan indexeras med löneutvecklingen. Det får inte dröja 13 år igen innan nästa höjning.