Gunnar Kieri är en väl etablerad och känd författare med sina rötter rotade i den karga norrbottniska miljön. Det har dock inte hindrat honom från att höja blicken och låta den svepa mycket längre bort.
Innan han blev författare hade han många år av vanligt arbetsliv bakom sig. Som lastbils- och taxichaufför. Han jobbade med lastmaskiner i Malmbergsgruvan, han var reparatör inom pappers- och järnindustrin. Han arbetade med sina händer och sin kropp i olika delar av Sverige. När han i sina böcker skriver om arbetande människor så vet han vad han skriver om. Det luktar svett och ett jävla blåslit om en del av hans texter. Men det finns också mycket av ömsint betraktande och en stark känsla till den landsända som såg honom växa upp. Detta i kombination med en pyrande vrede över orättvisor i samhället och känsla för de svaga och utsatta, gör honom till en stor arbetarförfattare.
Hans författardebut var Arbetskompaniet Storsien som skrevs tillsammans med Ivar Sundström. Det var en uppgörelse med det svenska officiella hyckleriet om vad som hände under krigsåren. Den tid då man strök nazisterna medhårs och satte radikala arbetare i arbetsläger. Boken kom 1972 och i ny upplaga 1985.
Den blev mycket uppmärksammad ty det var ju saker som förtigits i decennier och som starka krafter ville ha en tystnadens slöja över också i fortsättningen. Kieris bok satte fart på debatten och stimulerade många andra att börja gräva i den politiska dyngan.
Också i det fallet visste Gunnar Kieri vad han skrev om, han behövde inte läsa sig till det. Även hans egen far och andra som han kände blev hämtade och satta i läger som en eftergift för den växande nazismen.
Det var början på Kieris författarbana. Nu har en skrivit ett 15-tal böcker, teaterpjäser och mycket annat. Och han är noga med att betona att man nog inte ska skriva ”den sista”. Visserligen har han fyllt 75, men skriver dock att den nyutkomna boken Nimrods källa kan ses som en avskedsbok med rätt att återkomma.

Nimrods källa är en bred exposé över Kieris skrivarproduktion. Det är texter ur tidigare utgivna böcker, men också med en hel del nyskrivet. För den som vill lära känna författaren är det en utmärkt plattform som också kan skapa intresse för Kieris tidigare böcker. Det är han värd.
Varför heter boken Nimrods källa? Man får läsa fram till slutkapitlet innan förklaringen kommer. Det härstammar ur Bibeln, Första Moseboken, om jägaren Nimrod. Gunnar Kieris senare författarskap har kommit att handla om det förflutna. Tre historiska romaner kom under 1990-talet; Pil med järnskodd spets, Färden mot Jukkasjärvi och När tranorna vända åter.
I de två senare får man följa några tornedalingars öden som soldater österut, i Ryssland och Polen. Våra galna krigarkungar behövde soldater vilket hämtades ända från Tornedalen. Jag har läst dem med intresse ty där har Kieri gått på obanade stigar – här finns ämnen som aldrig tidigare behandlats i bokform. Man får stifta bekantskap med starka kvinnor som kan få glimtar av sol att bryta igenom mörka moln över en blodbestänkt och grym värld, och med tornedalspojkar som genomlider förskräckande strapatser för att äntligen få trampa hembygdens jord.
Dock vill jag säga att det allra viktigaste i Kieris författarskap är böckerna om tornedalspojken Lars, som väl i stor utsträckning handlar om honom själv. Det är arbetar- och samhällsskildringar av högsta klass. Även om böckerna handlar om livsvillkor och miljöer från 1970-talet och framåt, känns de märkligt aktuella idag.
Avsnitt ur dessa böcker kan nu återfinnas i den senaste.
Han skriver om hur människor tvingas bort från hembygden, med allt vad detta medför av ångest, rotlöshet och malande hemlängtan. Självupplevt kan han berätta om hur det var att växa upp med skolans språkförtryck där de som vågade tala sitt modersmål fick stryk. Ingen har som Gunnar Kieri så levande och indignerat berättat om denna förtryckarapparat som fungerade nära inpå vår nutid.

Författaren varslar om att Nimrods källa möjligen kan ses som en avskedsbok. Men jag såg nyligen en tv-intervju med en kvinnlig författare, som vid 90 års ålder presenterade sin senaste bok.
Men samma mått mätt skulle det ge Gunnar Kieri 20 år till av skrivande. Låt oss hoppas, han har mycket mer att ge.