Strax innan klockan 13, torsdagen den 6 september 1990, gick den 54-åriga hemspråksläraren Efat Ghazi för att tömma brevlådan hemma vid sitt radhus på Syrénvägen i området Önsta-Gryta i Västerås. Efat Ghazi kunde både persiska och kurdiska, sorani. På förmiddagen hade hon undervisat elever i årskurs två. Grannarna hörde en våldsam explosion och när de rusade ut för att se vad som hänt fann de Efat Ghazi liggande svårt skadad framför den förrådsvägg där brevlådan satt. Hon var fortfarande vid liv när hon kom fram till sjukhuset, men avled efter ett par timmar på grund av svåra buk- och bröstskador. Förödelsen var stor och delar av den vägg som brevlådorna satt på trycktes ut.

Genast misstänkte både polisen och anhöriga vem som låg bakom dådet. Efat Ghazi tillhörde en familj som var ledande i den kurdiska befrielsekampen i Iran.

Brevbomben var adresserad till kvinnans make Amir Ghazi som fortfarande var politisk aktiv. Västeråspolisen meddelade på en presskonferensen dagen efter mordet att Säkerhetspolisen skulle ta över utredningen eftersom allt talade för att det var ett politiskt mord. Den iranska ambassaden dementerade samma dag påståendena om att den skulle vara inblandad i attentatet. Polisutredningen som följde blev mycket omfattande.

– Det var poliser och Säpo här och sprang i veckor efteråt, säger en boende i området till Flammans reporter.

Lördagen den 22 september 1990 begravdes Efat Ghazi i hällande regn. Mer än 1 000 kurder från olika länder deltog i begravningen. Jordfästningen blev efter familjens önskemål mer en politisk manifestation än en religiös ceremoni.

– Detta bestialiska mord är inte bara en skymf mot det kurdiska folket utan även en lika stor skymf mot Sverige, sa den tidigare VPK-ledaren C-H Hermansson när han talade vid jordfästningen.

KDPI, det kurdiska demokratiska partiet i Iran definierar sig som socialdemokratiskt. Efter andra världskriget utropade partiet en fri kurdisk republik i nordvästra Iran. President i republiken var Ghazi Mohammad, far till Efat Ghazi som dödades i Västerås. Republiken stöddes till en början av Sovjetunionen, men den blev kortlivad och presidenten avrättades av shahen. Efat Ghazis make Amir Ghazi var tidigare politbyråmedlem i KDPI. Vid tidpunkten för mordet i Västerås hade han dock lämnat KDPI och startat ett nytt politiskt parti, Kurdistans parti för självständighet. Den kurdiska rörelsen är splittrad. Den omstridde tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh kommer också från den iranska delen av Kurdistan men tillhörde i stället det socialistiska partiet Komala.

KDPI:s representant i Sverige, Hamid Teimouri, har också varit aktiv i Vänsterpartiet. Han satt i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet i Katrineholm under mandatperioden 1998 till 2002, men bor nu i Stockholmsförorten Hässelby och är endast aktiv i KDPI. Hamid Teimouri tvivlar inte på att det var den iranska regimen som låg bakom mordet på Efat Ghazi. Han säger att den iranska regimen under 1980-talet påbörjade en våg av terrordåd riktad mot KDPI. Partiets ledare Abdul Rahman Gassemlou mördades i Wien 1989.

– På 1990-talet kom morden till Sverige, säger Hamid Teimouri. Samma år som mordet på Efat Ghazi i Västerås mördades även Karim Mohammedzadeh i Nynäshamn. Karim Mohammedzadeh hade varit aktiv som peshmerga, kurdisk gerillasoldat, i iranska Kurdistan. Några år senare, 1994, skadades KDPI-medlemmen Kamram Hedayati av en brevbomb i sin lägenhet i Stockholmsförorten Bagarmossen. Kamram Hedayati dog 1996 till följd av de skador han ådragit sig vid dådet två år tidigare.

– De mördades av iranska agenter i Sverige, säger Hamid Teimouri. Påståendet får än så länge stå för honom. Dessa tre fall är fortfarande ouppklarade. Däremot utförde den iranska regimen ett annat mord på KDPI-medlemmar i Berlin 1992, som brukar kallas Mykonosattentatet. Tre KDPI-ledare och en tolk sköts då till döds vid en middag på restaurangen Mykonos. Gärningsmän dömdes och tysk domstol konstaterade att det var den iranska regimen som låg bakom dådet. Hamid Teimouri kräver att även mordet på Efat Ghazi klaras upp.

– Varför har man inte gått vidare? Sverige stoppade och gömde allting, säger han.

I dokumentärfilmen ”Terrorkommandot”, som visades i SVT 2002, framkom det att en diplomat från den iranska ambassaden observerades utanför familjen Ghazis bostad i Västerås, en månad innan mordet på Efat Ghazi. Uppgifterna hade läckts från den tyska kriminalpolisen som i sin tur fått informationen från Säpo.

Säkerhetspolisen är år 2020 så pass förtegen att man inte ens nämner Iran i sin kommentar till Flamman.

– Säkerhetspolisen har vetskap om att ett 15-tal stater bedriver olika former av underrättelseinhämtning i Sverige. Vi ser att främmande makt i sin underrättelseverksamhet är beredd att begå industrispionage, inhämta militära hemligheter, och genom händelser i vårt närområde även mord, meddelar Sofia Hellqvist, pressekreterare på Säpo.

Så sent som i december 2019 dömdes en 46-årig man i Stockholms tingsrätt för att ha utfört flyktingspionage åt Iran. Den gången var det dock inte kurder man spionerade på utan folkgruppen ahwazier.

Magnus Norell brukar kallas för terrorexpert men är själv mer noggrann med sina titlar: Adjunct Scholar vid The Washington Institute for Near East Policy i Washington DC samt Senior Policy Advisor vid The European Foundation for Democracy i Bryssel. Magnus Norell ser det som mycket sannolikt att den iranska regimen ligger bakom mordet på Efat Ghazi.

Det är ganska uppenbart att Iran har ägnat sig åt, och ägnar sig åt, flyktingspionage och värre saker än så

– Att Iran var aktivt på det här viset och att man utförde mord, det vet man. Det är ganska uppenbart att Iran har ägnat sig åt, och ägnar sig åt, flyktingspionage och värre saker än så, säger han.

Polisen i region Mitt bildade i somras en kalla fall-grupp som ska granska gamla olösta mordfall på nytt. Ett av fallen är brevbombs -mordet i Västerås. Teoretiskt finns det alltså en chans att mordet kommer att klaras upp. Hur ska då svenska myndigheter agera om det kan bevisas att den iranska regimen ligger bakom mordet på Efat Ghazi i Västerås? Magnus Norell vill understryka att frågan än så länge är hypotetisk men att det i så fall finns två vägar att gå. En väg skulle vara att den svenska regeringen driver en internationell politisk process där man kräver kompensation från den iranska staten.

– Jag har svårt att se att den svenska regeringen skulle agera kraftfullt, säger Magnus Norell. Eftersom 30 år har gått är det inte säkert att de faktiska gärningsmännen fortfarande lever.

Men om det går att knyta några nu levande personer till brottet skulle polisen på egen hand kunna efterlysa de misstänkta via den internationella polisorganisationen Interpol och sedan låta dem ställas inför rätta i en svensk domstol.

– Polisen skulle själva kunna gå till Interpol som är en polisiär organisation. Det kräver inte regeringens tillstånd, säger Magnus Norell.

Men för att få de misstänkta utlämnade till Sverige skulle frågan till slut ändå hamna hos den svenska regeringen. Då skulle Sveriges regering troligen värdera handelsförbindelserna med Iran högre än ett 30 år gammalt mord.

– Jag tror inte att man skulle driva det. Inte för att man inte kan utan för att man inte vill, säger Magnus Norell.

För att en sådan komplicerad process ens ska bli möjlig krävs det först att polisen kan få fram bevis för vem som utförde mordet. Ove Dahlberg är utredningsledare för den kalla fall-grupp inom polisen som har detta på sitt bord, tillsammans med cirka 25 andra ouppklarade mord.

– Mycket riktigt så ingår ”brevbombsmordet” från 1990 i Västerås bland de ärenden vi samlat in. Det vi gör med detta ärende, som alla andra, är att bedöma eventuella framgångsfaktorer. Utifrån de bedömda framgångsfaktorerna ”rangordnar” vi de ärenden som vi har just nu. Hur just ”brevbombsmordet” ligger till tänker jag inte redovisa i nuläget, meddelar Ove Dahlberg på e-post