Förra torsdagen detonerade bomber i tre av Londons tunnelbanetåg. Ett femtiotal döda är bekräftade, men vid tiden för Flammans pressläggning saknades fortfarande omkring 25 personer och man trodde att det fortfarande fanns döda instängda i tågvraken mellan tunnelbanestationerna Russell Square och King’s Cross. Dessutom ligger 56 personer på sjukhus och många av dem är svårt skadade.
Realistisk stämning
London befinner sig i chocktillstånd. Rädslan för nya attentat är också stor och på måndagen höjde polisen beredskapen till landets högsta någonsin, efter misstankar om att gärningsmännen skulle utföra nya terrordåd. Rädslan och sorgen över de döda blandas med reaktionära utspel såväl som höjda röster mot kriget i Irak.
Mike Marqusee, författare och aktiv i den brittiska antikrigsrörelsen, framhåller att den allmänna stämningen efter bombdåden är realistisk och nykter snarare än hämndinriktad.
– Det är en stor skillnad jämfört med hur det var i USA efter den 11 september. Här finns inga Union Jacks svajande i fönstren. Visst har det förekommit attacker mot moskéer och andra muslimska mål, men på det stora hela finns det en medvetenhet om att orsakerna till bombdåden är globala och politiska, att de är kopplade till vårt krig i Irak, säger Marqusee.
Inte förvånande
Framför allt var det få Londonbor som blev förvånade över attentatet. Det är inte bara antikrigsrörelsen som lyft fram kopplingen mellan Irakkriget och en ökad sårbarhet för terror. 2003 rapporterade underrättelsetjänsten att hotet från al-Qaida och liknande terroristgrupper skulle växa i och med den intensifierade militära aktiviteten mot Irak.
Fortfarande vet polisen inte vilka som står bakom dåden, men det mesta pekar mot att attentatet utfördes av radikala islamister.
Även om den allmänna stämningen efter attentaten är förhållandevis antireaktionär, framhåller Mike Marqusee att det inte speglas varken av media eller politiskt etablissemang.
Folkets inställning skiljer sig från amerikanarnas efter den 11 september, men mellan George Bushs och Tony Blairs sätt att hantera tragedierna är likheterna slående.
– Blair använder sig av exakt samma ”vi och dom”-terminologi, och pratar om att ”de är ute efter att utplåna vår livsstil”. För både Bush och Blair är det fundamentalt att bombmännens motiv tolkas i kulturella och inte i politiska termer.
Motståndet har slumrat till
Majoriteten av britterna var emot invasionen av Irak och demonstrationerna vid krigets utbrott var av historiska mått. Men motståndet har slumrat till – det har inte varit lika lätt att mobilisera protester mot den utdragna ockupationen.
Mike Marqusee framhåller vikten av att vänstern nu kommer med alternativa förklaringar till den stora tragedin. I tider av sorg och traumabearbetning är det inte respektlöst att analysera och förklara, tvärtom menar han.
Blair har redan utlyst att det är dags för ett snabbt införande av en skärpt antiterroristlag. Många bedömare tror också att Blair kommer använda sig av tragedin för att skynda på införandet av ID-kort med biometriska data som fingeravtryck och scannar av ögats iris.
Labour vill slopa säkerhetsregler
Storbritanniens regering har länge planerat att avskaffa en rad säkerhetsregler i tunnelbanesystemet. Efter terrordåden kräver nu facket och vänstern inom Labour att man slopar planerna.
Det var efter att King’s Cross tunnelbanestation 1987 drabbades av en brand som man beslöt att införa skärpta säkerhetsregler i tunnelbanan. Under en period har Labourregeringen haft för avsikt att slopa reglerna.
Förra året var man nära ett beslut om att försvaga säkerhetssystemet vid årsskiftet, men – efter påtryckningar från brittiska Transport – gick man med på att tänka över planerna.
Inga tecken har ännu givits på att planerna övergivits, trots terrorattacken förra veckan. Enligt Morning Star är det tvärtom så att Labour är ivriga att ändra regelsystemet som planerat.
I ljuset av terrordådet har en gruppering av socialistiska parlamentsledamöter i Labour slutit upp med facket och motionerade i måndags om ett tillbakadragande av planerna.
