Den 19 september 2005, strax före en religiös högtid till åminnelse av Imam Mahdis födelsedag iakttogs två personer, klädda i traditionella arabiska kläder, med svart hår och huvudduk av den irakiska polisen utanför en av moskéerna i Basra i södra Irak. Eftersom bilen, en Toyota Cressida saknade nummerskyltar tilldrog den polisens intresse. När en polistjänsteman närmade sig, sköts han ned och de två männen försökte fly bilen. Detta misslyckades, och de två männen togs av polisen, varvid man upptäckte att de inte var araber, utan britter. I bilen fann polisen inte bara lätta automatvapen, utan raketvapen, sprängmedel och detonatorer. Männens förklaring till sin klädsel och utrustning var att de befann sig på hemligt uppdrag. Brittiska underättelsekällor bekräftade att så var fallet till BBC.
Historien tar emellertid inte slut här, för de brittiska ockupationsstyrkorna försöker frita de två agenterna genom att köra ett antal – uppgifterna växlar mellan sex eller tio – stridsvagnar in i häktets väggar. Fritagningen lyckas, men uppståndelsen när befolkningen får reda på vad som varit i görningen, utlöser kravaller. Stridsvagnarna sätts i brand och soldaterna hamnar under ett regn av stenar.

Incidenten i Basra har knappt fått något genomslag i svensk media, förmodligen beroende på att det verkar helt osannolikt att britter ägnar sig åt att spränga irakier i luften. I Storbritannien vet man bättre: s.k. svarta operationer har länge varit en del av den brittiska arméns taktik. För fyra år sedan avslöjades att en brittisk under-coveragent varit inblandad i bombdådet i Omagh den 15 augusti 1998. 29 personer dog i vad BBC kallat det värsta bombdådet någonsin i Nordirland. I Sunday Herald 23 juni 2002 finns ett vittnesmål som bekräftar att brittiska säkerhetsstyrkor infiltrerat båda sidorna i den Nordirländska konflikten, hjälpt militanta protestanter att döda nordirländska republikaner och även tillverkat och hanterat sprängämnen. Brittiska säkerhetskällor uppger till tidningen the Scotsman att de två agenterna i Basra sorterar under Special Reconnaissance Regiment, som just använder sig av erfarenheterna från Nordirland för ”att bekämpa terrorism”.
Incidenten i Basra borde inte heller förvåna dem som kommer ihåg hur gerillakrigföring och bomber mot civila använts under Vietnamkriget av USA. Att svarta operationer används tidigare är ingen slump: För en ockupationsmakt är en central uppgift att splittra och diskreditera motståndet. I Irak har möjligheten att använda religiös och etnisk splittring länge setts som den bästa chansen att legitimera fortsatt ockupation. De senaste veckornas stridsrop från den ständigt närvarande, men aldrig sedda al-Zarkawi om ett religiöst krig mot shiiterna har avfärdats av Iraks mäktigaste sunnitiska auktoritet, the Association of Muslim Scholars som en mycket farlig uppmaning, för att den ”spelar ockupationsmakten i händerna, som vill splittra landet och skapa ett religionskrig”.

Nu samlas allt fler vittnesmål och uppgifter som tyder på att det verkligen sker. En av de mer kända är uppgifterna kommer från Imad Khadduri, en irakisk fysiker i exil som i maj 2005 berättade om hur en bekant vinkats in vid en amerikansk checkpoint nära Bagdads flygplats och fråntagits sin förarlegitimation. När han dagen efter hämtade bilen och fått instruktioner att ta den till en irakisk polisstation i ett shiitiskt område, så att saken skulle vara ur världen kändes den ovanligt tung. Han blev också misstänksam när han såg att en helikopter följde bilen på låg höjd, öppnade bilen och fann mer än 100 kilo sprängmedel i baksätet och i bildörrarna.
Fram till den 19 september har dock sådana historier kunnat avfärdas som spekulationer. Med de fångna britterna blir det svårare.
En slutlig skruv på historien utgörs av det faktum att det just agenter från Special Reconnaissance Regiment som sköt Jean Charles de Menenzes, en oskyldig tunnelbanepassagerare till döds den 22 juli i år, efter terrordåden i London. I Storbritannien skjuter specialstyrkorna oskyldiga i jakten på terrorism. I Irak planterar de bomberna själv. Finns det en tydligare bild av kriget mot terrorismen?