En polis fick häromveckan i radion frågor om kostnaderna för alla brott som har begåtts av nyanlända och svarade lugnt, att visst kostar det pengar men det inte är konstigt att det anmäls en massa brott när det kommer många nya människor samtidigt till nya platser. De flesta anmälda brott, sa han, handlar om försvunna personer, snatteri och brott mot fiskerilagen.
Det kändes så skönt på nåt sätt. Sansat.
I samma program blev en person som jobbar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn intervjuad om varför han har skrikit ”fucking pigs” till de som bor där.
Det finns på film nämligen. Han har inte gjort något fel, säger han, och menar att flyktingarna kallar honom saker hela dagarna och ”tror ni att det är så kul?” Plus att det enligt honom har hänt en massa jobbiga saker där precis innan han skriker och filmas.
Jag inte vet exakt vad som hände precis innan, men tänker på alla som arbetar med människor på ett professionellt sätt. Förskollärare, vårdbiträden, lärare, handledare, ambulansförare och poliser. Läkarna, specialpedagogerna och vår gamla gympalärare. Jag tänker på att det ingår i yrket liksom. Inte att alltid kunna hantera alla situationer perfekt, men att förstå och reflektera, när något gått snett och tillsammans med sina kollegor utvärdera situationen så att det inte händer igen.
Inte säga ”Ja vad skulle jag göra då?”
Och sedan okommenterat i radion antyda att de här personerna inte är barn och hur mycket skägg de kanske har.
Kanske beror det på dålig organisation. Jag fattar att det är svårt att bygga upp bra verksamheter snabbt. Jag vet ju att det har hänt allvarliga incidenter och att en person dog.
Jag tänker på när jag jobbade extra i nattpatrullen en gång och fick en stor knippa nycklar och en lapp om att en person var väldigt våldsam och hur rädd jag blev.
Men jag undrar ändå om inte den här upprörda tonen hör ihop med något annat?
Tänk om mitt barns lärare skulle skrika jävla gris till nån unge i klassen och sen säga att det var barnet som började.
Då skulle det bli föräldramöten och kvalitetsgarantier och ett väldigt liv.
Men om de här barnen anordnas inga föräldramöten. De har inga föräldrar nämligen.
Det här hände samma vecka som det samlas ca 100 maskerade rasister som har fått nog. Leif GW Persson får det att låta ungefär som att det skulle vara en sammandrabbning mellan två gäng när han uttalar sig om saken efteråt. Ett barngäng och ett annat gäng. Två helt vanliga dumma gäng.
Jag tänker på den där upprörda tonen och barn och barn och skägg och skägg.
Sen tänker jag på det där med brott mot fiskerilagen igen och känner att det är skönt att nån har gått och fiskat.