När staten har lagt ned all beredskap på livsmedelsområdet så finns ändå en skyldighet för kommuner och regioner att upprätthålla beredskapen. Pandemin och Ukrainakriget visar att detta inte kan vänta utan måste göras nu. Enligt LRF ser vi redan en internationell livsmedelsbrist växa fram.

För att livsmedelsberedskapen skall fungera i alla situationer måste den vara så lokal som möjligt. Då får vi säkra och stabila leveranskedjor, kortast möjliga transporter och minsta möjliga energibehov.

Nu har lantbrukarna det ekonomiskt extremt tufft. De behöver långsiktiga lösningar, inte tillfälliga bidrag, för att slippa lägga ned och för att kunna klara både löpande drift och kommande investeringar.

Dessutom blir livsmedelsföretagare, produktionsresurser och skattemedel kvar i kommunen! Varje lokalt satsad krona ger drygt tre kronor till den lokala ekonomin, enligt europeisk forskning.

Viktiga punkter i arbetet:

• Behovsanalys. Analysera de specifika livsmedelsbehoven för olika grupper, barn och unga, vuxna och äldre (både hemma och på boenden), på kort och lång sikt.
• Produktionsanalys. Vilka livs­medels­producenter finns i närområdet? Vad kan de leverera? Vilka förvaringsmöjligheter har de? Kan de utöka produktionen och anpassa den till kommunens behov?
• Bygg upp långsiktiga stabila kontrakt med livsmedelsleverantörerna i kommunens närområde. Lagen ger möjligheter till detta. Det är också lagligt att investera i kommande skördar, som några svenska kommuner redan gjort.
• Bygg upp dialogen med lokala leverantörer. Den ger tidig kunskap om det aktuella läget, ekonomiskt, och produktionsmässigt, på kort och längre sikt.
• Kommunalt ägd produktionsmark och boskap: låt driften skötas av lokala lantbrukare, det är möjligt och lagligt.

Vi säger därför: Satsa långsiktigt på vårt lokala lantbruk och livsmedelsproduktionen – en nödvändig satsning för både våra invånare och vårt lokala näringsliv!