Utrikes 21 september, 2005

Chávez: Det behövs en revolution i FN

”Venezuelas president Hugo Chávez har axlat manteln som FN-mötets bad boy, och vinner applåder från tredje världens delegater genom att attackera USA”, skrev Washington Post den 16 september. Hans 22 minuter långa tal, en skarp vidräkning med USA:s imperialistiska ambitioner, möttes med toppmötets kraftigaste applåder. Chávez överskred sin talartid på fem minuter, irriterades av en FN-tjänsteman som påpekade att hans tid var ute, och vände sig till generalförsamlingens ordförande, svensken Jan Eliasson, med orden: ”Jag tror att USA:s president talade i tjugo minuter här igår. Jag vill be om ert överseende och låta mig avsluta mitt anförande”.
Venezuelas president rasade mot processen på mötet och det faktum att slutförslaget delats ut sent, endast på engelska, och att alla ändå förväntades rösta igenom det.
”Hör detta, herr ordförande, om vi accepterar detta är vi i verkligen förlorade. Låt oss släcka ljuset, stänga dörrarna och fönstren! Det är otänkbart: att vi skulle acceptera en diktatur här i denna sal.”

Chávez hävdade att det ursprungliga syftet med mötet blivit förvrängt och att reformprocessen tillåtits överskugga åtgärder som hanterar världens verkliga problem. ”Fem år efter FN:s Millenniemöte, är den krassa verkligheten att en stor majoritet av de uppsatta målen – som i sanning var ganska modesta – inte kommer att nås. Vi föresatte oss att till år 2015 minska antalet hungriga människor i världen från 842 miljoner till hälften. Med den nuvarande takten kommer målet att nås år 2215. Vem i denna sal kommer att vara där för att fira det? /…/ Vänner av världen, detta leder oss till en sorglig slutsats: Förenta Nationerna har uttömt sina möjligheter. Det handlar sålunda inte om att reformera FN. Det 21:a århundradet kräver grundläggande förändringar som bara är möjliga om en ny världsorganisation grundas. Dagens världsorganisation fungerar inte. Vi måste säga det.”
Det venezolanska förslaget var, enligt Chávez, både på kort och lång sikt och inkluderade ”fyra absolut nödvändiga och angelägna reformförslag”, en expansion av Säkerhetsrådet i dess permanenta såväl som ickepermanenta kategorier, en nödvändig förbättring av FN:s arbetsmetoder för att öka insynen, inte minimera den, ett avskaffande av vetorätten mot beslut tagna av Säkerhetsrådet, och ett stärkande av Generalsekreterarens roll.

Chávez återupptog förslaget från World Social Forum i Porto Alegre att flytta FN från USA om brotten mot internationell lag fortsätter. ”Idag vet vi att det aldrig fanns några massförstörelsevapen i Irak. Folket i USA har alltid varit hårda i sina krav på att få sanningen från sina ledare: världens folk kräver samma sak. Det fanns aldrig några massförstörelsevapen, ändå blev Irak bombat, ockuperat och är än idag ockuperat. Allt detta hände över huvudet på FN. Det är därför vi föreslår er att FN bör flytta från ett land som inte respekterar de resolutioner som antas i denna generalförsamling.”

Här följer Chávez tal i sin helhet

– Dagens världsorganisation fungerar inte

Tal av president Hugo Chávez vid FN:s generalförsamling, torsdagen den 15 september 2005

Excellenser, vänner, god eftermiddag:

Det ursprungliga syftet med detta möte har blivit fullständigt förvrängt. Den påtvingade mittpunkten för debatten har varit en så kallad reformprocess som överskuggar de akuta frågorna, vad världens folk kräver ska ske med förtur: åtgärder som hanterar de verkliga problem som ligger i vägen för våra länders ansträngningar att åstadkomma en verklig utveckling.

Fem år efter FN:s Milleniemöte, är den krassa verkligheten att en stor majoritet av de uppsatta målen – som i sanning var ganska modesta – inte kommer nås.

Vi föresatte oss att till år 2015 minska antalet hungriga människor i världen från 842 miljoner till hälften. Med den nuvarande takten kommer målet nås år 2215. Vem i denna sal kommer vara där för att fira det? En första förutsättning är att den mänskliga arten överlever den förstörelse som hotar vår miljö.

Vi gjorde anspråk på att ge alla grundskoleundervisning till år 2015. Med den nuvarande takten kommer det målet nås efter år 2100. Låt oss förbereda oss, då, så vi kan fira det.

Vänner av världen, detta leder oss till en sorglig slutsats: Förenta Nationerna har uttömt sina möjligheter, det handlar sålunda inte om att reformera FN. Det 21:a århundradet kräver grundläggande förändringar som bara är möjliga om en ny världsorganisation grundas. Dagens världsorganisation fungerar inte. Vi måste säga det. Det är sanningen. Dessa förändringar – de som Venezuela refererar till – har, enligt oss, två faser: Den direkta fasen och strävansfasen, en utopi. Den första omgärdas av de överenskommelser som gjorts inom det gamla systemet. Vi har inte för avsikt att överge dem. Tvärtom. Vi kommer med konkreta förslag inom ramen för det existerande. Men drömmen om en evig världsfred, drömmen om en värld som inte plågas av hunger, sjukdom, analfabetism och extrem fattigdom, behöver – förutom sina rötter – sträcka ut sina vingar för att kunna flyga.

Vi är medvetna om en skrämmande nyliberal globalisering, men vi har också realiteten av en sammankopplad värld som vi måste möta inte som ett problem utan som en utmaning. Vi kunde, på basis av existerande nationella realiteter nöja oss med att utbyta kunskap och integrera våra marknader, men samtidigt måste vi förstå att det finns problem som inte har någon nationell lösning: radioaktiva moln, världsoljepriset, sjukdomar, växthuseffekten, eller hålet i ozonlagret. Dessa är inte nationella problem. När vi nu vill ta steg mot en ny modell för Förenta Nationerna som inkluderar alla människor, framlägger vi inför denna församling fyra absolut nödvändiga och angelägna reformförslag.

1. En expansion av Säkerhetsrådet i sina permanenta såväl som ickepermanenta kategorier.

2. En nödvändig förbättring av FN:s arbetsmetoder för att öka transparensen, inte minimera den.

3. Vi behöver omedelbart avskaffa – detta har vi upprepat från Venezuela de senaste sex åren – vetorätten mot beslut tagna av Säkerhetsrådet. Vetorätten är en elitistisk rest, oförenlig med principerna om jämlikhet och demokrati.

4. Vi måste stärka Generalsekreterarens roll; hans/hennes politiska funktioner med avseende på förebyggande diplomati, den rollen måste konsolideras.

Den allvarliga karaktären av FN:s problem ställer krav på djupgående förändringar. Endast reformer är inte tillräckligt för att återfinna det ”vi” som världens alla folk väntar på. Istället för reformer vill Venezuela se ett nytt Förenta Nationerna, eller som Simón Bolívars lärare Simón Rodríguez sade: ”Either we invent or we err.”

Vid World Social Forum i Porto Alegre i januari, efterlyste olika personer att Förenta Nationerna flyttar från USA om de upprepade brotten mot internationell lag fortsätter. Idag vet vi att det aldrig fanns några massförstörelsevapen i Irak. Folket i USA har alltid varit rigorösa i att kräva sanningen av sina ledare: världens folk kräver samma sak. Det fanns aldrig några massförstörelsevapen, ändå blev Irak bombat, ockuperat och är än idag ockuperat. Allt detta hände över huvudet på FN. Det är därför vi föreslår er att FN bör flytta från ett land som inte respekterar de resolutioner som antas i denna generalförsamling. En del har pekat ut Jerusalem som en internationell stad som kunde vara ett alternativ. Förslaget är generöst nog att föreslå en lösning på Palestinakonflikten. Emellertid har det en del problem som kan göra det mycket svårt att förverkliga. Det är skälet till att vi istället kommer hit med ett förslag formulerat av Simón Bolívar, söderns store befriare, 1815. Bolívar föreslog då skapandet av en internationell stad som kunde vara bärare av idén om enighet.

Vi tror att det är dags att tänka på skapandet av en internationell stad med sin egen självständighet, sin egen styrka och moraliska kraft att representera alla världens nationer. En sådan internationell stad måste ballansera fem århundraden av obalans. Förenta Nationernas högkvarter måste ligga på södra halvklotet.

Mina damer och herrar, vi står inför en aldrig tidigare skådad energikris. En ohejdbar ökning av energiförbrukningen når ständigt nya rekordhöjder, samtidigt som vi inte ytterligare kan öka oljeförsörjningen och snart börjar tömma våra kända globala bränslereserver. Oljan håller på att ta slut.

År 2020 kommer det dagliga behovet av olja vara 12 miljoner fat. En sådan efterfrågan, även utan att räkna in en framtida tillväxt – skulle på 20 år konsumera lika mycket som människan använt fram tills idag. Detta innebär att koldioxidhalten ovillkorligen kommer öka ännu mer, med följden att vår planet blir ännu varmare.

Orkanen Katrina har varit ett plågsamt exempel på priset för att ignorera sådana realiteter. Uppvärmningen av världshaven är en grundläggande faktor bakom de förödande orkanstyrkor som vi har bevittnat under de senaste åren. Låt detta möte vara ett tillfälle då vi sänder våra djupaste kondoleanser till folket i Förenta Staterna. Dess folk är bröder och systrar till alla oss i Sydamerika, såväl som i resten av världen.

Det är dumt att offra den mänskliga arten genom att på ett galet vis försvara en socioekonomisk modell med en galopperande destruktiv kapacitet. Det är självmord att sprida den och föra fram den som en kur mot det ont som skapas av just samma modell.

För inte så länge sedan gick Förenta Staternas president till ett möte med OAS (Organization of American States) för att föreslå Latinamerika och Karibien att ytterligare öka sin marknadsorientering – vi talar om nyliberalismen. Det är precis denna som är den fundamentala orsaken till de stora svårigheter och tragedier våra folk för närvarande lider under. Den nyliberala kapitalismen, Washingtonkonsensus. Allt detta har genererat en stor mängd armod, ojämlikhet och oändliga tragedier för alla folk på vår kontinent.

Vad vi behöver nu mer än någonsin herr ordförande är en ny världsordning. Låt oss dra oss till minnes FN:s generalförsamling i sin sjätte extraordinära session 1974, för 31 år sedan, där aktionsplanen för en ny internationell ekonomisk ordning (NIEO) antogs av en överväldigande majoritet, 120 röster för motionen, 6 mot den och 10 som avstod. Detta var den period då röstande var möjligt i Förenta Nationerna. Nu är det omöjligt att rösta. Nu godtar de dokument som detta, vilket jag å Venezuelas vägnar förkastar som illegitimt. Detta dokument godkändes i strid med Förenta Nationernas gällande bestämmelser. Detta dokument är ogiltigt! Detta dokument måste diskuteras; Venezuelas regering kommer att göra det offentligt. Vi kan inte acceptera en öppen och skamlös diktatur i Förenta Nationerna. Dessa frågor borde diskuteras och det är därför jag utmanar mina kollegor, stats- och regeringschefer, att diskutera det.

Jag kommer just från ett möte med Argentinas president Néstor Kirchner och jag drog fram detta dokument; som delats ut fem minuter innan – endast på Engelska – till vår delegation. Detta dokument godkändes av en diktatorisk klubba som jag här förkastar som illegal och illegitim.

Hör detta, herr ordförande, om vi accepterar detta är vi i verkligen förlorade. Låt oss släcka ljuset, stänga dörrarna och fönstren! Det är otänkbart: att vi skulle acceptera en diktatur här i denna sal.

Nu mer än någonsin, säger vi, måste vi återta idéer som övergivits längs vägen, såsom det dokument (NIEO) som godkändes av denna församling 1974. Artikel 2 av den texten bekräftar staternas rätt att nationalisera egendom och naturtillgångar som tillhört utländska investerare. Dokumentet föreslår också att de råvaruproducerande länderna skall stärkas genom karteller. I resolution 3021, maj 1974, uttrycker FN:s generalförsamling sin vilja att med yttersta förtur arbeta för skapandet av en ny ekonomisk internationell ordning baserad på – lyssna nu noga – ”rättvisa, suverän jämlikhet, globalt ömsesidigt beroende, gemensamma intressen och samarbete mellan alla stater oavsett ekonomiska och sociala system, i syfte att korrigerande ojämlikheter och reparera orättvisorna mellan i-länder och u-länder, för att på så vis försäkra nuvarande och kommande generationer fred, rättvisa och en uthållig social och ekonomisk utveckling.”

Det huvudsakliga målet för den nya internationella ekonomiska ordningen var att modifiera den gamla ekonomiska ordningen från Breton Woods.

Vi, folket, kräver nu – detta är fallet med Venezuela – en ny internationell ekonomisk ordning. Men det är också nödvändigt med en ny internationell politisk ordning. Låt oss inte tillåta ett fåtal länder att omtolka principerna av Internationell Lag i syfte att påtvinga oss nya doktriner såsom ”förebyggande krigföring”. Och hur är det med doktrinen om staternas skyldigheter att försvara sina befolkningar? Vi måste fråga oss själva. Vem ska försvara oss? Hur ska de försvara oss?

Jag tror att ett av de länder som behöver skydd är just Förenta Staterna. Det syntes plågsamt tydligt i den tragedi som skapades av orkanen Katrina; de har inte en regering som skyddar dem från förutspådda naturkatastrofer, om vi nu ska tala om att skydda varandra. Vi talar här om väldigt farliga koncept som formar imperialismen, som de interventioner där de försöker legalisera överträdelserna av nationellt suveränitet. En fullständig respekt gentemot principerna i internationell lag och Förenta Nationernas stadga måste vara, herr ordförande, en grundsten för alla internationella relationer i dagens värld och är fundamentet för den nya världsordning vi nu föreslår.

Det är nödvändigt att på ett effektivt vis bekämpa internationell terrorism. Emellertid får vi inte använda det som en ursäkt för att lansera orättfärdiga militära aggressioner som bryter mot internationell lag. Sådan har den doktrin varit som följt på 11 september 2001. Endast ett verkligt och nära samarbete och avskaffandet av de dubbla måttstockar som en del länder i nord tillämpar på terrorism, kan få ett slut på det fruktansvärda tillstånd världen befinner sig i.

Efter bara sju år av Bolivariansk Revolution kan folket i Venezuela göra anspråk på viktiga sociala och ekonomiska framsteg.

En miljon fyrahundrasextusen Venezuelaner har lärt sig läsa och skriva. Vi är totalt tjugofem miljoner. Och landet kommer – om några få dagar – bli deklarerat som en analfabetismfri zon.

Tre miljoner Venezuelaner som alltid har blivit exkluderade på grund av fattigdom, är nu en del av privat- och sekundärskolan och högre studier.

Sjutton miljoner Venezuelaner – nästan sjuttio procent av befolkningen – får, för första gången fullständig hälsovård, inklusive medicin, och inom ett fåtal år kommer alla Venezuelaner ha fri tillgång till en förstklassig hälsovård.

Mer än en miljon sju hundra tusen ton mat slussas till över tolv miljoner människor till subsidierade priser, nästan halva befolkningen. En miljon får det helt fritt, då de befinner sig i en övergångsperiod.

Mer än sjuhundratusen nya jobb har skapats, därigenom har arbetslösheten reducerats med nio procentenheter. Allt detta trots interna och externa aggressioner, inklusive en statskupp och ett driftsstopp i oljeindustrin organiserat av Washington. Oavsett konspirationerna, lögnerna spridda av mäktiga mediekanaler och det ständiga hotet från imperiet och dess allierade.

De har till och med krävt lönnmördandet av en president. Det enda land där en person kan kräva avrättande av en statschef är Förenta Staterna. Sådant är fallet med en viss Pat Robertsson, Vita Huset närstående: han efterlyste att jag skulle lönnmördas och han är en fri person. Sådant är internationell terrorism!

Vi kommer kämpa för Venezuela, för Latinamerikansk integration och för världen. Vi bekräftar vår obegränsade tro på mänskligheten. Vi är törstiga efter fred och rättvisa för att överleva som art. Simón Bolívar, grundarfader av vårt land och ledstjärna i vår revolution svor att aldrig låta sina händer eller sin själ vila tills han hade brutit det koppel som band oss till imperiet. Nu är tiden inne för att inte låta våra händer eller själar vila förrän vi räddat mänskligheten.

Kultur 06 september, 2025

Hanne Kjöller går på pinnjakt

"Polis: Så funkar det! (inte)" är bitvis intressant, men låter mest som en klagovisa utan vare sig fördjupad problembild eller förslag på lösning.

Sedan Hanne Kjöllers förra bok om missförhållanden och tystnadskultur inom polisen, En svensk tiger (2016), har 21 lokala polismyndigheter slagits ihop till en, i den stora polisreformen 2015. Tanken var att skapa en mer effektiv polis, som bättre kunde hantera den moderna brottsligheten. Hur har det gått? Enligt opinionsbildaren Hanne Kjöller: inte. I Polis: Så funkar det (inte) tecknar hon en bild av en trögrörlig och administrativt baktung polismyndighet, som avskriver brottsanmälningar i onödan och kontrollerar cyklister för att jaga pinnar i statistiken.

Trots att polisen fått både de ökade befogenheter myndigheten önskat, och drastiskt höjda medel – hisnande 100 miljarder under en tioårsperiod – är förmågan att klara upp brott historiskt låg. Denna paradox undersöker Hanne Kjöller, känd som borgerlig ledarskribent på Dagens Nyheter, i sin nya reportagebok Polis: Så funkar det! (inte).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 september, 2025

Kommunal ”skattebroms” kan få oväntad konsekvens

Elisabeth Svantessons drömmar om lägre kommunalskatt kan få oanade konsekvenser. Foto: Oscar Olsson/TT.

Regeringen vill tvinga fram kommunala skattesänkningar. Men den oförutsedda konsekvensen kan bli ”den största återkommunaliseringen på länge”, spår Katalys-ekonomen – åtminstone om fler kommuner väljer att följa Järfälla och Vetlanda, och spola de dyra vårdföretagen.

”Den här regeringen kan hitta på vad som helst.”

Så reagerade Eva Kindstrand Ströberg (S), ordförande i Vimmerby kommunstyrelse, på regeringens nybeställda utredning Incitament för lägre skattesatser i kommunsektorn, som ska bli klar senast i februari 2026. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 september, 2025

Kautsky hade inte alls rätt

Johan Lönnroth, Vänsterpartiets vice partiordförande 1993–2003, svarar på en ledartext av Leonidas Aretakis, Foto: Wikimedia commons.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Leonidas Aretakis skriver i Flamman nr. 34 om striden i V: ”Delgado Vars och Riazat kallar nu partiet ’socialdemokratisk’, och det är i grunden korrekt. Efter Sovjetunionens fall accepterade man slutgiltigt den parlamentariska demokratin, och erkände därmed att Karl Kautsky hade rätt och Lenin hade fel.”

Detta är ett tveksamt påstående. Det är bra att den unga vänster, som på 90-talet hyllade Lenin, och som nu har ledande roller i partiet, nu tar avstånd från hans idéer. Men Kautsky trodde på att kapitalismen kunde avskaffas och socialismen införas genom parlamentariska reformer. Och det var också fel.

Läs mer

Hela tanken på att bygga socialism genom staten i ett land hör hemma på historiens sophög. I en parlamentarisk demokrati kan allt förstatligande av privatkapitalistiskt ägda företag, som en vänstermajoritet kan besluta om, återprivatiseras av en högermajoritet.

Om staten ens har makten att förstatliga globalt verkande företag. Vänsterpartiets nya partiprogram har liksom socialdemokratins lämnat tanken på att kapitalismen skall avskaffas. De båda partierna tror inte längre på socialismen, att arbetande människor i god demokratisk ordning kan erövra makten och ägandet från kapitalisterna. Den proklamerade socialismen är för S och V bara en tom fras.

Diskutera på forumet (0 svar)
TV 05 september, 2025

Grillen #6: Kulturkanon och välfärdsstatens död

I veckans Grillen: Skrattretande, cirkus, dödsruna – de hårda orden har haglat om kulturkanon, men är den så illa?

Grillen gästas av journalisten Karin Pettersson som menar att allt ont började på 1990-talet.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Karin Pettersson

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Carlos Contreras

Klippning:
Petter Evertsen

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 05 september, 2025

En norsk vänster mot radikaliserade laxbaroner

I veckan går Norge till val och frågan är vem som ska få del av rikedomarna. Innsets argument är skarpa – men är de tillräckligt radikala?

Ett angrepp på välfärdsstaten från en McKinsey-chef har blivit en bästsäljare i Norge. Forskaren Ola Innsets genmäle är skarpt, men inte tillräckligt radikalt för det ”svenska tillståndet”, tycker Jonas Elvander.

”Entreprenörerna har en målmedvetenhet och riskvilja som de flesta andra helt enkelt inte är födda med.”

Så lyder en typisk mening i den bok som under det senaste halvåret dominerat debatten i Norge. Landet som blev för rikt, skriven av den tidigare McKinsey-chefen Martin Bech Holte (svensk översättning i januari av Volante), består främst av revisionistisk historieskrivning av den typ som massproduceras av Timbro på denna sida gränsen. Hans grundtes: det var egentligen inte rekordåren som var Norges storhetstid, då tillväxten inte var högre än andra industriländers, utan den högproduktiva ”guldåldern” mellan 1991 och 2013, då de kvävande skatterna hade avskaffats, samhället genomsyrades av en ny entreprenörsanda och Norges oljestinna bruttonationalprodukt växte något snabbare än andras.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 04 september, 2025

Förnybar el har vinden i ryggen

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren. Foto; Johan Nilsson/TT.

De globala utsläppen ökar – men det gör också utvecklingen inom sol och vind. Det finns all anledning att känna hopp, skriver Christian Azar, professor vid Chalmers och tidigare i IPCC, FN:s klimatpanel.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förra året ökade Sveriges utsläpp av växthusgaser med sju procent. De globala utsläppen ökade också, och jordens medeltemperatur stiger nu i en allt snabbare takt. Det är lätt att misströsta och tänka att ingen gör något.

Men samtidigt är bilden komplex. I Europa och Sverige har utsläppen minskat i decennier och användningen av sol och vindenergi ökar snabbt. Det finns därför anledning att titta närmare på vad som hänt och vad som är på gång i olika delar av världen.

Sverige har över tid gjort stora framsteg. Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat med en tredjedel sedan 1990 – och med 60 procent (!) sedan 1970.

Vad är det som gjort att utsläppen minskat? I Sverige spelade expansionen av kärnkraft på 1970- och 80-talen en central roll och därefter fick vi en utbyggnad av fjärrvärme samt biobränslen som ersatte olja, liksom en lång rad åtgärder inom industri och transporter (elbilar, biodrivmedel, effektivisering). Att Sverige införde en koldioxidskatt redan år 1990 har också varit av stor betydelse.

Sverige producerar vidare mest el i världen från vindkraft per person. Finland och Danmark ligger tätt efter. Dessa satsningar på vind har lett till en omfattande elexport från Sverige vilket i sin tur lett till stora minskningar av utsläppen på kontinenten.

Sverige är inte det enda landet som har vidtagit åtgärder. Tittar vi på resten av Europa så ser vi en liknande trend. EU:s utsläpp av växthusgaser har minskat med 37 procent mellan 1990 och 2023. I Storbritannien har utsläppen minskat med hela 54 procent sedan 1990. Även Danmark har gjort liknande framsteg.

Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker visst hopp.

I Europa har expansionen av sol och vind varit betydande för att minska utsläppen. I EU står vindkraften i dag för 17 procent av elförsörjningen och solceller för 11 procent. Kolkraften står för 10 procent. Den har mer än halverats på bara tio år! Sol och vind genererar (var för sig) mer elektricitet än kolkraften! Det är en anmärkningsvärd utveckling som skett på en förhållandevis kort tid.

Det finns enskilda länder där utvecklingen gått ännu snabbare. I Tyskland står vind och sol tillsammans för hela 43 procent av elproduktionen, i Spanien för 42 procent och i Storbritannien för 35 procent

I Storbritannien har kolkraften fasats ut helt. I Spanien är den nästan helt borta.

Ett viktigt skäl till att utsläppen i EU minskat är att ett system med handel med utsläppsrätter har införts (för elsektorn och stora industrier) och att det skärpts successivt över tid. Framöver har man satt ett tak så att utsläppen minskar med fyra procent (linjärt) år för år. EU har också fattat ambitiösa beslut för transportsektorn och uppvärmning, vilket kommer få allt större effekt från 2027 och framåt. Målet är netto nollutsläpp till år 2050.

Stora satsningar på sol och vind sker även utanför Europa. För att få en känsla av hur snabbt det går kan man notera att solceller globalt producerade 100 TWh år 2012. Sedan dröjde det till år 2021 innan världen passerade 1 000 TWh per år. Tre år senare passerade vi 2 000 TWh. Det är dubbelt så mycket som hela Rysslands elkonsumtion. Kina är den stora aktören när det gäller solceller.

Sol och vind är de två kraftslag som med marginal vuxit snabbast på global nivå under de senaste fem åren.

Men det finns en viktig skillnad mellan Europa och världen som helhet. I Europa växer sol och vind så snabbt att kolkraften trängs undan i motsvarande hastighet, men i det globala syd växer elbehoven fortfarande så snabbt att såväl kol som förnybart växer.

Så vilka utmaningar står vi inför i dag? Det är ett välbekant problem att sol och vind är väderberoende tekniker. Detta gör att det behövs olika tekniska lösningar för att hantera solens och vindens variabilitet och kostnaderna för detta måste också beaktas. Snabb och spännande utveckling sker när det gäller batterier och andra lösningar. Men det behövs fortsatt forskning och utveckling. I takt med att sol och vind växer blir detta en allt viktigare fråga.

Läs mer

Det positiva är att kostnaderna för sol- och vindel minskat kraftigt över tid. Kostnaden för solel har exempelvis minskat med 90 procent sedan 2010, kostnaden för vindel har minskat med 70 procent. Den här utvecklingen är kanske det bästa som hänt när det gäller våra möjligheter att lösa klimatproblemet.

Det kommer inte ensamt att lösa klimatproblemet, men det förändrar spelplanen för världens elmarknader. Den snabba utvecklingen för sol och vind och de lägre kostnaderna skänker ändå visst hopp.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 04 september, 2025

Därför får Sverige aldrig nya vänsterpartier

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade nyligen Vänsterpartiet. Det är de långt ifrån ensamma i historien om att ha gjort. Foto: Oscar Olsson/TT.

Den rådande krisen är inte den första splittringen som Vänsterpartiet genomgått. Men i våra skandinaviska grannländer är det så pass vanligt att de båda har dubbla socialistpartier i parlamentet – och i Danmark har den senaste vänstersplittringen redan hunnit splittras igen.

Förra helgen meddelade riksdagsledamöterna Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat att de lämnar Vänsterpartiet, för att förekomma en uteslutning. På samma presskonferens berättade de också att de tänker starta en ny rörelse. Huruvida det ska bli ett parti eller något annat är ännu inte klart.

De senaste två åren har även partierna Solidaritet och Vänsterfronten grundats, med sikte på att ställa upp i valet 2026.

Det är dock långt ifrån första gången den svenska vänstern genomgår en partisplittring. Liksom i många andra europeiska länder ledde Sovjetunionens invasion av Ungern 1956 till konflikter och splittring inom svenska vänstern, och på 1960- och 70-talet gjordes utbrytningar, till exempel i form av det maoistiska och antisovjetiska KFML och det prosovjetiska Arbetarpartiet kommunisterna (AKP) som tog över denna tidning, som då fortfarande hette Norrskensflamman. Men till skillnad från i flera grannländer har splittringar i Vänsterpartiet aldrig lett till etableringen av en långvarig konkurrent i riksdagen.

Sist en reell splittring såg ut att vara på gång var när uppropet Vägval vänster lanserades 2004 i protest mot vad man såg som en för dogmatisk partilinje och ”nykommunistiska tendenser” i partiet, enligt Johan Lönnroth, som var vice partiordförande och en av initiativtagarna till uppropet. Han berättar att gruppen hade medlemmar från såväl trotskistiska Socialistiska partiet som socialdemokrater, samt ”två folkpartister”.

Han menar dock att det är en missuppfattning att gruppen ville driva partiet åt höger, och hävdar att Vägval vänster företrädde en frihetlig tendens som är främmande för både kommunismen och socialdemokratin.

Till Flamman säger Johan Lönnroth att det också är en missuppfattning att partiet riskerade att splittras.

Splittrade? Karin Svensson Smith och Johan Lönnroth startade Vägval vänster tillsammans med bland annat socialdemokrater, trotskister och ”två folkpartister”. Karin Svensson Smith bytte senare till Miljöpartiet, medan Johan Lönnroth stannade kvar i V. Foto: Bertil Ericson/Scanpix/TT.

– Vi vänsterpartister diskuterade frågan men vi hade medlemmar från fem partier. Vår ambition var att organisera partiövergripande samtal underifrån. I flera år hade vi möten i Fagersta på det temat.

Han menar också att Vägval vänster lyckades få partiet att byta linje i och med valet av Jonas Sjöstedt, som hade undertecknat uppropet, till partiledare 2012.


Men om vänstersplittringar inte är något betydande fenomen i den svenska rikspolitiken ser det annorlunda ut i de två skandinaviska grannländerna. Där har utbrytningar lett till etableringen av långvariga konkurrenter på det nationella planet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 03 september, 2025

Högerextremister häktade för misshandel – kopplas till Aktivklubb

Medlemmar i Aktivklubb poserar framför Uppsala domkyrka. Foto: Polisen.

Tre unga män sitter häktade efter att två personer misshandlades i centrala Stockholm i slutet av augusti. Nu berättar åklagaren att man utreder ett hatmotiv.

I slutet av augusti misshandlades två personer på Birger Jarlsgatan och Kungsgatan, strax efter midnatt i centrala Stockholm. Snart därefter greps två personer, och en tredje några timmar senare.

Nu har tre personer häktats för brotten – varav ett bedöms som grovt. Något som Dagens ETC var först med att rapportera om.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 03 september, 2025

”Gaza är inte en politisk fråga”

Ola Söderholm från svenska Stormens utveckling möter Alex Hochuli från Bungacast i São Paulo. Foto: Privat.

Den brittisk-brasilianska politikpodden Bungacast har passerat 500 avsnitt. Sveriges poddnestor Ola Söderholm träffar Alex Hochuli i São Paulo för att äta matbanan och prata om att vara marxist utan att vara vänster.

– Det är ju bokstavligt talat rösterna i ditt huvud, säger Alex Hochuli.

Jag har på min Stig Helmer-engelska försökt beskriva varför relationen till poddare blir så intim. Även i fallet med Hochulis podd Bungacast, där ingen pratar om sitt äktenskap eller sin semester utan snarare diskuterar den tyska sociologen Wolfgang Streecks senaste bok om eurozonens utveckling.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 03 september, 2025

90-talet var hopp och liberalism

Det räcker inte att låta smart, man måste tro på det också, anser Mattias Svensson om ”Förbannelsen”. Foto: Märta Thisner.

I sin fixering vid marknadiseringen undviker Karin Petterssons decenniets demokrativåg. Mattias Svensson har läst "Förbannelsen".

På ett plan är Karin Petterssons bok Förbannelsen (Albert Bonniers förlag, 2025) en rätt misslyckad bok.

Tesen är att Sverige skulle vara ”fast i 90-talet”. Men mycket av det jag läser om 90-talet känns tvärtom väldigt avlägset, som heilande skinheads som gjorde gatorna osäkra. Eller klimatförnekare inom högern för den delen. De är sällsynta i dag – tro mig, jag var en av dem. Dessutom var tron på framtiden närmast definierande för 1990-talet. Nu dominerar längtan efter det förflutna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)