TEGUCIGALPA Regeringens stödgrupper, bland dem den peronisttrogna landsorganisationen CGT, har till onsdag (en dag efter Flammans pressläggning) kallat till massmöte på Plaza de Mayo för att slå tillbaka vad de kallar för en ”civil ekonomisk statskupp”. I helgen och i måndags gick de välbärgade ut i demonstrationer som inte på långa vägar hade masskaraktär men som illustrerade hur de fyra organisationerna inom agrarindustrin är på väg att ta ett grepp om den politiska striden med regeringen. Medlet är att blockera vägarna, stoppa viktiga transporter, inte bara av landsbygdens varor utan även transporter av bränsle som kan få ödesdigra konsekvenser för hela det argentinska samhällsmaskineriet.

Enorma sojavinster
Protesterna har pågått sedan mars men gjorde en månads uppehåll i mitten av maj för att regeringen och det mäktiga agrarkapitalets organisationer skulle kunna komma fram till en uppgörelse. Men så skedde inte och i förra veckan mobiliserades parterna igen.
Men vad handlar konflikten om?
Enligt regeringen är motivet de enorma vinsterna som den exporterande agrarindustrin, främst kring spannmål och då i synnerhet export av soja, i dag redovisar. President Cristina Fernandez de Kirchner vill införa en progressiv tilläggskatt på denna export. Denna skatt ska finansiera sociala reformer för de fattigaste i Argentina, och de är fortfarande många trots att Argentina har lämnat de värsta åren av ekonomisk kris bakom sig. De senaste sex åren har ekonomin vuxit starkt, det finns en kapitalreserv på 50 miljarder dollar, ett överskott i handeln och i statens affärer, tre miljoner arbetstillfällen har skapats och arbetslösheten har sjunkit till tio procent.

Vad som överraskar är att konflikten har antagit så enorma proportioner eftersom skatteuttaget av spannmålsexporten kalkyleras bli 1,4-2 miljarder dollar. För sojakapitalets förgrundsgestalter förfogar över enorma rikedomar och vinster.
– Det är ett försök från regeringen att dra in övervinster som är ett resultat av överpriser på den internationella marknaden, förklarar den argentinske vänsterekonomen Eduardo Lucita till den latinamerikanska TV-kanalen Telesur.
Han är dock kritisk till att regeringen reagerade försent och att debatten mer har handlat om former än innehåll i skatteförslaget.
– Det orsakade en reaktion som förstorades till en politisk nationell konflikt. Till denna har medelklassens kastrullprotester anslutit sig i städerna. På landsbygden har länsguvernörerna och lärarkåren anslutit sig. I slutändan har konflikten antagit proportioner som ingen trodde den skulle ta.

Fyra mäktiga leder
Fyra mäktiga agrargrupper leder konflikten. Men där finns även den mindre Argentinas Agrarfederation som samlar 100.000 små- och medelstora jordbrukare i sina led. Konflikten har även ett spekulativt finanskapital som arrenderar enorma arealer mark och maskiner av den traditionella jord- och boskapsoligarkin som i Argentina förfogar över enorma arealer. Denna nya agrar- och finansklass på den argentinska landsbygden har skapat en ”Spannmålspool”, likt de spekulativa spot- och oljepoolerna. Denna pool säljer och köper på en världsmarknad för spannmål i den internationella livsmedelskrisens tidevarv.