Förvirringen i EU:s överskikt trotsar all logik. Några är i chock och talar om katastrof. Andra spelar oberörda och menar att processen ska fortsätta.
Ingen vill veta av den passus i fördraget som kräver enhällighet bland länderna då det gäller fördragsändringar. Men främst måste man bortförklara.
Folket svarade på fel frågor. De var bekymrade över ihållande massarbetslöshet, sociala nedskärningar, sin egen president och allsköns andra småtterier som hindrade dem att tänka på den stora idén om Europa. Och följsamma journalister hade redan klockan sex på måndagsmorgonen positionerat sig i bortförklaringsspåret. Första frågan från Lotta Bouvin i SVT1 var vad fransmännen ”egentligen” hade röstat på.
Fransmännen röstade nej till det som står i fördraget – det nya och det gällande. De röstade mot den ortodoxa marknadsliberala politiken som vållat massarbetslöshet i 30 år, mot privatisering av offentliga tillgångar, mot att ställas under en politisk domstol, mot en kommission som alltid varit sluten och korrupt och mot ett styresskick byggt på idéer från före det demokratiska genombrottet.
De röstade för att de sociala och politiska rättigheter som de tillkämpat sig inom nationalstatens ram, inte skulle raseras under hänvisningar till ”fri” marknad. De röstade för andan i den paroll som i åratals demonstrationer i Bryssel, Strasbourg och Luxemburg burits av den organiserade arbetarklassen med krav på ett demokratiskt och socialt Europa. De trodde inte på att låglönepolitik och lägre pensioner skapar tillväxt och välstånd. De trodde inte heller på fredsviljan hos ett EU, som via sin militärallians bombar 200 skolor och 18 sjukhus och kliniker i Jugoslavien. De ville inte ha ett EU-fördrag som kräver att medlemsländerna ska öka sin militära kapacitet.
Och de vill inte ha in Turkiet i EU, så länge det landet ockuperar mer än en tredjedel av ett litet medlemslands yta – utan att någon av EU:s höjdare gitter lyfta på ögonbrynen.
Vi som inte får rösta om fördraget kan ju alltid tävla om vems yttrande som slog rekord i märklighet – Reinfeldts om att beslutsprocessen ska fortsätta, eller vår statsministers sant filosofiska påpekande att Frankrike röstat mot men att Tyskland hade röstat för.