Det har länge varit tyst om att det fortfarande finns tusentals dammiga kranier och skelettdelar på Uppsala och Lunds universitet, minnena av den rasbiologiska forskningen. Nu kräver prästen Juhani Rantanen från Borås att Svenska kyrkan tar sitt ansvar och begraver dessa kranier och skelett.
Ämnet är känsligt. De andra nordiska länderna har för länge sedan städat bort det rasbiologiska arvet, medan Sverige ägnat tiden åt att putsa på folkhemsfasaden.
– Nu är det hög tid att göra något åt saken. Det är skamligt att människors kvarlevor får damma någonstans istället för att kvarlevorna får ett värdigt slut, säger Rantanen.
Han har skrivit en motion till Svenska kyrkan om att man ska låta till exempel samerna få ta hand om sina egna.
– Det finns fortfarande samer som minns tiden när herrarna från Stockholm kom och mätte deras huvud och kroppar. De minns och deras ärr i själen finns kvar.
Rantanen har tänkt mycket på vem som bär ansvaret för dessa kvarlevor.
– Fastän Svenska kyrkan inte hade någon aktiv roll i rasforskningen så har den ett moraliskt ansvar. Kyrkan visste exakt vad det handlade om.
– Jag vet att Australien har hört av sig till Lund om två aboriginkranier. Judarna har fått tillbaka sina, men allt har skett under stort hysch-hysch. Man vill inte tala om det. Frågan är för het – fortfarande.
Det var den också i Kyrkomötet, men saken diskuterade i alla fall. I maj beslutade regeringen att en rad institutioner ska inventera sina samlingar.
– Dammet börjar kittla lite i näsan, säger Rantanen.
