I Danmark har Elsparefonden, en fristående organisation arbetat för att visa konsumenterna fördelarna med lågenergilampor. Elsparefonden har haft flera kampanjer sedan 2001 med tv-reklam där de försöker få folk att byta ut sina glödlampor med både miljö och ekonomi som argument. På hemsidan kan man lätt räkna ut hur mycket pengar man tjänar på att byta och där finns också en lista på ”A-lampor”- hållbara, estetiskt tilltalande och billiga lampor som är rekommenderade. Fonden har samarbete med allt från formgivare, tillverkare och försäljare, och det har varit framgångsrikt. Priset har kunnat pressas från 100 danska kronor år 2003 till 60 kronor idag. År för år har försäljningen ökat – ända till 2003, då Elsparefonden slutade sin dialog med branschen.
Elsparmålen glömdes bort
– När vi lämnade marknaden åt sig själv glömdes elsparmålen bort, säger Birgitte Brange, projektledare på Elsparefonden till Flamman.
Nu ökar försäljningen igen (i år beräknas 13 procent av de sålda lamporna vara lågenergilampor), och eftersom lågenergilamporna håller längre innebär det att andelen lågenergilampor ökat med i snitt en procent per år.
I Sverige går det betydligt trögare: 3 procent av sålda lampor är av lågenergisort – 10 procent av alla lampor i hushållen är lågenergilampor. Ändå är belysningen faktiskt en större fråga i Sverige än i Danmark. Enligt Energimyndigheten kräver belysningen idag mer än någonsin: till skillnad från de mätningar som gjordes på 1970-talet är belysningen idag en större post än kyl/frys, som förut var störst.
Lågenergilamporna, som funnits sedan början av 1980-talet har aldrig slagit i Sverige.
Ej prioriterat område
– Vi hade kampanjer för lågenergilampor på 1990-talet men de gav ingen effekt, säger Peter Bennich på Energimyndigheten. Nu när vi ser att belysningen ökar gör vi beteendestudier för att se hur vi kan få effektivare kampanjer i framtiden.
Energimyndigheten har inte heller prioriterat området.
– Vi har gjort mycket åt andra saker, som att ta fram vattenarmaturer och sparat energi i den elintensiva industrin, säger Carin Karlsson, chef för enheten teknik och marknad på Energimyndigheten.
– Vi har varken varit konsekventa eller uthålliga, säger Kalle Hashmi, handläggare för belysning på Energimyndigheten som dömer ut den svenska politiken.
– Vi har bara ryckt in då och då – det har aldrig funnits någon uthållig strategi.
I slutändan handlar det om prioriteringar, menar han.
– Det är policybeslut. Vi får en summa pengar från regeringen och sedan måste vi prioritera.
Energimyndigheten har alltså inte givit lågenergilampan någon hög prioritet. Inte heller tidigare regeringar eller den nuvarande.
Satsar på info istället
Energimyndighetens arbete för energibesparing på belysningsområde ligger under Näringsdepartementet. Per Högström, departementssekreterare Näringsdepartementet säger att inriktningen hittills varit en ”allmän satsning på information”, snarare än att satsa på specifika produkter och lösningar.
Men har det verkligen lyckats – folk köper ju inte de här lamporna?
– Nej, det har det ju inte gjort. Men då kan man ställa frågan – vad ger det att prioritera lågenergilampor? Om man vill gå på spåret att konsumenten själv bestämmer kan man inte garantera att de köper.
Men i Danmark har de lyckats betydligt bättre med just det.
– Ja, vad har de gjort där då?
Per Högström känner inte till den danska Elsparfonden och skillnaden mellan länderna. Han säger också att Energimyndigheten gjort påstötningar för att man skall prioritera belysning högre.
– Alltså, det är ingen ny information att belysning är viktigt. Men det får vi fundera vidare på.
Om det blir en mer aktiv svensk politik på området kan han inte säga – den nya regeringen arbete med energibesparing ligger i stöpsleven.
