”Låt oss betrakta den skapade världen! Den börjar med mineralerna och går gradvis uppåt, till växtriket och sedan till djurriket, / … /
Djurriket utvecklar sig sedan, dess arter blir talrika och i en gradvis skapelseprocess leder den till människan, som kan tänka och reflektera. Människans högre stadium nås från apornas värld, där både skarpsinne och uppfattningsförmåga påträffas. Dessa djur har dock ännu inte nått reflekterandets och tänkandets nivå. Vid denna punkt kommer vi till människans första stadium efter apornas värld.”

Ibn Khaldun skrev detta i slutet av 1370-talet i sin ”Prolegomena. Introduktion till världshistorien” (från arabiska av Ingvar Rydberg, Alhambra, 2003). Det var kanske bara i det självgoda europeiska 1800-talet som Darwins slutsatser om arternas uppkomst var nya.