”Det talas om oss och åt oss (…) Jag ville vara med i denna pjäs för att jag vill berätta själv om mitt liv som hijabi”, så säger Shama Vafaipour, en av fem medverkande i uppsättningen Svenska Hijabis.
Föreställningen som har premiär på Dramaten i Stockholm i mitten av oktober kommer att spelas runt om i landet, till exempel i Uppsala, Göteborg, Linköping och Sundsvall.
Bakom produktionen står dramatikern America Vera-Zavala som här arbetar med genren community-teater, vilken hon beskriver som ett möte mellan professionell teater och en grupp som är ”experter” på någonting.
– Det har gjorts förut med till exempel gömda barn eller arbetslösa för att få fram berättelser som sällan hörs, berättar hon.
I Svenska hijabis handlar ”expertisen” om erfarenheten av att vara hijabi, det vill säga bärare av slöja, i ett samhälle där hijaben allt som oftast kopplas till föreställningar om muslimska kvinnor som förtryckta. De fem kvinnor som här talar om att vara hijabi i ett fördomsfientligt samhälle, har America Vera-Zavala hittat genom att gå ut på nätet. I grupper och forum efterlyste hon muslimska feminister intresserade av att diskutera sina erfarenheter på scen. Många var intresserade av att träffas, men det tog längre tid att finna dem som också var villiga att ge sig in i den tidskrävande processen:
– Det är kvinnorna själva som bär sina berättelser, inte skådespelare. Berättelserna tar form genom övningar och lekar och bearbetas sedan till manus. Ibland bygger de på egna historier, ibland på andras.
Förutom möjligheten att komma åt svårtillgängliga berättelser som bryter av mot de klassiker, familjedramer eller samhällskritiska pjäser som kontinuerligt spelas på svenska teaterscener, talar Vera-Zavala också om hur community-teatern kan föra fram en ”annan” sorts konstnärlig kvalitét.
– Inte bättre, eller sämre, men en annan sorts.
Frågorna som genom uppsättningen lyfts kan till exempel sättas i relation till Burkini-förbudet i Frankrike och de efterföljande debatterna.
– Människor ska ha hört de här historierna, man ska inte kunna säga att man inte hade en aning.