”Låt oss börja med det svåraste – att sjunga och kväva nattens eldar.”
Få har som den ukrainska poeten Serhij Zjadan fångat krigets lågintensiva rädsla. Granatsplitter, krypskytteld, flygbomber; den plötsliga döden lurar överallt. I Internatet (Ersatz, 2023) stöter huvudpersonen Pasja på en ung soldat som ”plockat fram hans död ur en säck, visat upp den och stoppat tillbaka den i säcken.” Nu har han sett den, och vet att den kan dras fram igen när som helst.
Ett och ett halvt år efter den ryska invasionen brinner nattens eldar ännu i Ukraina. De senaste veckorna har raketsiktena varit inställda på hamnstäderna Odessa, Tjornomorsk, Izmajil och Mykolaiv, vilket både har lett till omedelbara dödsfall såväl som förstörda sädeslager och avbrutna leveranskedjor till Afrika.
Hittills är den ryska regimen enligt försiktiga beräkningar ansvarig för 10 000 civila och 70 000 stridande dödsoffer på båda sidor. Länge var Moskva värnat, medan fattiga ryssar och minoritetsgrupper från glesbygden har slitits från sina familjer för att bli kanonmat. Nu har enstaka drönarbomber nått huvudstaden, och kanske har den zjadanska rädslan krupit även dit.
Hur länge kommer kriget att fortsätta? Tills det kostar för mycket. Gangsterekonomier som den ryska bygger dock till stor del på utvinning av naturtillgångar. Detta har som fördel att man är mindre beroende av leveranskedjor, men svagheten är att det blir lätt för omvärlden att fokusera sin ekonomiska krigföring. Enligt siffror från Internationella energirådet (IEA) utgjordes de ryska statsintäkterna år 2021 till häften av olja och gas.
Därför bad Volodymyr Zelenskij tidigt de västerländska ledarna att förbjuda handel med ryskt fossilbränsle. Åtgärden är ofrånkomlig, förklarade han den 6 april 2022:
”Den enda frågan är hur många ukrainska män och kvinnor den ryska militären kommer att behöva döda, innan ni, några politiker – och vi känner er – kan låna lite beslutsamhet någonstans.”
Men bara en timme innan den ukrainska presidenten talade inför Sveriges riksdag röstade alla partier utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet emot de sistnämndas förslag om att stoppa importen av fossilbränslen. Ett och ett halvt år senare pågår handeln fortfarande. Enligt en rapport från Greenpeace hade Sverige ett år in i kriget importerat ryska fossilbränslen för fyra miljarder kronor – både från det europeiska gasnätet via Danmark, och i form av flytande fossilgas direkt från ryska fartyg. Om takten varit oförändrad sedan dess så har vi nu bidragit med ytterligare en halv miljard för Ryssland att använda till sina folkrättsbrott.
Ebba Busch menar att ett förbud skulle ge Putin ”den narrativa fördelen att vi skulle vara splittrade inom EU”. Postmodern diskursanalys har tydligen blivit på modet när regeringen försöker rättfärdiga att man häller oljepengar i en mördares ficka.
Om du saknar handlingskraft så borde du inte ha gett dig in i politiken.
I Europa pågår en omställning mot grön energi, och även om det går långsamt så är effekterna på den ryska ekonomin märkbara. Under det första kvartalet år 2023 minskade energiintäkterna med 45 procent jämfört med i fjol, medan rubeln i augusti är sitt svagaste på 18 månader.
Men Sverige går i motsatt riktning. Trots att en majoritet av befolkningen stödjer utbyggd vindkraft säger kommunerna nej till fyra av fem nya anläggningar. Den 28 april föreslog regeringens särskilda utredare Ulrika Liljeberg ekonomiska incitament för kommuner som investerar i energislaget – men då hon föreslog en skatt stoppade regeringen utredningen.
Om ordet ”putinist” passar någonstans så är det här: på socialdemokraternas och högerns oförmåga att agera mot den skamliga importen, samt för att investera i den gröna energi som kan hjälpa andra länder att ställa om från blodstänkta ryska fossilbränslen. Som Zelenskij själv uttryckte det: ”Om du saknar handlingskraft så borde du inte ha gett dig in i politiken.”
