Var ett nyval väntat?
– Det var inte väntat men eftersom Theresa May har en parlamentarisk majoritet på bara tolv ledamöter var det inte heller oväntat. Det är kaos i det konservativa partiet. De trodde inte att Brexit-omröstningen skulle gå som den gick. Alla de viktigaste regeringsmedlemmarna byttes ut och jag tror att Theresa May var den enda som var beredd att ta jobbet. De har ingen strategi. Det tog dem sex månader att sluta upprepa tomma slogans som ”Brexit betyder Brexit”. Det tyder på att de inte har någon aning om vad de håller på med.
Varför utlysa nyval om de inte vet vad de gör?
– Jag tror att May vill få en tillräckligt stor majoritet så att regeringen kan sitta kvar de kommande fem åren. I vanliga fall borde en marginal på tolv räcka men eftersom majoriteten av deras ledamöter var för att stanna i EU vet man inte vad som kan hända. Sedan tror jag inte att det brittiska kapitalet är särskilt glada över att vi nu lämnar alla dessa handelsavtal. I alla fall inte tillverkningsindustrin som har sina distributionskedjor spridda över Europa. Den EU-vänliga delen av Torypartiet är väldigt tyst nu men de väntar i kulisserna på att komma tillbaka. På den andra sidan finns galningarna som tror att det fortfarande finns ett brittiskt imperium och som vill sluta nya avtal med de forna kolonierna. Jag tror att May vill säkra en så stor majoritet som möjligt så att hon kan vara flexibel i förhandlingarna. Just nu verkar de gå mot en ”hård Brexit”, det vill säga att lämna tullunionen. Problemet är att de inte har någon som kan förhandla fram nya handelsavtal. Sedan 1975 har EU skött alla förhandlingar åt Storbritannien. Därför har regeringen börjat backa från den retoriken på sistone. Jag tror att de kommer att försöka få till stånd ett avtal likt de som Turkiet och Norge har med EU, det vill säga att de får tillgång till den inre marknaden förutom för vissa produkter.

Colin O’Driscoll.
Foto: Labour International.

Hur ska man tolka Theresa Mays beslut att inte delta i några valdebatter?
– Hon är som en robot, det enda hon svarar i intervjuer är slogans. Jag tror inte att hon är rädd för att debattera men de som sköter hennes kampanj är det. De har i princip låst in henne i ett rum och sagt åt henne att stanna där i sex veckor. De släpper bara ut henne för att göra meningslösa framträdanden i tomma fabriker med applåderande arbetare som inte ställer jobbiga frågor. Jag tror att det är en väldigt riskabel strategi. Folk kommer att börja genomskåda det.
May verkar gå i en alltmer auktoritär riktning med sitt tal om nationell enighet. Hur skulle du beskriva hennes ideologiska hemvist?
– Hon lät tidigare som en kontinental kristdemokrat men har de senaste åren blivit alltmer auktoritär. När hon var immigrationsminister hittade hon på historier för att få migranter utvisade. Tror hon på demokrati? Jag antar det. Tror hon på den typ av demokrati som vi står för med öppenhet och deltagande? Nej. Demokrati för henne är val vart femte år och sedan ska man sitta ned hålla tyst. Hennes retorik snuddar ibland vid fascism. Det gjordes en jämförelse mellan hennes politik och den som (högerextrema) British National Party stod för i valet 2005 och man kom fram till att hennes är värre. Hon har också välkomnat att vi nu kan dra oss ur Europakonventionen, vilket i princip placerar henne i samma kategori som Vitryssland. I stället vill hon ersätta den med en brittisk version som går ut på att ”om du inte är britt har du inga rättigheter”.
Vad är Labours strategi i valrörelsen?
– May försöker få valet att handla om Brexit, piska upp främlingsfientlighet och hävda att vi ska ”ta tillbaka kontrollen” – vad nu det betyder eftersom vi redan kontrollerar gränserna – för att vinna tillbaka Ukip-väljare. Vår strategi går i princip ut på att hålla oss borta från den debatten och i stället tala om verkliga frågor, såsom bostäder, utbildning, arbetslöshet, investeringar och det faktum att Storbritannien har varit vanstyrt i årtionden. Trots att vi är ett av de rikaste länderna i Europa är vi det mest ojämlika och ett av de mest eländiga ställena att leva på i vissa delar.

Hon är som en robot, det enda hon svarar i intervjuer är slogans

Går det att helt undvika frågan om Brexit?
– Nej. Före omröstningen var vi vår position ”critical remain”. Eftersom en majoritet röstade för att lämna måste vi nu göra det bästa av situationen. Det betyder att vi vill försöka bevara så mycket som möjligt av de positiva aspekterna av ett EU-medlemskap, till exempel fri rörlighet och att inte behöva bry sig om onödiga handelshinder. Men samtidigt vill vi försöka förändra reglerna i en bättre riktning. Till exempel vill vi behålla den fria rörligheten men säkerställa kollektiva löneförhandlingar, och så vidare. Därför säger vi att alla kan komma till Storbritannien men det ska inte kunna användas som ursäkt för arbetsgivare att sänka levnadsstandarden, lönerna och arbetsvillkoren. Vi vill också öka möjligheterna att återbörda privatiserade tjänster till det offentliga.
Hur hanterar ni de högerdominerade brittiska medierna?
– Den brittiska pressen är värre än någon annanstans i Europa. Det har också blivit värre. Förr kunde man i alla fall läsa nyhetsdelen i högertidningarna och lita på att vad som stod där stämde. Nu har de blivit som komiska parodier på tidningar, med förvrängningar och vinklade nyheter. Ännu värre är vad som har hänt med BBC. De brukade anses vara objektiva. Men sedan 2010 har deras redaktion bytts ut mot tidigare Murdoch-journalister (från den konservative Rupert Murdochs medieimperium) som framställer Jeremy Corbyn som en terrorist-kramare. Så vad kan man göra i en sådan situation? Vi försöker använda sociala medier och utnyttja det faktum att vi nu har över 500 000 medlemmar. Vi försöker få ut dem på gatorna för att tala med folk och förklara att det som står i tidningarna inte är sant. Det är inte lätt. De flesta säger: ”Jag gillar politiken men den där Corbyn är tokig”. Det positiva är att vi har en majoritet bland yngre väljare och de yngre läser inte tidningar längre. Det gäller dock att få dem att gå och rösta. Problemet är att de har växt upp med regeringar som antingen inte har hållit vad de lovat eller inte har lovat någonting alls. Så det finns en apati i den gruppen.
Varför tackade Corbyn nej till en allians med de andra oppositionspartierna?
– En sådan allians hade möjligtvis varit intressant i Skottland. Men jag tror inte att SNP (Scottish National Party) egentligen vill ha en allians eftersom den största möjligheten att göra Skottland socialdemokratiskt är genom självständighet. En andra anledning är att taktiska allianser inte fungerar i majoritetsvalsystem. Man kan inte bestämma hur väljare ska rösta i olika valkretsar. Om vi drar tillbaka en kandidat och uppmanar väljarna att rösta på en från ett annat parti kommer många att inte rösta alls i stället. Utanför Skottland är det en ännu sämre idé. De gröna är för små för att det ska löna sig, de walesiska nationalisterna konkurrerar om Labours väljare och Liberaldemokraterna är helt enkelt inte progressiva. De är för progressiva reformer så länge de inte behöver betala för dem. De har blivit mer högerinriktade sedan de satt i koalition med de konservativa och dessutom förlorat hälften av sitt stöd. Nu har de sagt att de kan förhandla med båda sidor så länge varken Corbyn eller May blir premiärminister. Det är en smart taktik eftersom det är osannolikt att högerfalangen inom Labour kommer att utmana Corbyn en tredje gång, även om Labour skulle förlora valet. Men om vi hamnar i en situation där inget parti har egen majoritet kan en eventuell koalitionsregering med Liberaldemokraterna göra det möjligt att tvinga honom att avgå.
Det har skett många läckor och attacker från Labours högerfalang på Jeremy Corbyn. Hur hanterar ni det?
– Jag är inte en del av ledningen så jag kan bara ge mitt eget intryck. De beter sig för det mesta kamratligt just nu eftersom vi måste skriva ihop ett manifest inför valet. Frågan är vad som kommer att hända därefter. Partihögern har försökt bli av med Corbyn två gånger. Varför de beter sig så oansvarigt beror delvis på valsystemet. Med ett annat valsystem hade Labour varit två separata partier.
Corbyn har väldigt låga förtroendesiffror och flera tongivande vänsterprofiler har på sistone ifrågasatt honom. Tror du att Labour skulle vara mer framgångsrika med en annan ledare?
– Problemet är den brittiska pressen. Säg att det var John McDonnell (finanspolitisk talesperson) i stället. Pressen skulle direkt utmåla honom som IRA-kramare. Säg att det var en av de nya unga parlamentsledamöterna som är väldigt begåvade. De skulle säga ”för ung, för oerfaren, för kvinnlig” och så vidare. Vi försöker nu ändra reglerna i partiet så att det inte krävs ett misstag för att partiet ska få en ledare som en majoritet av medlemmarna vill ha. Så borde det inte vara i ett demokratiskt parti.
Vad tror du händer på partikongressen i september om Labour skulle förlora valet?
– Jag vet inte. Det kan hända något tidigare än så, det beror på valresultatet. Det kan hända att högerfalangen försöker använda Liberaldemokraterna som en ursäkt att få bort Corbyn. Problemet är att de i så fall måste tvinga fram ett nytt partiledarval och då skulle han vinna igen. Så de måste övertala honom att avgå. Jag kan bara spekulera men jag tror att han skulle kunna gå med på det på villkor att han får utse sin efterträdare. Och det skulle de naturligtvis inte gilla heller.