Det är en ljum sommarkväll nere vid en sjö i tremiljonerstaden Salvador i Brasilien. Stadens samlade kvinnorörelse förbereder i samband med 8 mars en manifestation mot kvinnovåldet. Spridda grupper kvinnor samtalar stillsamt och delar ut flygblad till förbipasserande. Intrycket är att det mest är välutbildade kvinnor ur medelklassen och det är inte första gången de träffas så här. Några flygblad tar också upp den känsliga abortfrågan, där även radikala delar av kyrkan just gått till offensiv mot mer liberala lagförslag.
På andra sidan den trafikerade gatan dyker det upp en stor grupp kvinnor i dubbla led. Med ljus i händerna stoppar de vackert sjungande trafiken när de passerar. Det är kanske 1 000 kvinnor från de jordlösas rörelse (MST) som ansluter sig till manifestationen. Allvarliga väderbitna ansikten gör att akten plötsligt djupnar och får en helt annan resonansbotten, verkligheten verkar hälsa på hos aktionen.
Under fem dagar kring 8 mars har MST samlat 1500 kvinnor från hela delstaten Bahia för att diskutera två teman, våldet mot kvinnor och rätten till mat. Kvinnorna kommer inte bara från MST utan där finns indiankvinnor, fiskarkvinnor, svarta kvinnor och andra lantarbetande kvinnor från andra rörelser. De bor i ett tältläger på universitetsområdet och ägnar dagarna åt diskussioner, föredrag, kulturaktiviteter och seminarier.
Dagarna inleds i det stora tältet med musik och små teatersketcher för att aktualisera dagens ämne. Regelbundet avbryts föredragen med allsång där alla står upp och klappar i händerna, en del vågar till och med sig på några danssteg. Uppe i lägret lagas maten gemensamt i stora grytor över öppen eld. Vid flera grytor är det faktiskt medföljande män som sköter matlagningen.
– Vi har ordnat de här lägren i tio år nu och de har betytt mycket för att få med kvinnorna i arbetet, säger Lucia Barbosa som är en av arrangörerna. Vi har lärt oss mycket på dessa seminarier och diskussioner, men det viktigaste är att det vuxit fram ett skikt av kvinnliga ledare inom rörelsen.
MST har principen att på alla instanser skall kvinnorna utgöra 50 procent, men det gäller att se till att det inte är bara på pappret som kvinnorna deltar.
Våldet mot kvinnor är fortfarande ett problem att lösa inom MST, det gäller att bryta mot de gamla mönster där våldet i familjen är en privat angelägenhet. MSTs officiella hållning är att man måste ta upp sådana händelser direkt. Mannen skall varnas och om ingen förändring sker måste han lämna bosättningen. Men det händer fortfarande att detta fortgår och att ingen vågar reagera. Denna tystnadens kultur måste brytas och kvinnolägren är ett bra tillfälle. I flera seminarier går man därför igenom lagstiftningen och talar om sina egna erfarenheter.
Det har nyligen stiftats en lag i Brasilien som uppkallas efter en kvinna som upprepade gånger misshandlades av sin man utan att få hjälp av polisen när hon sökte upp dem. Misshandeln pågick under sex år och till slut blev Maria da Penha förlamad. Det dröjde 19 år innan mannen fick ett straff för det han gjort. Lagen säger att om en kvinna anmäler att hon blivit misshandlad av sin man skall denne direkt placeras i fängsligt förvar för att skydda kvinnan.
Trots de allvarliga ämnena är stämningen hög, för kvinnorna är det en stor upplevelse att komma hit och få nya perspektiv. Seminarierna tar upp ett mycket brett spektrum, från världspolitik till hur man kan skaffa sig egna inkomster genom att tillverka marmelad, tvål eller kakor.
Rosa Maria är en av dessa unga kvinnliga ledare som stigit fram inom MST. I ett flammande anförande manar hon kvinnorna att engagera sig mer i politiken:
– Vad är det för “modernt” samhälle som mördar sina arbetare och sitt folk? Eukalyptusodlingar istället för färsk mat i våra matkorgar. Brasilien har den största markägarkoncentrationen i världen men istället för att genomföra den utlovade jordreformen försöker de kriminalisera våra rörelser. Vi ska också ta ansvar för vad vi odlar och för vad vi tar in i våra hem till våra barn. Mobilisera, organisera! Vi får inte glömma klasskampen! Vi kan inte komma tillbaka nästa år med samma problem! Då ska vi ha en strategi för att göra revolution, avslutar hon med att glatt leende!
Eukalyptusplantagerna hon talar om ägs av Stora Enso, som använder träden som råvara till pappersmassa och det är ingen tvekan om att kvinnorna vill att jorden istället skall producera mat. Konflikten kring jorden har hettat till kraftigt de senaste åren eftersom de stora jordägarna ser stora ekonomiska möjligheter att använda Brasiliens goda jordar till industriell odling i massiv skala av eukalyptus, sockerrör till etanol och soja med storskalig användning av kemikalier. MST vill istället prioritera ekologisk odling av mat och det är därför den inhemska makteliten, med domstolar, media och polis i spetsen, gör allt vad man kan för att kriminalisera rörelsen.
Liknande kvinnoläger genomförs runt hela Brasilien, men ingenstans har det fått så bred uppslutning och genomslagskraft som i Bahia. Under flera år stöttades lägret av Vänsterns Internationella Forum – VIF i Sverige, vilket bidrog till att många kvinnor kunde bjudas in. När stödet nu dragits in hade lägret blivit så etablerat att det var möjligt att hålla kvar omfattningen med lokalt stöd.
Anita Persson från VIF fick genom ett utbytesprojekt möjlighet att vara med under lägret och blev mycket imponerad över att allt var så välorganiserat. Det som slog henne mest var ändå det inspirerande sättet att arbeta:
– Kulturinslagen var en naturlig del av programmet, inte som på våra konferenser där artisterna kommer som inhyrda. Både kropp, hjärta och känslor får vara med, folk uppmanas att dansa, stå upp och delta, det kändes mycket mer glädjefullt.
Kvinnorörelsen i Brasilien är i mycket en medelklassrörelse, men MST lyckas få med helt nya grupper till 8 mars. För Anita var klassaspekten tydlig:
– Detta är långt från den borgerliga kvinnokampen. I Sverige blir vi lätt teoretiska och använder bara huvudet och på det sättet får man inte med sig alla kvinnor. Här utgår man från det man är och det man kan.
