Inrikes 31 mars, 2004

De studerar på grundskolenivå trots gedigen yrkesutbildning

Att studera på vuxenskola är ett sätt att bättra på svenskan. Många kan egentligen redan ämnet de studerar, men har svårt att klä sin kunskap i ord. Trots att betyg och intyg från hemländer valideras, det vill säga anpassas efter den svenska skalan, väljer vissa att studera på grundskolenivå. – Kunskap finns, men man utnyttjar vuxenutbildning som en språkkurs, vilket i och för sig är bra, säger matematikläraren Solveig Eriksson.

På Västerorts vuxenskola i Tensta i Stockholm går Sedigeh Fakour och Derusia Sahovic. Fakour läser matematik och Sahovic läser matte, svenska, engelska och samhällskunskap.

De har båda två utbildning och arbetslivserfarenhet från respektive hemländer. Trots detta studerar de på grundläggande nivå här i Sverige.
Sahovic kom till Sverige för elva år sedan. Redan då lämnade hon in sina betyg från hemlandet, Bosnien, för att få dem översatta och validerade. Men ingenting hände. Hon läste svenska för invandrare, SFI, och efter några år började hon arbeta som lokalvårdare i Stockholm.

Hon är utbildad maskintekniker och utbildad säljare. Idag är hon tjänstledig, och helst hade hon velat arbeta som ekonomiassistent eller löneadministratör. Sahovic anser att det är nödvändigt att på något sätt ”bevisa” att de betyg och intyg man tar med sig från hemlandet är äkta, men problemet är att det ofta tar för lång tid.

– Egentligen kan jag matte, men det kan vara svårt att som vuxen börja om i skolan. Jag ser detta som ett tillfälle att lära mig bättre svenska. Jag vet att det ändå kommer att vara svårt att få jobb, men det kanske går lite bättre om jag har ett betyg, säger Derusia Sahovic.
Fakour har själv valt att läsa på grundskolenivå, trots att hon blev tillfrågad att hoppa direkt på B-kursen.
– Jag kan matte, men jag kan inte orden. Jag hade gärna praktiserat på en arbetsplats och lärt mig svenska den vägen, men det är svårt att ordna. Nu passar jag på att lära mig mer svenska under tiden jag studerar.

Fakour kom till Sverige från Iran för fem år sedan. I Iran arbetade hon som lärare. För tre år sedan läste hon SFI. Efter det ingick hon i ett projekt för lärare, som arbetsförmedlingen ordnat. Efter kusens slut hände dock inget mer och Fakour bestämde sig för att byta inriktning.
– Jag vill starta eget eller arbeta inom resebranschen. I april börjar jag en kurs på en resebyrå.

Solveig Eriksson undervisar i matematik på Västerorts vuxenskola.

För drygt ett år sedan gick hon en valideringsutbildning. Hon menar att kritiken från Integrationsverket, om att människor hamnar i skolbänken i onödan, måste ses från flera perspektiv.
– Det finns nog förhoppningar hos kommunansvariga att vi har våra kunskaper aktuella, men det har vi inte. Det gäller även svenskfödda människor.
När folk kommer till Västerorts vuxenskola går man igenom vad det är för sorts kompletteringar som behövs i utbildningen. Dessutom får eleverna uppskatta själva var de står.

– Jag tycker att det är bra att man utnyttjar möjligheten att utveckla svenskan. Hur fort man klarar utbildningen beror delvis på kapacitet, men också på hur mycket tid man kan lägga ner per vecka. Visst finns det människor som kanske hamnar i skolbänken i onödan, men inte i så stor utsträckning. Dels görs kompletteringar och dels lär man sig att klä sina kunskaper i ord, säger Solveig Eriksson.

VUXENUTBILDNING FÖRVARING FÖR UTLANDSFÖDDA

Segregationen i Sverige är inbyggd i samhällsstrukturen. Myndigheter tar lite hänsyn till tidigare utbildning och arbetslivserfarenhet och många hamnar i skolbänken, utan att de egentligen behöver sitta där.

En färsk rapport från Integrationsverket visar att vuxenutbildning för utlandsfödda tenderar att vara en förvaringsplats för människor med kompetens.
– Till exempel människor från Afrika och Asien förutsätts ha lägre eller ingen utbildning, vilket inte alls måste vara fallet, säger Integrationsverkets Lillemor Sahlberg om rapporten.
Människor med annan bakgrund än svensk blir fast i lägre utbildningar och bidragsberoende och när de väl får jobb är det ofta arbeten som ligger under deras kompetensnivå.
Integrationsverkets generaldirektör Andreas Carlgren riktar hård kritik mot dagens integrationsarbete. Regeringen, kommuner och myndigheter har inte insett hur stora insatser som behöver vidtas för att integrera utladsfödda i arbetslivet. Det finns flera fällor att hamna i och i grunden ligger diskriminering. En del av rapporten Integration 2003 handlar om
vuxenutbildning. Där konstateras att utlandsfödda var överrepresenterade i den kommunala vuxenutbildningen och kraftigt överrepresenterade på grundskolenivå. Har de som hamnat i skolbänken en bristande kompetens? Eller har de inte fått sin utbildning värderad och erkänd? Eller handlar det om föreställningen hos studievägledare, arbetsförmedlare eller flyktingmottagare om den utländska kompetensen och möjligheterna på arbetsmarkanden? Har vuxenutbildningen för just utlandsfödda blivit en ”förvaringsplats” för människor med kompetens, som skiljer sig från den svenska normen?
Rapporten visar att ansvariga myndigheter inte prioriterar uppgiften att bedöma den utländska kompetensen och att Komvux utan validerade dokument, gör rutin att placera människor på den lägsta nivån. Trots hög utbildning och yrkeserfarenhet hamnar de alltså på grundskolenivå här i Sverige.
Det framkommer också att att kommuner lotsar SFI-studerande vidare till undervisning i svenska som andraspråk, utan att de först passerar Arbetsförmedlingen. Ibland beror detta på att Arbetsförmedlingen ställer höga krav på kunskap i svenska, i sin tur kan vara en återspegling av krav från arbetsgivare. Allt detta, myndigheters prioriteringar bland knappa resurser, utbildningsanordnares regler och rutiner och förmedlares och anställares föreställningar om utländsk kompetens, kallar Lillemor Sahlberg i rapporten för strukturell diskriminering.
– Det finns tecken som tyder på att människor slentrianmässigt hamnar på vuxenutbildning. För att komma till rätta med problemet är det viktigt att validering sker på ett säkert och enhetligt sätt.
Flera kommuner runt om i landet försöker själva arbeta fram effetiva valideringssystem, men Sahlberg menar att det krävs ett centralt system som alla kan rätta sig efter.

Skolverket visar att läsåret 2001/2002 studerade 287 584 personer inom den kommunala vuxenutbildningen. Detta motsvarar 5,6 procent av Sveriges befolkning i åldrarna mellan 20 och 64 år. Mer än en fjärdedel, 26,2 procent eller 75 000 var födda utomlands. De flesta utrikesfödda, 47 000, studerade på gymnasial nivå, 27 000 studerade på grundläggande nivå och cirka 1 000 gick en påbyggnadsutbildning. (Därutöver studerade omkring 40 000 svenska för invandare, SFI, som idag inte ingår iKomvux, även om det är kommunerna som ansvarar för att den finns.)
Det finns föreställningar och rutiner hos myndigheter och bristande prioriteringar hos kommuner, som får till följd att utlandsfödda hamnar i vuxenutbildning i stället för jobb, vilket i sig är diskriminering. Det är generellt en stor överrepresentation av kvinnor inom den kommunala vuxenutbildningen. En förklaring till detta kan vara den segregerade arbetsmarknaden där de traditionellt ”kvinnliga” yrkena är betydligt färre än de traditionellt ”manliga” yrkena. Kvinnor får inte praktik eller arbetsmarknadsutbildningar i samma utsträckning som män.
– Vi har alla har ansvar för att människor från andra länder behandlas lika och rättvist. Det gäller att få upp ögonen för problemet och att redan från början ta reda på vem personen är. De som kommer hit måste bemötas med respekt, säger Lillemor Sahlberg.

Utrikes 29 september, 2023

Den långa (åter)marschen

Shenzhen är en av många städer i Guangdong som växt raketartat under de senaste decennier. Foto: Ng Han Guan/AP.

Ungdomsarbetslösheten har exploderat i Kina, medan strejkerna har fördubblats på ett år. För att främja social harmoni och säkra tillväxten ska högutbildade arbetslösa ungdomar nu skickas ut från städerna för att få landsbygden att blomstra.

I maj saknade var femte kinesisk ungdom mellan 16 och 24 år ett jobb. Sedan dess har närmare 11,6 miljoner universitetsstudenter tagit examen som även de letar en sysselsättning. Det är framför allt i städerna som de unga har svårt att hitta ett arbete, och i augusti upphörde staten att publicera siffror på sysselsättningsgraden.

Ungdomsarbetslösheten är, tillsammans med det ökande antalet äldre, statsrådets största inrikespolitiska utmaning. 2022 hade Kina två personer i arbetsför ålder per pensionär, och 2042 beräknas bara en vara kvar. Detta oroar inte endast statsrådet utan även dagens unga, särskilt med anledning av att majoriteten av dem är enda barn och att det allmänna pensionssystemet är undermåligt. Dessutom är den offentligt finansierade vården så underfinansierad att barn- och mödradödligheten återigen ökar, och i flera provinser har man lika många patienter liggande i vårdsalar som i korridorerna.

Ungdomsarbetslösheten hotar således både landets tillväxtpotential och det sociala kontraktet mellan det kinesiska folket och landets kommunistiska parti, som ska leverera ekonomisk framgång och stabilitet i utbyte mot sitt politiska monopol.

I det kinesiska statsrådets 15-punktsplan som antogs under våren ingår att högutbildade arbetslösa ungdomar, med hjälp av statlig finansiering, ska omskolas till yrken som arbetsmarknaden efterfrågar och att statligt ägda företag ska anställa en del av de unga som är högutbildade och arbetslösa. Även kommunistpartiets ungdomsförbund har engagerats i statsrådets agenda. Ungdomsförbundet i Guangdong-provinsen antog i år en handlingsplan som ska ”få ungdomar att bidra till Kinas utveckling” genom att ”sända 300 000 ungdomar till landsbygden till och med 2025”. Ungdomsförbundet i Guangdong vill att stadsungdomar ska flytta till landsbygden, att de unga som har flyttat från landsbygden (för att studera/arbeta i städer) ska flytta tillbaka till landsbygden samt att ungdomar som lever på landsbygden ska stanna kvar där för att ”hjälpa till med högkvalitativa utvecklingsprojekt i 100 län, 1 000 kommuner och 10 000 byar” i provinsen.

Att initiativet lanseras i Guangdong, som är landets folkrikaste provins, är inte förvånande. Invånarantalet har ökat markant sedan 1980-talet, och glesbygdsbor har flyttat dit från hela Kina för att försörja sig. I dag beräknas det bo 126 miljoner människor där. Provinsen är även en av landets ekonomiskt viktigaste, där många ekonomiska reformer har prövats sedan marknadsekonomi infördes och de första storskaliga privata industrierna tilläts.

Sysslolösa. Två rekryterare väntar på besökare till montern under en jobbmässa i Beijing. Foto: Mark Schiefelbein/AP.

I Guangdong finns flera av Kinas ledande teknikföretag, och Huawei har både sitt huvudkontor och utbildningscenter här, tillsammans med Kinas svällande textilindustri. Landet har i några decennier varit världens största klädtillverkare, men sedan 2015 har textilindustrin installerat allt fler robotar, vilka har ökat produktiviteten samtidigt som många arbetare gjorts överflödiga och sagts upp.

Statsrådets omfattande nedstängning av samhället under covid-pandemin och handelskonflikten mellan Kina och USA har också bidragit till att stora privata arbetsgivare som e-handelsjätten Alibaba, söktjänsten Baidu och hyrbilsappen Didi Chuxing, var och ett, sagt upp flera tusen personer bara i år. Både privatägda och offentligt ägda företag har sagt upp folk eller, tack vare brister i lagstiftningen, slutat att betala ut löner i år. Detta i sin tur har lett till en markant ökning av strejker. Enligt Hongkong-baserade China labour bulletin, som bevakar arbetsrättsliga frågor på fastlandet och gör årliga sammanställningar av rapporterade strejker, har 140 strejker ägt rum till följd av uppsägningar inom tillverkningsindustrin de första fem månaderna 2023, dubbelt så många som 2022. Majoriteten har varit på fabriker i Guangdong, där unga kvinnor från landsbygden utgör lejonparten av arbetarna.

Det regionala ungdomsförbundet har en särskild betydelse för kommunistpartiet. Det var i Guangdongs huvudort Guangzhou som riksungdomsförbundets första kongress hölls den 5 maj 1922.

Ungdomsarbetslösheten hotar både landets tillväxtpotential och det sociala kontraktet mellan det kinesiska folket och landets kommunistiska parti.

I sitt tal vid 100-årsfirandet sade Xi Jinping att ”förverkligandet av den kinesiska drömmen är ett historiskt maraton och dagens ungdom måste sträva efter att vara de första att förverkliga det nationella välståndet”. Alla politiska ledare i Kina har använt ungdomsförbundet till att påverka och mobilisera ungdomar i den riktning som statsrådet slagit fast, och förbundet fungerar också so en plantskola varifrån framtida rikspolitiker plockas.

Xi Jinping har dock gått längre än sina företrädare sedan marknadsekonomi infördes – både när det kommer till att mobilisera ungdomar och att minska risken för fraktionsbildande inom partiet – genom att eliminera oliktänkande på ett tidigt stadium. Redan 2015, två år in i hans första mandatperiod, inledde centralkommissionen för disciplinär inspektion ett ”inspektions- och korrigeringsarbete” inom partiets ungdomsförbund. Initiativet ska få ungdomsförbundets medlemmar att ”inte komma med tomma slagord” och förbundet att ”inte utvecklas till ett tomt skal”, utan ”träna en generation av pålitliga efterträdare”, som Xi uttryckte det 2017.

Detta korrigeringsarbete har skett parallellt med att enpartistaten har stärkt sitt inflytande på arbetsmarknaden. Under några decennier var de privata företagen i stort sett befriade från partiets närvaro vid anställningsförfarandet, men nu är det inte endast i offentligt ägda företag som medlemskap i partiet krävs vid anställning av mellanchefer och företagsledare, utan enligt nya regelverk även i medelstora och stora privatägda företag.

Blötlagd. En majsbonde försöker dränera sitt fält under hösten 2021, då Henanprovinsen drabbades av de värsta skyfallen på 40 år. Foto: Ng Han Guan/AP.

Vetenskapliga studier gjorda vid olika universitet på uppdrag av kommunistpartiets universitetsorgan visar att anledningen till att ungdomar söker medlemskap i partiet har förändrats de senaste decennierna. I början av 1990-talet angav över 80 procent av studentmedlemmarna ideologisk övertygelse som främsta anledning till sitt medlemskap, och 2005 låg siffran ännu på 75 procent. Men enligt den senaste studien, som genomfördes 2019 med 3 000 medverkande från Jiangxi-provinsens ungdomsförbund, angav hälften ideologisk övertygelse som främsta anledning och den andra hälften karriär. Flera inhemska forskare hävdar att medlemskap i partiet är så viktigt för karriären att det numera är den främsta orsaken till att unga kineser söker sig till partiet.

Det första tillkännagivandet om att ungdomar skulle slussas från städer till volontärarbete på landsbygden, kom från Ministeriet för jordbruk och landsbygdsfrågor i Guangdong. Därefter läckte ungdomsförbundets handlingsplan till inhemska och utländska sociala medier.

Enligt handlingsplanen ska 10 000 studenter från provinsens universitet och högskolor årligen sändas som volontärer till ”mindre utvecklade delar i Guangdong, för att med sin talang återuppliva landsbygden”. Det ska följas upp med lokala incitament som ska göra att de som återvänder till sin landsbygdsort och de som flyttar eller sänds som volontärer, ska stanna kvar på landsbygden. Därtill ska 1 000 grupper av volontärer med yrkesutbildning årligen sändas till landsbygden under sommaren för att lära ut sin yrkeskunskap och hjälpa till med att starta småföretag, och 1 000 unga entreprenörer från hela landet ska rekryteras årligen för att delta i utvecklingen av byar och mindre städer i provinsen.

2022 hade Kina två personer i arbetsför ålder per pensionär, och 2042 beräknas bara en vara kvar.

Svårigheten för unga att få ett jobb gör att många känner sig tvungna att delta i det volontärarbete som ungdomsförbundet organiserar i Guangdong – i hopp om att säkra ett framtida betalt arbete. Det är också troligt att projektet är ett pilotprojekt som kommer att förfinas, och att fler regionala ungdomsförbund kommer att hjälpa statsrådet att ”återuppliva landsbygden”.

Initiativet kan stävja både fraktionsbildande inom partiet och social oro i samhället genom att minska antalet oliktänkare bland ungdomar, samtidigt som de regionala ungdomsförbunden i officiella sammanhang kommer få dela äran med statsrådet för att ha hjälpt det kinesiska folket att utveckla landet – i den riktning som partiet har stakat ut.

Ledare 28 september, 2023

Riksbanken måste underställas folkviljan igen

Riksbankschef Erik Thedéen föreläser på Ekonomiska museet i Stockholm – där hans typ av institution hör hemma. Foto: Anders Wiklund/TT.

Sveriges ekonomiska politik hålls gisslan av en odemokratisk centralbank som bara har ett verktyg i lådan – räntehammaren. Det är dags att återta kontrollen.

Häromveckan var det dags igen, Riksbanken höjde räntan med 0,25 procentenheter till 4 procent och flaggade för att fler höjningar var på gång. Sveriges många hushåll med stora lån känner hur snaran börjar dras åt. Kritiken lät inte vänta på sig. Det är som måndag hela veckan vid varje ny räntehöjning.

Näringslivstoppar vars branscher drabbas hårt är som vanligt ute och klagar. LO-ekonomer tycker att Riksbanken bör utnyttja utrymmet att föra en självständig räntepolitik som är anpassad till den svenska ekonomins och arbetsmarknadens förhållanden, och inte bara blint följa andra stora centralbankers räntehöjningar.

Det hörs till och med kritik från bankekonomer som tycker att det är fel att penningpolitiken styr medan finanspolitiken är förvisad till baksätet, det vill säga att förändringar i styrräntan premieras medan skattepolitik och investeringar hålls tillbaka. Hedrande med tanke på de gigantiska vinster som bankerna gör i detta läge. Men de oroar sig väl för att fastighetsbranschen kan kollapsa om räntan fortsätter uppåt.

Argast av alla är Andreas Cervenka som i Aftonbladet (21/9) förklarade att i princip allt Riksbanken gjort det senaste decenniet har varit fel. Misstag efter misstag har gett oss 15 förlorande år, argumenterar han. ”Med sådana vänner behöver svensk ekonomi inga fiender.”

Men tänk om människorna på Riksbanken inte är dumma i huvudet? Tänk om institutionen bara är riggad på fel sätt. Det formella beslutet om centralbankens självständighet trädde i kraft 1999, delvis eftersom det var ett kriterium för EU-inträdet. Det är ingen naturlag att den måste vara självständig.

Tyvärr har centralbankernas oberoende blivit ett sätt för politikerna att svära sig fria från ansvar, menar Monnet.

Den bakomliggande idén är att det skulle vara farligt att låta folket och de folkvalda ha direkt inflytande över penningpolitiken. I stället överlåter man ansvaret på en teknokratisk ekonomisk elit. Med detta oberoende skapades också en striktare separation mellan finanspolitiken och penningpolitiken, två politikområden som egentligen hänger tätt samman.

Trots penningpolitikens komplexitet så har Riksbanken bara fått ett övergripande mål, att hålla inflationen på två procent per år, och ett trubbigt verktyg för att nå målet, att höja och sänka räntan. Något motsvarande mål om att hålla arbetslösheten låg finns inte. Det behöver kanske inte påpekas att man för det mesta också misslyckas att nå inflationsmålet.

Men nu börjar den här nyliberala uppdelningen äntligen att ifrågasättas. Nyligen var den franska ekonomiprofessorn Eric Monnet i Stockholm och talade vid Arena Idés konferens New economic order om behovet av att demokratisera penningpolitiken.

Monnet menar att de senaste 15 åren har retoriken inte visat sig stämma med verkligheten. Centralbanker har fokuserat mer på att stabilisera finansmarknader än på att nå inflationsmål. Man har också använt sig av många fler verktyg än räntan, som exempelvis stödköp av värdepapper (så kallade kvantitativa lättnader), valutaswapar och riktade lån.

Dessutom har den förda penningpolitiken lett till en stigande ojämlikhet, skyhöga bankvinster och en dysfunktionell bostadsmarknad. Områden som borde ligga på de folkvaldas bord. Tyvärr har centralbankernas oberoende blivit ett sätt för politikerna att svära sig fria från ansvar, menar Monnet.

I Sverige ifrågasatte nyligen professor Bo Rothstein Riksbankens självständighet i DN-Debatt (4/9). Han möttes av tystnad, inte en enda replik. Här är frågan belagd med tabu – det är hög tid att det krossas.

Enna Gerin
är biträdande chef på den fackliga tankesmedjan Katalys.
Inrikes 27 september, 2023

”Idéer från vänster kan bli mainstream”

Elinor Odeberg och Philippa Sigl-Glöckner samtalar med Silvia Kakembo på Södra teaterns scen. Foto: Jacob Lundberg.

Stämningen var hoppfull när internationella vänsterekonomer samlades på Södra teatern i Stockholm för att diskutera hur ekonomin kan underställas demokratiskt inflytande.

Glöm snacket om löneprisspiraler och omättliga arbetare som driver på inflationen genom orimliga lönekrav. Mitt under polykrisens perfekta storm av krig och pandemi dök den upp: vinstpristornadon. Vad som ursprungligen avfärdades som en absurd idé är i dag en allmänt accepterad sanning om ekonomin. Och den har kraften att vända hela den ekonomiska spelplanen över ända.

Ingen vet det bättre än Isabella Weber (bilden).

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Utrikes 27 september, 2023

Etnisk rensning framför omvärldens ögon

Anhöriga till soldater som dog förra veckan begraver sina söner innan de lämnar. Foto: Marut Vanyan.

Efter månaders blockad av enklaven Nagorno-Karabach gav Armenien i förra veckan till slut upp: svält, sjukdomar och bombardemang har fått en stadig ström armenier att lämna området. Forskare talar nu om folkmord.

För två veckor sedan stod jag vid blockaden av enklaven Nagorno-Karabach mellan Armenien och Azerbajdzjan. Ingen humanitär hjälp hade kommit in på flera månader och människor som jag talade med inne i den armeniska regionen i Azerbajdzjan berättade om hunger, sjukdomar och desperation. Detta trots att Internationella domstolen i Haag vid två tillfällen beordrat landet att öppna den.

Blockaden framför var stillsam. Ett par azerbajdzjanska lastbilar körde fram och tillbaka med byggmateriel nedanför kullen där landets flagga hängde högt. Bakom låg den ryska militärbasen där de fredsbevarande styrkorna skulle finnas.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Canbäck
Frilansjournalist och författare med fokus på den postsovjetiska världen.[email protected]
Nyheter 26 september, 2023

Veckan som gått

Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Per Gahrton (bilden) avlider vid 80 års ålder.

Gahrton började som riksdagsledamot för Folkpartiet, där han företrädde partiets vänsterfalang och bland annat förespråkade vapenleveranser till Nordvietnam. 1969 utsågs han av Veckojournalen till ”årets argaste unga man”.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 26 september, 2023

Stefanos Kasselakis vill förvandla Syriza till de amerikanska Demokraterna. Foto: Yorgos Karahalis/AP.

Efter att ha öppnat partiledarvalet har Greklands största vänsterparti tagits över av en okänd affärsmagnat som vill förvandla partiet till de amerikanska Demokraterna. Vänsterpopulismens flaggskepp ser därmed ut att förlisa på egen hand.

I söndags kväll kom den kalldusch som medlemmarna i det grekiska vänsterpartiet Syriza anat skulle välla över dem.

I andra omgången av partiets ledarval vann den unge affärsmannen Stefanos Kasselakis mot den tidigare arbetsmarknadsministern Effie Achtsioglou med över 56 procent av rösterna.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 24 september, 2023

Liberalerna förstår inte pacifismens kärna

På årsdagen av den ryska invasionen medverkade Greta Thunberg i en demonstration arrangerad av pacifistiska organisationer som Svenska freds. Foto: Fredrik Persson/TT.

Ledarskribenter förlöjligar utan att begripa dess kärna – som är att ifrågasätta militarismen, en ideologi som ständigt har dragit in världen i krig.

Under sommaren har Jesper Ahlin Marceta på DN Ledare skrivit en del om pacifismen, ofta på tidningens sedvanliga mästrande sätt. Jag tror att det är svårt att förstå vad det innebär att vara pacifist utan att först förstå att pacifismen, likt antifascism och antikommunism, främst är en reaktiv ideologi. Pacifismen är antimilitaristisk. För att förstå den bör vi därför förstå den ideologi som den motsätter sig.

Den klassiska militarismen, som var mainstream bland eliten under början av 1900-talet, ser krig som är en naturlig och viktig del av den mänskliga tillvaron: nationer som inte befinner sig i krig riskerar att förlora sina dygder och bli dekadenta. Den klassiska militarismen är i stort sett död som ideologi i Sverige och västvärlden.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Karim Jebari
Filosof och forskare vid Institutet för framtidsstudier.
Kultur 24 september, 2023

Hur Naomi blev den andra Naomi

Trots att ”Doppelgänger”, Naomi Kleins sjätte bok, är hennes mest personliga, är hon fortfarande lika vass och relevant. Foto: Dan Hansson/SvD/TT.

Konspirationsteoretiker, säger Klein, ”har fel om fakta, men prickar rätt på känslorna”. Myra Åhbäck Öhrman har läst Naomi Kleins nya ”Doppelgänger”.

”Till mitt försvar var det aldrig min avsikt att skriva den här boken”.

Så inleder Naomi Klein Doppelganger: A trip into the mirror world, och jag är benägen att tro henne. I jämförelse med hennes tidigare verk, som No logo (1999), en kritik av varumärkefieringen hos okontrollerad global kapitalism och The Shock doctrine (2007), om hur nationella kriser utnyttjas för att minska motståndet mot kontroversiella politiska förändringar, känns premissen okaraktäristiskt privat. Klein tar nämligen avstamp i något så vardagligt som irritationen över att ständigt förväxlas med ”Den andra Naomi” – Naomi Wolf.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 23 september, 2023

Att komma fram till Samarkand

Positionen i gränslandet mellan de historiska civilisationerna har gjort Samarkand till en unik plats. Foto: Jonas Sjöstedt.

På resa mellan Uzbekistans mytomspunna städer upptäcker Jonas Sjöstedt ett land inklämt mellan två världsdelar och i skärningspunkten mellan storstadens modernitet och glesbygdens tradition – där arvet från Sovjet är lika närvarande som det från de islamiska och centralasiatiska civilisationerna.

Det är fantastiskt vackert, ändå är nästan inga turister på plats när jag och tonårsbarnen vandrar runt Registan, det gamla torget i Samarkand med byggnader som en gång i tiden var skolor. Här studerades filosofi, astrologi, matematik och teologi redan för 500 år sedan. Kanske beror frånvaron av människor på att det är så varmt, nästan 40 grader. Vi sätter oss på en bänk i skuggan under ett par träd på en innergård och bara tar in skönheten och atmosfären. Det är som att kliva in i en saga.

Samarkand, Bukhara och Khiva. Namnen på de uråldriga städerna längs Sidenvägen har något lockande och sagolikt över sig. Det är historiska städer med fantastiska gamla moskéer, uråldriga koranskolor, gränder och myllrande marknader där det säljs frukt, nötter och textilier. Det är vackra innergårdar där folk dricker te i skuggan under mullbärsträden. För äldre svenskar har säkert Thorstein Bergmans vemodiga visa ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, som sjungits in av såväl Lena Andersson som Lill Lindfors, bidragit till denna längtan.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Sjöstedt
Frilansjournalist och tidigare partiledare för Vänsterpartiet.
Utrikes 23 september, 2023

Bland sanddyner och teknikpionjärer formas framtidens bosättare

Med modeord som ”uppstartsnation” kombineras territoriell nybyggaranda med högteknologiskt entreprenörskap. Så hoppas Israel skapa en sionism för nästa generation.

Dagens Israel är ett splittrat land. Mängder med människor har tagit till gatorna i Tel Aviv sedan regeringen i våras föreslog en kontroversiell lag som fråntar Högsta domstolen rätt att påverka regeringens beslut. Eftersom Israel saknar en grundlag har Högsta domstolen spelat en viktig roll för landets demokrati, och den har fungerat som en garant för sekulär politik i ett land som präglas av allt mer extrema värderingar.

Samtidigt är frågan om ockupationen frånvarande och den minoritet som vill blanda in Palestinafrågan anklagas för att riskera att skada den unika enigheten i demonstrationstågen. Protesterna handlar om Israels demokrati, och därmed även om något så existentiellt som landets identitet och fortlevnad.

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
45 kr
Papper månadsvis (4 nr)
59 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Johanna Adolfsson
Kulturgeograf och forskare.