Nyheter/Utrikes 10 juni, 2019

Demokratin på undantag i Modis Indien

Under sin andra mandatperiod kommer Indiens premiärminister Narendra Modi att fortsätta använda sin etnisk-religiösa och nationalpopulistiska snara för att strypa landet som just åter skänkt honom makten.

Under det indiska maratonvalets sista dag, söndagen den 19 maj, då subkontinentens kandidater och politiska klass var tänkta att hålla fred, lyckades den sittande premiärministern Narendra Modi som sökte en andra mandatperiod få allas uppmärksamhet genom att ta höjd. Hans tystnad blev öronbedövande när han ödmjukt vallfärdade till det viktiga hinduiska templet Kedarnath vid foten till Himalaya, där han mediterade i mediestrålkastarnas sken.

De underdåniga tv-kanalerna målade upp en idealbild av en vis man på ett berg, vandrande längs stigar med en på en gång godhjärtad och genomträngande blick. Eller som en eremit i en grotta, med slutna ögon men en vaken själ, bedjandes för fosterlandet och folket som sög in varenda ord. Några modiga fritänkare gjorde förgäves narr av det hela på sociala medier; den förkrossande majoriteten av landets invånare slukade spektaklet med hull och hår. Och det med den indiska valmyndighetens goda minne, ett oberoende organ som har övervakat varenda val sedan 1951 med en kompetens som lett till viss indisk högfärdighet, men vars rykte har solkats av anklagelser om att den gett fördelar till premiärministerns parti.

En propagandavideo som gjorts av Modis parti BJP till hans ära visar med all önskvärd tydlighet den tysta kupp som har pågått i landet till förmån för ett slags hinduisk nationalpopulism sedan han kom till makten för fem år sedan. Denna tendens kommer sannolikt att förstärkas av valvinsten för två veckor sedan. Iförd en helig gloria förenar sig premiärministern med folket, utan onödiga mellanhänder, och alltså utan överflödig demokratisk praxis.

Han förkroppsligar revanschen mot de urspårade, kosmopolitiska och urbana eliterna. Dessa eliter som är såväl bestickliga som korrupta eftersom de har distanserat sig från hemlandet och sina nedärvda värderingar, från den sekulära religionen och folks vardagsproblem. Dessa eliter som har gett allt till hotfulla minoriteter i stället för att hänge sig åt att försvara Indiens bultande hjärta: deras Heimat – i alla dess andliga, temporala, sociala och kulturella dimensioner.

Modi är den första indiska premiärminister som någonsin har avlagt statsbesök i Israel (2017). Under besöket avslöjade han sig med att jämföra de två ländernas öden, två på en gång ”gamla civilisationer och unga nationer”. Två nationer skapade efter andra världskriget, i strid mot Londons överhöghet. Men också – och detta är en punkt som ger föda åt allsköns fantasier – i kamp mot en muslimsk beståndsdel som tvingades konstituera sig som en rivaliserande nation (Pakistan och Palestina). Och som sedan, enligt den officiella berättelsen, skulle komma att nära en inhemsk terrorism som utmanar såväl Indiens som Israels enighet och öde. Båda länderna har därför förlagt sitt hopp till en stark man som är kapabel att försvara den nationella, för att inte säga etniska, identiteten.

Under sin landsfaderliga stil döljer sig i denna politiker en hinduisk suprematist

Den etnisk-religiösa nationalpopulismen livnär sig alltid på föreställningen om en förestående invasion, som förstärker de förment inneboende värderingarna hos en folkgrupp som befinner sig på defensiven. Viktor Orbán framställer sig som devot kristen gentemot invandrarna; Trump kämpar på en gång mot illegala migranter och aborträtten; Erdoğan behöver motsättningen med Gülen-rörelsen för att kunna införa sin reaktionära islam. Vad gäller Modi kan han välja mellan två möjliga fiender: de kristna och muslimerna.

Indien förhåller sig under hans styre inte passivt mot någon av grupperna. Ett hundratal medlemmar av det kristna prästerskapet samt sekulära har gripits på falska anklagelser om tvångskonverteringar, ett flertal  kyrkor har stängts eller vandaliserats, deras medlemmar har stötts ut ur samhället (till exempel genom att uteslutas från evenemang organiserade i deras byar, berövas på brunnsvatten eller foder åt sina djur, förbjudas begrava sina döda som de i stället tvingas kremera eller jordfästa i djungeln.)

Muslimerna är i sin tur hotade till livet. 2017 höggs en 15-årig pojke till döds på ett tåg av medpassagerare, varav en man som han hade gett sin plats till. Myten om unga hinduiska flickor som förförs av muslimska män, vilket åtföljs av konvertering till islam (”kärlekens jihad”), har gett upphov till flera hysteriska kriser i landet. Något som förstärks av det faktum att Modis regim, i sin vilja att övervaka och bestraffa, numera kan räkna med polisens och rättsväsendets samarbete, institutioner som har infiltrerats, politiserats och instrumentaliserats.

Hinduiska miliser förföljer boskapsförsäljare, särskilt när de är muslimer – som beskylls för att vara blodtörstiga, om inte potentiella terrorister – eftersom de äter kött, till skillnad från en stor del hinduer som skryter med att vara vegetarianer. Försvaret av den heliga kon mobiliserar flertalet av de indiska delstaterna, med undantag för de mest skeptiska såsom Kerala och Västbengalen. Slakterierna är måltavlor. ”Nötköttsförbudet” firar triumfer. Och Narendra Modis justitieminister Shankar Prasad förklarar skenheligt att ”denna regering vill inte kontrollera människors matvanor, men det är obestridligt att en stor del av befolkningen vördar kon”.

Modi har nonchalant gett Indien tillåtelse att gå från fördom till pogrom. Under sin landsfaderliga stil döljer sig i denna politiker en hinduisk suprematist. Han har aldrig ångrat att han underblåste hatiska stämningar när han styrde delstaten Gujarat till den grad att han tillät, om inte rent av provocerade fram, en massaker på muslimer 2002. Resultatet var nästan 2 000 döda och otaliga våldtäkter, vilket innebar att ett tragiskt rekord sattes: det är det värsta etnisk-religiösa våldet som har skakat Indien sedan självständigheten 1947.  För Narendra Modi var Gujarat ett laboratorium fyllt av storm och vrede, men också av fulspel: delstatspolisen som har anklagats för att ha haft band till mobben som begick pogromen misstänks ha förhindrat utredningen av händelserna.

I en nyutkommen bok djupanalyserar Christophe Jaffrelot denna rörelse som är listig nog att aldrig direkt utmana landets konstitution: ”Under ytan har Modis Indien de facto uppfunnit den etniska demokratin, ett politiskt system där staten är relativt tillbakadragen och lämnar utrymme åt grupper som med ordningsmaktens implicita eller explicita medgivande ger sig på ’avvikande’, vilka definieras som hot mot den etniska nationen, försvarare av sekularismen eller minoritetsmed­lemmar. Denna kulturella polis som påminner om den sociala kontroll som är utmärkande för patriarkatet och kastsystemet har även försett sig med uppgiften att främja den hinduiska kulturen, som definieras som indisk – och där spelar staten en nyckelroll.”

Parallellt med infiltrationen av statsapparaten av Modi och hans kolleger i BJP, har de lagt särskild tonvikt på opinionsbildning: pressen och utbildningsväsendet. Det senare ska göra det möjligt att omforma det kollektiva undermedvetandet i hinduisk riktning. Redan 2014 inleddes indieniseringen av utbildningssystemet under den nationalistiske historikern Y. Sudershan Raos ledning. Han är övertygad om att historiestudiet främst bör bekräfta de mytologiska berättelserna, till exempel genom att finna de platser där de viktigaste eposen ska ha utspelat sig.

Kulturministern Mahesh Sharma har ålagt en kommitté att skriva om Indiens historia, med särskild plats given åt arkeologer, en grupp som ofta inkallas för att bekräfta allmänt vedertagna politiska uppfattningar i regimer med starka spänningar över det gemensamma minnet. Sharma som är trogen den bigotta linje som motsätter sig den hermeneutiska vetenskapen skröt i en intervju med nyhetsbyrån Reuters med att han ”vördar Râmâyana (epos skrivet på sanskrit mellan 300-talet f.Kr. och 300-talet e.Kr., övers. anm.), som jag ser som ett historiskt dokument […]. Om koranen och bibeln är delar av historien, varför skulle inte våra religiösa hinduiska texter utgöra en integrerad del av Indiens historia?”

Det etnisk-religiösa och nationalpopulistiska skruvstädet dras allt hårdare åt om Indien. Modi framställde sig inledningsvis som ett slags mysfarbror vilket gav upphov till bilden av honom som en garant för Indiens enighet på ytan – även om hans varnande pekfinger höjs vid minsta motstånd, även om han ibland bröstar upp sig (han är väldigt stolt över sin bröstkorg) av ilska eller entusiasm. Dock breder rädslan ut sig, i de alltmer kontrolleraden universiteten, i ideella organisationer som behandlas som utländska agenter, hos de alltför oberoende journalisterna som ses som inhemska fiender, samt hos anhängarna av den indiska ”sekularismen” som skrevs in i konstitutionen 1950 och som de hinduiska nationalisterna vill spränga som om den vore det sista låset på bankvalvet.

Landet har inte utsatts för en liknande attack på demokratin sedan Indira Gandhi lät upphäva konstitutionen

Landet har inte utsatts för en liknande attack på demokratin sedan Indira Gandhi lät upphäva konstitutionen under 21 månader mellan 1975 och 1977, innan hennes försök till diktatur besegrades vid valurnorna. Nu har valurnorna dock stärkt Narendra Modis antidemokratiska och (i politiskt hänseende) antiliberala, auktoritära politik i ett land som är mer splittrat (i synnerhet den lingvistiska, mentala, klimatmässiga och alimentära skiljelinjen mellan nord och syd) än det kaleidoskopiska Europa som Indien ofta jämförs med.

Modis stora styrka består i hans förmåga att låta upplösa sig i motsättningarna för att inte behöva överbrygga dem. I likhet med alla demagoger finns det hos honom en medveten tvetydighet som han bara överger på egen bekostnad. Att med hög röst beklaga sig över mordet på Mahatma Gandhi 1948 är uteslutet. Det är dock även prisandet av hans mördare, en hinduisk nationalist som agerade driven av hat mot islam under delningen av Pakistan, men även av mer diffusa orsaker som har sina rötter i social deklassering.

Endast den populistiska retoriken gör det möjligt för den hinduisk-nationalistiska premiärministern att länka samman alla ändar av ett Indien som är splittrat i kaster. Genom att anklaga Gandhi-klanen, som sträcker sig från Jawaharlal Nehru (Indiens förste premiärminister, övers. anm.) till hans barnbarnsbarn Rahul (Kongresspartiets nuvarande ledare, övers. anm.), för att med Kongresspartiet ha styrt landet frånkopplade från folket och jorden – Indira Gandhi talade utöver sin överklassengelska även perfekt franska som hon hade lärt sig i Schweiz – utmålar sig Modi som en man av folket. Han uttrycker sig på enkel engelska och påminner ständigt den som vill lyssna om hur han började sin bana som servitör i sin fars tebutik.

Samtidigt som han på detta sätt ikläder sig folkets skrud är Narendra Modi högst aktiv på Twitter och i andra sociala medier, där han vinner stöd hos den digitala ungdomen. Samtidigt förvissar han sig med sin ekonomiska politik om stödet från den besuttna klassen som med glädje har upptäckt att det bakom den populistiska fasaden är business as usual. Premiärministern lyckas imponerande nog regelbundet förstärka stödet hos de delar av väljarkåren där maktutövningen oftast brukar leda till avoghet.

Han är avslappnad och naturlig (falskt lättsam eller uppriktigt sylvass) i såväl möten som i parlamentets första kammare Folkets hus (Lok Sabha), och undviker systematiskt presskonferenser utan några som helst problem. Genom en veritabel personkult har han infört ett nytt klädmode som gjort succé till och med så långt bort som i Sydkorea (i synnerhet de ärmlösa västarna). Kort sagt utvecklas han i ett fullständigt kontrollerat storhetsvansinne.
Det är sant att Narendra Modis ekonomiska CV inte är det mest imponerande. Han lovade att skapa 20 miljoner jobb om året, men arbetslösheten är alltjämt den högsta på 20 år. Fattigdomen minskar inte mer än korruptionen. Retoriken tjänar ingenting till om den inte åtföljs av verkliga konsekvenser, som Christophe Jaffrelot konstaterar i slutet av boken Modis Indien (L’Inde de Modi): ”Annars kommer folket förr eller senare, om valen fortfarande är tillräckligt fria för det, att skicka tillbaka sin hjälte till oppositionens bänk.”

Men kan vi vara säkra på det? Så länge muslimerna hålls i schack, de kristna är satta på plats och korna hålls skyddade så räcker det för de hinduiska nationalisterna – med eller utan ekonomisk förbättring. ”Man glömmer vårt århundrades erfarenheter om man tror att människor kommer att offra sina begär för sina intressen”, skrev Raymond Aron. Och Modi har liksom Trump och de andra besprutat politiken med lidelsens gift.

Vad gör en misslyckad ekonomisk politik när väljarkåren är övertygad om att det räcker med att tro i stället för att veta? Att politik handlar om att känna snarare än att tänka? Att återerövra i stället för att förbättra? Narendra Modi har en ljus framtid för sig så länge han fortsätter att tvångskonvertera sitt folk. En majoritet av indierna är, liksom deras fränder i Ungern, Turkiet och så vidare, numera övertygade om att hatet mot den andre är legitimt och att respekten för ens nästa är ett svaghetstecken.

Översättning: Jonas Elvander

Kultur 14 februari, 2026

En vemodig medelklassmans klagan

Wimans pappabok utspelar sig i backen i en tid när snö inte var en bristvara. Foto: Kajsa Göransson.

Björn Wiman vill skriva intimt om sin papparelation och samtidigt trycka in både den försvinnande snön och det folkhem som flytt. Det blir mer nostalgi än en angelägen skildring av ett barn som längtar efter att bli sett.

Om jag en dag får barn ska jag avråda dem från att bli författare. Inte för att det är en enkel biljett till fattigdom, utan eftersom jag gärna slipper se mina brister förevigas i en bok.

Författare verkar nämligen inte kunna låta bli att göra upp med sina föräldrar – i synnerhet den förälder som drabbats av den tveksamma välsignelsen att ha en y-kromosom, och därmed brukar kallas ”pappa”. Bara i höstas kom ett helt fång pappaböcker, där Jesper Högströms Smultronstället fick särskild uppmärksamhet. Och nu har även Björn Wiman, kulturchef på DN, hakat på trenden. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 14 februari, 2026

Agri Ismaïl: Kulturens mening är inte att göra oss snygga

Kulturen går inte att  använda till något annat än sig själv, vad än Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan, menar Agri Ismail. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

För många år sedan gick jag på en anställningsintervju på en av Londons största juristfirmor. I det minimalistiska väntrummet fanns ett enormt konstverk av Damien Hirst, och jag blickade nervöst runt bland de välkammade unga männen och kvinnorna som redan satt och väntade. En av oss i detta rum skulle få det utannonserade jobbet, troligtvis en av Etonklonerna i skräddarsydda kostymer och brogues från någon av Northamptons kända skomakare.

Det är inte för empatins, källkritikens eller karismans skull man bör vara en konstnärligt intresserad människa, utan för att det ändå finns andra värden än bara pengar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 13 februari, 2026

Rödgrönt raseri mot KD:s möten med Palantir: ”Oerhört allvarligt”

Alice Teodorescu Måwe och Palantirs grundare Peter Thiel. Foto: Rebecca Blackwell/AP, Caisa Rasmussen/TT, Shakh Aivazov/AP.

Alice Teodorescu Måwe mötte det kontroversiella övervakningsbolaget Palantir två gånger i januari. Men när Flamman frågar vad mötena handlade om tar det stopp. ”Väljarna har rätt att veta vems ärenden hon driver”, säger socialdemokraten Evin Incir.

Under januari deltog KD-toppen Alice Teodorescu Måwe i två möten med amerikanska Palantir Technologies. Först träffade hon bolagets Sverigechef Anders Fridén i London, och två veckor senare mötte hon bolaget ännu en gång i Stockholm. 

Palantir har beskrivits som en övervakningsplattform, som gör det möjligt för polismyndigheter och militärledningar att mata in stora mängder data – ofta sekretessklassad – som sedan kan användas för att spåra människor utifrån allt från mejladresser till ögonfärg.

Hanna Gedin, (bilden) EU-politiker för Vänsterpartiet, är kritisk mot mötena:

– Palantir tjänar pengar på folkmordet i Gaza och Iceräderna i USA. Det är inte ett företag som jag vill ska operera i EU-länderna. 

Hon får medhåll av Alice Bah Kuhnke (bilden) från Miljöpartiet.

”Det är anmärkningsvärt omdömeslöst att tacka ja till möten med ett så oerhört kritiserat amerikanskt företag”, skriver hon i ett mejl till Flamman. 

Palantir grundades av den radikalkonservativa Peter Thiel, som i dag är ordförande i bolagsstyrelsen. Det operativa ansvaret ligger hos vd:n och medgrundaren Alex Karp, men Thiel besitter fortfarande en strategisk kontroll över bolaget. Bolaget anses stå nära Trumpregeringen, och används bland annat av migrationspolisen Ice. Karp donerade en miljon dollar till Trumps installation i januari 2025.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 februari, 2026

Édouard Louis ilska har blivit slentrian

Kollapsen handlar om den såriga relationen till författarens bror. Men ilska mot familjemedlemmar räcker inte till hur många romaner som helst. Foto: Jean Francois Robert/Modds.

I ”Kollapsen” är det Édouard Louis brors tur att kastas under bussen. Föga överraskande beskrivs han som en ond och våldsam jävel. Ändå känner författaren ingenting, och inte Flammans kritiker heller.

Édouard Louis debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014) var en rasande uppgörelse med familjen och uppväxten under trasproletära förhållanden i norra Frankrike. Som många andra blev jag golvad av den. Kombinationen av råhet och ilska med en mer distanserad sociologisk blick framstod som på samma gång äkta som politiskt gångbar. Louis var bara 22 år när boken publicerades, och vi var många som tänkte att det här är en författare att hålla ögonen på.

De flesta av hans böcker har riktat sig mot en specifik familjemedlem. Så även den nya Kollapsen som handlar om hans storebrors för tidiga död. Men även i de böcker som främst handlat om Louis själv, har familjen varit närvarande. Våldets historia – som är hans andra bok – kretsar kring en våldtäkt han blir utsatt för och består av en dialog med hans syster om det som skett. Den följdes senast upp av vad jag menar är hans bästa bok, Vem dödade min far?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 13 februari, 2026

Vinn ungdomarna, vinn valet!

Det politiska intresset hos unga lever. Foto: Maja Suslin/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Just nu märks ett uppvaknande för samhällsfrågor bland ungdomar, men på ett annat sätt än tidigare. Det mest kända exemplet är Auroramålet, där en grupp unga stämt staten för alltför otillräckliga klimatåtgärder. De traditionella partierna och deras ungdomsförbund har svårt att locka nya medlemmar, men det betyder inte att engagemanget minskar, bara att det sker i andra forum. Sociala medier kommer att ha stor betydelse i den kommande valrörelsen.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt

Jag är övertygad om att de partier som bäst lyckas mobilisera de unga väljarna också är de som kommer att gå fram starkast i valet. Likaså att vänstern sitter med flera trumf på hand när det gäller att vinna unga väljare. Men man måste spela sina kort rätt. Annars blir det enkelt för högern att vinna både de ungas sympatier och valet i sin helhet.

Följande områden tror jag är av stort intresse för unga väljare och bör därför beredas plats i valdebatten.

Bostäder. Bygg billiga bostäder på pendelavstånd till större städer, men även på andra ställen där det behövs med hjälp av statliga subventioner. Inrätta förmånliga bolån för unga vuxna.

Skolan. Ge alla ungdomar bättre möjligheter att klara av skolan. Tillsätt mer resurser och öka elevinflytandet. Men gå inte i fällan genom att bara öka kunskapskraven och mängden prov.

Ungdomsjobb. Inför betalda ungdomsjobb i hela landet i anslutning till studierna. Jobben ska ha som syfte att ge ungdomarna kunskap om och erfarenhet av arbetslivet, och att stärka deras självförtroende genom tillit och att tilldela ansvar.

Miljö och klimat. Verka för en grön omställning med hjälp av modern teknik. Underlätta utbyggnaden av solkraft och vindkraft. Inför gratis kollektivtrafik för barn och unga i hela landet. Subventionera ungas tågresande kraftigt.

De här reformförslagen kostar mycket, men är välinvesterade pengar i jämförelse med Tidöhögerns linje om fler fängelser och hårdare tag, skattepengar till vinstdrivande välfärdsföretag och utvisningar av skötsamma, välintegrerade utlandsfödda.

Nämnda reformer skulle även leda till stora samhällsvinster och besparingar. En förbättrad folkhälsa, minskad kriminalitet och skadegörelse samt ett bredare och starkare folkligt samhällsengagemang. En höjd sysselsättningsgrad inom byggsektorn där arbetslösheten är skyhög. Tätare bemanning inom skolan, vilket avlastar en hårt pressad lärarkår. Fler arbeten inom utveckling av grön energi.

Läs mer

Satsningarna skulle tryggas ekonomiskt genom återinförande av förmögenhetsskatten samtidigt som vi börjar jämna ut de rekordstora ekonomiska klyftorna.

Att nå de unga väljarna är grundläggande för ett parti som månar om sin tillväxt, och säkrar väljare på längre sikt. Därför är det hög tid att föra ut dessa frågor i valrörelsen och bevisa för väljarna att en progressiv vänsterpolitik inte bara är fullt möjlig, utan också betydligt mer önskvärd och human än en repressiv och orättvis högerpolitik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 12 februari, 2026

Kan Norges två socialistpartier enas mot miljardärerna?

Norska stortinget byggt i Lego. Foto: Petter Evertsen.

Norge har två vänsterpartier i parlamentet, samtidigt som unga väljare driver högerut och miljardärerna kraftsamlar. Är landets socialister splittrade i onödan – eller kan mångfalden leda dem till seger? Flamman reser till Oslo för att förstå varför två inte kan bli en.

– Han stod vid vår valstuga och rageade.

Marian Hussein, vice partiledare för Sosialistisk venstreparti, pekar ut mot Eidsvolls plass där snön yr i vinden. Stora salen är byggd med fönster mot torget så att protester där utifrån kan höras in. Över slottet en bit bort vajar den norska kungaflaggan mot en gråmulen himmel. Kungen är i stan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 11 februari, 2026

Ungersk oppositionsledare hotas med sexfilm: ”Ger inte efter”

Péter Magyar är tidigare medlem i Ungerns regeringsparti Fidesz, men är i dag Orbáns främsta utmanare om makten.

Partiledaren för Ungerns största oppositionsparti, Tisza, skriver på X att Orbán-anhängare hotar att läcka en sexfilm på honom under tisdagen. De har utpressat och hotat med videoinspelningar och förtal under lång tid, skriver han.

– Ja, jag är en 45-årig man, och jag är van vid att ha sex, skriver den ungerska oppositionsledaren Péter Magyar på X.

I inlägget hävdar Magyar, som leder det ungerska oppositionspartiet Tisza, att anhängare av Viktor Orbán under tisdagen kommer offentliggöra en sexfilm på honom och hans tidigare flickvän. Videon är enligt Magyar inspelad med hemlig utrustning, möjligen förfalskad, och har under dagen skickats som länk till flera reportrar, skriver han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 11 februari, 2026

Paulina Sokolow: Att skratta med nazister gör inte judar tryggare

Anna Nachmans kontakter med högerextrema är inget att skratta åt. Foto: Wikimedia (montage).

Som begravningsansvarig i Judiska församlingen har Fokusskribenten Anna Nachman ett ansvar att vara inkännande mot alla sorters judar. I stället reserverar hon sin förståelse för nazister och antisemiter.

– Varför låter sig judiska män omskäras?

– Judiska tjejer tar inte i något som inte har minst 20 procent avdrag. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

18-åring döms för att ha kallat trafikinspektör rasist

18-årige ”Adam” ilsknade till när han kuggade uppkörningen – och hamnade i rätten. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

När Adam, 18, missade sin uppkörning kallade han förarprövaren rasist. ”Grovt nedsättande”, menar domstolen, som dömer honom för förolämpning mot tjänsteman.

Att kalla en tjänsteman rasist kan numera vara olagligt, enligt en ny dom från Kristianstads tingsrätt. Där dömdes 18-årige ”Adam” nyligen för hot och förolämpning mot tjänsteman. Enligt domen kallade han en förarprövare för rasist och hotade honom dessutom med våld.

Det var i augusti förra året som ”Adam” körde upp tillsammans med den 34-årige trafikinspektören. Försöket att ta körkort var hans tredje i ordningen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 februari, 2026

LO vill avskaffa 40-timmarsveckan: ”Ska tillhöra historien”

LO:s ordförande Johan Lindholm och avtalssekreterare Veli Pekka Säikkälä på pressträffen i LO-borgen. Foto: Lars Schröder/TT.

Arbetstiden ska sänkas, meddelade LO förra veckan. Dit ska man nå genom förhandlingar med näringslivet, som dock säger tvärt nej. Nu vill Vänsterpartiet öppna för lagstiftning om förhandlingarna kraschar.

– 40-timmarsveckan ska tillhöra historien, säger LO:s ordförande Johan Lindholm vid pressträffen i fackorganisationens ”borg” vid Norra Bantorget i Stockholm.

Där lägger han tillsammans med fem andra fackliga företrädare fram den strategi som ska leda fram till en kortare arbetsvecka. I presentationen pekar man på bland annat grannländerna Danmark och Norge som lagstadgat om 37 respektive 37,5 timmars arbetsvecka.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)