Vi är oroade av den feministiska situationen i partiet. Det talas mycket i partiet nu om att vi måste visa att ”partiet kan”, inte bara att vi har bra idéer. Men när det gäller att ha kvinnor som toppnamn och sätta feministiska frågor i centrum nöjer vi oss med att säga att det finns starka kvinnor och män med feministisk kompetens i partiet, att vi har en bra feministisk politik och att det är av mindre betydelse att män är ansiktena utåt. Vi säger att det spelar roll.
Vi utgår från presentationen av den feministiska offensiven på Vänsterdagarna och det faktumet att sex timmars arbetsdag fått utgå från plattformen. Men i grunden handlar det om vilken riktning politiken tar. Vi tycker att det är bra att Vänsterpartiet tar tag i det feministiska arbetet. Feministiska frågor är tillbakapressade i debatten. Liksom alla frågor som ligger utanför den moderata agendan om arbetslinjen.
V-ledningen verkar för att ”förtydliga” partiets politik och prioritera: med enad röst ska vi till exempel lyfta välfärd utan vinster och rätt till heltid som ligger inom ramen för debatten. Vi upplever att feminismen, i den mån den alls får plats, får hålla sig i denna ram. Prioriteringarna tycks bli på bekostnad av en feminism som utmanar och en politik som tar oss bortom arbetslinjen. Om feminism stannar vid den offentliga sektorn cementerar vi föreställningar om kön och politiska arenor för feminismen. Feminism är mer än att försvara offentlig sektor, den är något bortom den individualiserade föräldraförsäkringen som lyfts som ”en av de stora feministiska frågorna” i den feministiska offensivens mediakontakter. Om vi inte öppnar upp för en feminism som tar upp könsmaktsstrukturer förlorar vi trovärdighet – och feministiska röster.
Viljan att framstå som ett brett välfärdsparti tycks leda till att vi gör oss en normativ bild av ”vanligt” folk och talar till dem. Funktionshindrade kvinnor, lesbiska kvinnor, papperslösa kvinnor och kvinnor från andra länder ÄR kvinnor. Det är dessa grupper en feministisk strategi bör lyfta – och i alla fall inte glömma. Speciellt inte i tider med en högerpolitik som slår extra mot dessa grupper. Efter en konstruktiv diskussion med offensivens arbetsgrupp åtgärdades en del av denna kritik. Det är vi glada över.
Vi begär inte att partiet ska anamma intersektionalitetsbegreppet. Men plattformen, som den såg ut vid presentationen på Vänsterdagarna, var helt riktad till en vit småbarnsföräldernorm som saknar feministisk udd och som kan få feminister att söka sig till Feministiskt initiativ. Oron för det växer då män dominerar på i stort sett alla maktpositioner i partiet. Det är rätt uppenbart för alla att vår partiledare, vår partisekreterare, vår gruppledare i riksdagen, vårt (förslag) till första namn på EU-listan, samt tre av fyra enhetschefer på kansliet är män.
Kravet på sex timmars arbetsdag får inte vara med i den feministiska offensiven trots att arbetsgruppen ville det. Detta berodde på att verkställande utskottet (VU) valt att ta bort skrivningar om detta som arbetsgruppen hade lagt in. Det känns varken vidare demokratiskt, transparent eller respektfullt mot kvinnorna i gruppen att VU helt sonika censurerar dokumentet.
Plattformen säger alltså inget om sex timmars arbetsdag, men tar upp ”rätt till heltid”. Deltidsarbetande kvinnor med slitiga arbeten tror sällan att de skulle orka med åttatimmarsdagar – det upplevs snarare som ett hot. Men rätt till heltid kombinerat med kravet på sex timmars arbetsdag är en vinnare. Sex timmars arbetsdag är både ett konkret och visionärt krav som binder samman partiets feminism, socialism och klimatpolitik. Detta är inte bara vår åsikt. Trots motstånd från partistyrelsen har kongressen vid flera tillfällen tydligt visat att medlemmarna anser att frågan är central, både som politiskt mål och som strategiskt utåtriktat budskap. Förrförra kongressen beslutade att skriva in sex timmars arbetsdag i valplattformen trots att PS gick emot.
På förra kongressen tillsattes arbetsgruppen som nu arbetat fram bra förutsättningar för en seriös diskussion i valdebatten. Men ändå syns sällan kravet på arbetstidsförkortning i V:s offentliga samtal. Strategidokumentet säger ”En viktig del av interndemokratin, är att respektera – och genomföra – beslut medlemmarna fattat.” Gäller inte det när det handlar om sex timmars arbetsdag?
Vi önskar en brännande feminism och socialism som synliggör olika makthierarkier och som solidariserar sig med de utanför normen och att (v)i inte styrs av rädsla att inte locka mittenväljarna. (V)i för en bra genomtänkt politik i en mängd frågor.
Men vi börjar alltmer tillägna oss en retorik som inte riktigt känns i samklang med vårt kunnande och politiska vilja.
Vi föreslår att den feministiska offensiven byggs på för att inkludera de sammanhang och perspektiv som saknas, samt att kongressbeslutet om 6-timmars arbetsdag tas med. Vi vill också att feministiska krafter i partiet ska tas till vara och stärkas genom ett integrerat internt och externt feministiskt arbete. Slutligen vill vi se fler kvinnor i maktpositioner i partiet. (V)i har den bästa feministiska politiken. Nu måste vi se till att vi också låter den ta fart.
